SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1961  
RÄNTA rän3ta2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Svart G1 115 (1561) osv.) ((†) -er (CivInstr. 1 (1541), Lidner (SVS) 1: 23 (1774; rimmande med Regenter))).
Ordformer
(förr äv. re-. -a 1522 osv. -e 15241624)
Etymologi
[fsv. ränta; jfr fd. o. dan. rente, isl. renta; av mlt. rente, liksom mht. o. t. rente av mlat. renta, rendita l. ffr. rente (varav äv. eng. rent), substantiverat p. pf. av ett vulgärlat. rendere (se RENDERA). — Jfr ARRENDERA, RENTIER, RÄNTA, sbst.2, RÄNTA, v., RÄNTABEL, RÄNTENÄR, RÄNTERA, RÄNTERI]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) periodisk prestation (i form av naturapersedlar l. arbete l. pänningavgift) som den som nyttjade fast egendom var skyldig att fullgöra till ägaren (särsk. dels om sådan prestation fullgjord av landbo l. arrendator till jordägare, dels om tomtören l. hushyra); grundränta (se d. o. 1); jordskyld; avrad; arrendeavgift; äv. om liknande prestation fullgjord ss. ordinarie l. extraordinarie skatt till kronan för innehav av jord l. kvarn l. såg l. fiske l. bärgvärk (särsk. ss. beteckning för all grundskatt utom kronotionde) l. om liknande prestation som ägaren av fast egendom hade att fullgöra till den som gm köp l. gåva o. d. blivit berättigad därtill (särsk. övergående i 2, i fråga om prestation utgående vid ränteköp); äv. i utvidgad anv.: skatt l. avgift till kronan l. annan överhet l. till kyrkan (se b). Erlägga l. utgöra (förr äv. lägga) ränta till ngn. Evig ränta (jfr 2), om avgift i form av naturapersedlar l. (vanl.) pänningar avsedd att utgå av viss fast egendom för all framtid till den som gm (ränte)köp l. gåva o. d. blivit berättigad därtill. Extraordinarie l. oviss ränta; jfr EXTRAORDINARIE I 1 b, OVISS 7 a. Ordinarie l. viss ränta; jfr ORDINARIE I 2 d. Reell ränta, se REELL, adj. 1 a. Årlig ränta (jfr g), särsk. om kronans årliga ordinarie skatt av jord, kvarnar o. bärgvärk utom kronotionde, jordeboksränta, ordinarie ränta, viss ränta. Rikensens renta ær gansz ringa. G1R 1: 253 (1524). Schall och ingen hålle stadzens räntte inne medh sigh vtöffuer thenn thijdh, hon bör vthgöres .., som ähr husselöön och tomptöre. PrivSvStäd. 3: 53 (1563). Med Ränta förstår .. (nationalekonomen Adam Smith) här, hvad Arrendatorn ger jordägaren i Arrende. LBÄ 36—38: 152 (1800). Lägga ränta till konungen. Fryxell Ber. 2: 66 (1826). (Kommittén har föreslagit) att ”räntan”, hvarmed .. afses den förra jordeboks- och hemmantalsräntan, men icke kronotionden, borde sättas uti penningar. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 20, s. 1. NoraskogArk. 5: 12 (1904; utgående av hytta under medeltiden). Smörräntan var ökad med ett pund och räntan på sommarrågen med en skäppa för detta år. Moberg Rid 176 (1941). — jfr AVRADS-, BAK-, BESITTNINGS-, BOLMANS-, BOND-, BOSKAPS-, DAGSVÄRKS-, DONATIONS-, FISK-, FJÄRDEPARTS-, FOGDE-, GODS-, GRUND-, GRUV-, GRÄSGÄLDS-, HEMMANS-, HEMMANTALS-, HONUNGS-, HUS-, HUVUD-, HYTTESKATTS-, HÖ-, JORD-, JORDEBOKS-, JÄRN-, KAMMAR-, KLOSTER-, KOL-, KONTANTE-, KOPPAR-, KORN-, KRONO-, KVARN-, KVARNTULLS-, KVARTALS-, KÖPEGODS-, LANDBO-, LANDGILLES-, LANT-, LAPP-, LAPPMARKS-, LAX-, LÄNE-, MALM-, MALT-, MANTALS-, MARK-, MEDIUM-, MJÖL-, MJÖLKVARNS-, ODAL-, ORDINARIE-, OSMUNDS-, OSMUNDSJÄRNS-, PERSEDEL-, PERSEDELJÄRNS-, PUND-, SKOGS-, SMÖR-, SPANNMÅLS-, STADGE-, STADS-, TIONDE-, TULL-, TUNNE-, ÅL-, ÖDES-, ÖVER-RÄNTA m. fl. — särsk.
