publicerad: 1927
FÖRHÖJA förhöj4a l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förhö´ja Weste; förhö`ja Dalin), v. -höjer, -höjde, -höjt, -höjd. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, GR 27: 229 (1557), Franzén Tal 351 (1827, 1835)), -NING (se avledn.).
Ordformer
(-hög- c. 1525—1773 (: förhögning). -höj- (-höy-) 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. forhögia, förhöia, efter mnt. vorhogen; jfr ä. t. verhöhen, ävensom t. erhöhen; till FÖR- II 1 a α]
1) i eg. bet.
a) (numera företrädesvis i fackspr.) göra (ngt) högre, giva (ngt) större utsträckning i höjden, öka höjden på (ngt), höja. Tu haffwer latijd förhöije Dammen, Så att hytterne (vid Salbärget) haffwa nw god gång. GR 15: 187 (1543). Galérskjulen hafva alla rifvits utom två, hvilka, förhöjda och tillbyggda, utgöra lokaler för .. flottans utställningar. Sthm 2: 89 (1897). Hahr ArkitH 249 (1902). (†) Flodherna förhöya sina böljor. LPetri Psalt. 93: 3 (1560). — särsk. (†) i pass. med intr. bet.: höja sig, bliva högre. Jorden växte och förhögdes åhrligen mer. Dalin Hist. 2: 816 (1750).
b) (†; se dock slutet) placera (ngt) högre, giva (ngt) ett högre läge; upphöja (ngt); lyfta; stundom svårt att skilja från a. Iagh wil stijgha vp j himmelen, och förhöya min stool vp offuer Gudz stiernor. Jes. 14: 13 (Bib. 1541). Kyrkians lächtare skulle förhöjas, att alla måtte see presten af predikestolen. Rudbeck Bref 64 (1670). — särsk. (numera bl. i fackspr.) i p. pf. i adjektivisk anv.: upphöjd; förr äv. om ort o. d.: högt l. högre belägen. Såå som himblana äre förhögde j fråå jordenne, så äre mina wäghar forhögde j frå jdhra wäghar. OPetri PEliæ e 2 a (1527). Then förhögde orten ther han stodh. Schroderus Liv. 385 (1626). Bangårdar, der detta system med förhöjda spår är tillämpadt. SD 1899, nr 161, s. 5. särsk. byggn. om valv(båge): vars toppunkt ligger högre än en halvcirkel som går gm vederlagen, överhöjd. Förhöjdt tunnhvalf. Stål Byggn. 1: 266 (1834).
2) i överförd l. bildl. anv. — särsk.
a) (†) upphöja (ngn l. ngt) till högre anseende l. värdighet l. (ngn) till högre rang o. d. Tideb. 76 (c. 1525). Gudh (har) förhögt honom (dvs. Jesus), och giffuit honom itt nampn thet offuer all nampn är. Filipp. 2: 9 (NT 1526; Bib. 1917: upphöjt). Genom sådana taal (som i Ef. 4) warder .. predico embetet icke litet ährat och förhögt. LPetri 2Post. 83 a (1555). Dhe .. som .. äre medh Ähretittlar och grad till Herreståndh förhögde, eller här effter förhöges kunne. RARP 1: 2 (1626). Ödmann PredUtk. 119 (1808). — refl.: upphöja sig; äv.: förhäva sig. Then som förhöyer sigh han skal wardha förnedhrat. Mat. 23: 12 (NT 1526; Bib. 1917: upphöjer sig). Han .. förhögde sig vthaf ett Kongligit doch orättmätigt wälde. Peringskiöld Jord. 106 (1719).
b) i fråga om ökning av ngts höjd l. nivå l. kvantitet o. d.: höja, öka. Han har haft något förhöjd temperatur. GR 17: 600 (1545). Carls förmyndareregering .. vårdade och förhöjde rikets välstånd. Järta VSkr. 2: 59 (1826). Kokning vid förhöjdt ångtryck. TT 1876, s. 89. — särsk.
α) med avs. på pris, betalning, skatt, ränta o. d.; numera nästan bl. i p. pf. (jfr dock slutet). Förhöjd taxa. Förhöjda priser. GR 10: 187 (1535). Förhöja tullen. RP 8: 101 (1640). Förhöjda arbetslöner. De Geer Minn. 2: 297 (1892). — särsk. (fullt br.) med saksubj.: förorsaka att (ngt) höjes, höja. Malmström Hist. 3: 3 (1870). En skyddstull .. förhöjer priset på den inländska (varan). De Geer Minn. 2: 292 (1892).
