SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1927  
FÖRFARING l. FÖRFARNING, r. l. f.; numera bl. i ssgr FÖRFARINGS- förfa3riŋs~ l. fœr-.
Ordformer
(-faring 1521—1640. -farings- (i ssgr) 1818 (: förfaringssätt) osv. -farning 1541—1712)
Etymologi
[jfr d. forfaring, t. verfahrung]
vbalsbst. till FÖRFARA, v.1
1) (†) till FÖRFARA, v.1 VII 2: förhållande(t) att erfara ngt; äv. konkretare: erfarenhet, rön. Wij (äro) vthaff menige Mans taal .. komne vthi förfaring, at wij .. äre hoos them misstänkte. GR 1: 24 (1521). Aff .. sådana förfarningar, lärde S. Paulus trösta på Christi Rijke. PErici Musæus 6: 49 b (1582). Spegel 119 (1712).
2) [efter t. verfahrungs-] till FÖRFARA, v.1 VIII; ss. förled i nedan anförda ssgr.
Ssgr [jfr FÖRFARA, v.1 VIII]: FÖRFARINGS-METOD. förfaringssätt. Andersson Kolarhist. 20 (1914). —
-SÄTT. sätt att förfara, tillvägagångssätt. Hammarsköld SvVitt. 1: 61 (1818). Ur en uppgift, riktigt fattad, följer alltid det rätta förfaringssättet. Claëson 2: 52 (1858). Vasenius Harm. 80 (1908).
Spoiler title
Spoiler content