a) om kronan tillkommande prestation (av skattskyldig) som gm förläning l. förpantning o. d. överlåtits på viss person l. som överförts till frälse l. anslagits till visst ändamål, särsk. ss. lön till viss befattningshavare (äv. i uttr. indelt ränta); jfr b. Rida för räntan, se RIDA, v. 4 c. Rusta för räntan, se RUSTA, v.1 4 b α. Huar Friiborne frælsisman och forleningxman som haffuer iiijc marc renttho om aaret .. schal ther wtaff holla vj godha karla medh tiilbörligha weryor. G1R 3: 253 (1526). Så will H. K. M:tt .. förordne een Föreståndare eller Fougde, som bär upp Gymnasii Skolernes Räntor. Thyselius HdlLärov. 1: 30 (1620). Effter samma Ränta (dvs. bibeltryckstunnan) hade länge hwijlat, uthgick den swårt. Schück VittA 2: 167 (i handl. fr. 1691). Til Löntagarne (vid armén) anslagna indelta räntor. KrigVAT 1833, nr 5, s. 18. För lands-, ecklesiastik- och militiestater (upprättades) särskilda indelningsverk .. över de räntor och den kronotionde, som blivit dem för evärdelig tid tilldelade. 2SvUppslB 14: 233 (1950). — jfr AUGMENTS-, BOSTÄLLS-, DJÄKNE-, DOMAR-, FRÄLSE-, FRÄLSESKATTE-, FÖRDELS-, FÖRLÄNINGS-, HEMKALLS-, HOSPITALS-, HÄRADS-, HÄRADSHÖVDINGE-, HÄST-, HÄSTESTÅNDS-, INDELNINGS-, JÄGAR-, KNEKTFRIHETS-, KRONOFRÄLSE-, LAGMANS-, LAGMANSDÖMES-, LANDSHÖVDINGE-, LÄNSMANS-, LÖNINGS-, LÖNINGSHEMMANS-, MILITIE-, RUSTTJÄNST-, SKATTEFRÄLSE-RÄNTA m. fl. o. BESTÄLLNINGS-RÄNTOR.
b) [delvis specialanv. av a] periodisk prestation till kyrkan l. dess tjänare; dels om sådana inkomster från kyrkogods, dels om avgifter o. d. som av gammalt utgått l. av kronan anslagits till kyrkliga ändamål; förr äv. i uttr. leva vid ränta, leva på arrenden o. d. från kyrkogods. Vpbæra all bispsæthetz rænta. G1R 1: 37 (1522). Sidhan thet kom ther til ath munkar och nunnor fingo godz och gårdar och skulle liffwa widh rento, moste the jw noghot loffua them igen som gåffuo godz och rento vnder theras closter. OPetri 1: 504 (1528). Wij .. förläne .. wyrdelig man her Hans Nicolaj Stocholms Bykyrke .. med tiend, lijkstol, offer och all annen årlige rentto som ther årliga plägher vtåff gå. G1R 7: 216 (1530). Presterskapet i Finland måge niuta samma rättigheter af tionde och annor ränta, såsom presterskapet niuter i Sverige. RA I. 3: 110 (1593). (Klockaren skall) hafwa af hwart hionelagh i sochnen i ränta een half span korn. Rudbeckius Kyrkiost. 43 (c. 1635). Så at jag (dvs. kyrkoherden) .. mångom af dem (dvs. sockenborna), min Rätt och Ränta måste efftergifva. VDAkt. 1698, nr 23. All Biskoparnas, Domkyrkornas och Kanikernas Ränta. Geijer SvFolkH 2: 74 (1834; om förh. på 1500-talet). — jfr BISKOPS-, DOMPROSTERIS-, KAPLANS-, KLOCKAR-, PLOCK-, PROSTASKOTTS-, PRÄST-, PÅSK-RÄNTA m. fl.
c) (†) i uttr. lägga ränta på ngn, om myndighet: avkräva ngn (årlig) skatt. Och idher skal wetterlighit wara, at j (dvs. konungens skattmästare) icke macht haffuen at leggia någhon vthskuld, toll, eller årligha rento på någhon Prest, Leuit .. och tienare j thenna Gudz Hwse. Esra 7: 24 (Bib. 1541).
d) i uttr. upptaga ngt till ränta, upptaga ngt ss. skattepliktig inkomst av fast egendom. (K. Maj:t har förordnat) att, vid skattläggning af tullmjölqvarnar, qvarn-ägarens egen husbehofsmäld icke borde .. till ränta upptagas. SFS 1829, s. 1.
e) [jfr a] i fråga om ersättningskrav från kronan under Karl XI:s reduktion.
α) i uttr. oköpta räntor, se OKÖPT 1 c.