β) (†) höja priset l. värdet på (ngt). Am. 8: 5 (Bib. 1541). Bönderne begynte förhöija sin veed. RP 8: 196 (1640). Lindfors (1815).
γ) mus. förändra (ett ackord) gm att höja en i ackordet ingående ton ett halvt tonsteg, höja. Fröberg Harm. 1: 125 (1878). Wegelius MusH 73 (1891).
δ) [jfr t. erhöhen] (†) språkv. komparera. Comparatio eller Förhöyelsen. Giese Sprachm. 1—3: 140 (1730). — jfr: Någre Præpositiones kunna .. compareras och theras Betydelse genom vissa Gradus förhöjas. Giese Sprachm. 1—3: 146 (1730).
c) i fråga om höjande av intryck l. värkan o. d.: höja, öka, stegra, förstärka; höja l. stegra intrycket av (ngt), giva ökad glans åt (ngt), göra (ngt) högtidligare l. stämningsfullare l. värkningsfullare o. d. Förhöja intrycket, värkan, styrkan, intensiteten, behaget, glansen, trevnaden, njutningen. De många talen förhöjde stämningen vid middagen. Arvidi 27 (1651). Mångfaldiga holmar förhöjde ännu mer den praktfulla taflan. CFDahlgren 4: 276 (1831). Den djupa tystnaden, som snarare förhöjdes än stördes af bäckens sus. Rydberg Ath. 20 (1859). Artilleriets eldverkan förhöjes i väsentlig grad genom samtidigt öppnande af en hastig .. och enhetligt ledd eld. ExFältartill. 1893, 1: 188. — särsk. (i fackspr.): höja färgvärkan av (ngt); göra (en färg) ljusare l. livligare o. d. Carlberg SthmArchitCont. D 4 a (1740). Färgen (på citronglasyr) förhöjes något litet med oskadlig gul färg. Grafström Kond. 37 (1892). (†) Zink .. förhöijer Kopparen till sin Färga. Hiärne Berghl. 449 (1687).
1) till 1. Rudbeck Atl. 4: 14 (1702). särsk. konkret: upphöjning, upphöjt ställe l. parti; stundom äv.: högt belägen plats, höjd, kulle. Carlberg SthmArchitCont. H 3 a (1740). Vid Söstranden .. ligger kyrkan Leganger på en förhöjning med sluttning åt söder. Nilsson Ur. 2: 89 (1862). Kilhjul kallas friktionshjul med kilformadt spår i det ena hjulet och motsvarande förhöjning i det andra. LB 4: 60 (1903).
2) till 2. särsk.
a) (†) till 2 a. Nog har jag ofta til mit Köns förhöjning skrifvit / Mot karlars Högfärds agg. Nordenflycht QT 1744, s. 14. CFDahlgren 4: 238 (1831).
b) till 2 b. Temperaturens förhöjning mot jordens inre. Hammargren Jordkl. 13 (1854). jfr TEMPERATUR-FÖRHÖJNING. särsk.
α) till 2 b α: ökning; äv. konkret, om det belopp varmed ngt öka(t)s. RARP 1: 193 (1632). En brist, som icke kunde betäckas utan en förhöjning af konungens apanage. De Geer Minn. 1: 242 (1892). För åtnjutande af den i stat uppförda aflöning och därtill hörande förhöjning. SFS 1905, nr 45, s. 1. jfr DISKONTO-, LÖNE-, PRIS-, RÄNTE-, TAXE-, TULL-FÖRHÖJNING m. fl.
β) (numera bl. i mindre vårdat spr.) till 2 b β: prisstegring. Att .. ther med .. sodane varur i Lybecke .. igenom stor upstigende och förhögningh icke med ringe .. dyrning stå til kiöpandes. GR 21: 49 (1550). PT 1916, nr 90 A, s. 3.
c) till 2 c. Sjelfva det onda måste .. tjäna til förhöjning af det goda, såsom skuggor på en tafla. Bergman PVetA 1777, s. 6.
Spoiler title
Spoiler content