-HÄNG, sbst.2, r. l. m. (†) fäkt. till FÖRHÄNGA, v.2 5:parad varmed ett åt någondera sidan utom fäktplanet riktat hugg avvärjes. Parera — en höger (venster) förhäng! LednHandterHugg. 27(1841). —
(I 1 c β) -HÄNGA3~20, v.1 [fsv. forhängia; jfr t. vorhängen] hänga för (ngt med ngt); numera bl. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. Schenberg(1739). (Sängarna i Dalarna voro) förhängda med tjocka brokiga dukar. Santesson Sv. 101(1887). Hedin Pol 1: 247(1911).