β) i uttr. obetalade räntor, om sådana räntor av köpegods för vilka kronan icke erhållit vederbörlig gottgörelse vid köpet; äv. om oköpta räntor. ReglOkiöptRänt. 1686, s. A 2 b. Därs. B 2 a (om oköpta räntor). Rosman BjärkSäb. 2: 167 (1924).
f) (†) i det bildl. uttr. ge sin ränta åt ngn, betala sin tribut till ngn, vara underkastad ngns makt. Hur' måst den skönsta i vår byy / Åt honom (dvs. döden) gij sin ränta. TRudeen Vitt. 322 (c. 1700).
g) i uttr. årliga räntan, oeg., om jordebok o. d. utgörande förteckning över kronans ordinarie ränta för ett visst år inom ett visst område; särsk. i uttr. inskriva ngt i årliga räntan, uppta ngt i sådan förteckning. Ingen qvarn (bör) blifva ståendes, med mindre där giöres tull af, .. hvilket skall uti årliga räntan inskrifvas. Thulin Mant. 2: 163 (i handl. fr. c. 1583). Den äldsta i kammararkivet bevarade ”årliga räntan” är 1535 års ”skattebok” för Uppland. Almquist CivLokalförv. 1: 125 (1917).
2) till ägare av utlånat l. i sparinrättning insatt kapital vid fastställda terminer inflytande avkastning (samtidigt innefattande en viss riskpremie) beräknad i procent av kapitalet o. proportionell mot den tid kapitalet är utlånat resp. insatt, kapitalränta, ränteintäkt; av person l. institution som disponerar främmande (upplånat) kapital erlagd, på motsvarande sätt beräknad o. förfallande avgift, räntekostnad; låneränta; äv. (i sht vard.) om räntesats; jfr 3 o. INTRESSE 1, TAXA. Betala l. giva ränta på l. för (förr äv. giva ränta av) ngt. Lånet löper med 5 % ränta; jfr LÖPA, v.1 X 4. Räntan löper från och med den dag, då anspråk gjorts gällande; jfr LÖPA, v.1 X 5. Ha god ränta på sina pängar. Placerade på detta sätt ge pängarna sex procents ränta. Av den årliga räntan skall hälften läggas till kapitalet. Bunden l. fast ränta, ränta som beräknas efter oföränderlig räntesats; jfr FAST, adj.1 14 g. Effektiv ränta, se EFFEKTIV 2 a. Löpande ränta, särsk.: ränta som betalas års- l. halvårsvis intill dess lånet är fullt återbetalt. Nominell ränta; jfr NOMINELL 2 a. Omedelbar ränta, ränta på obligation o. d., beräknad på basis av köpkurs o. nominell räntesats men utan hänsyn till löptid, amorteringsvillkor o. d. Perpetuell l. ständig l. evig ränta (jfr 1); jfr PERPETUELL b. Rörlig ränta, ränta som följer det allmänna ränteläget i ett land. Upplupen ränta, ränta som uppkommit (vid en viss tidpunkt). XXX {marker} lagde han wpa diske[n] och aff the c {marker} som j gh[e]n stode skulle han giffua rente aff til tess sielegard[en] ffaar syne fulle betalni[n]g. OPetri Tb. 57 (1525). Är det ett visst datum som bestämmes till betalningen .., betalas för .. fyrtio dagar efter lägsta räntefoten, för 8 månader eller 1 år betalas högsta räntan. Rosenberg Bankv. 18 (1878). Värdepapper som representera en .. kapitalplacering och lämna eller åtminstone skola lämna sina ägare räntor eller dividender (obligationer, aktier, lotter och dylika papper). EkonS 2: 418 (1898). Amorteringar och räntor på skulder, blir ofta mer betungande än man föreställt sig, och man bör inte skuldsätta sig utan noggrann eftertanke. Form 1947, s. 65. — jfr ACKORDS-, ANNUITETS-, BAK-, BANK-, DAGS-, DEPOSITIONS-, DISKONT-, DISKONTERINGS-, DONATIONS-, DRÖJSMÅLS-, FÖRSKOTTS-, GRUNDFONDS-, GÄLD-, HALVÅRS-, HYPOTEKS-, INLÅNINGS-, KAPITAL-, KREDITIV-, KUPONG-, KVARTALS-, LOMBARD-, LÅNE-, MORA-, NOMINAL-, OBLIGATIONS-, OCKER-, OCKRAR-, PANT-, PROCENTAR-, SKULD-, SPARBANKS-, STRAFF-, UPPSKOVS-, UTLÅNINGS-, ÅRS-, ÖVER-RÄNTA m. fl. — särsk.
a) i vissa uttr.
α) (numera knappast br.) låna ut, förr äv. sätta (ut) l. utsätta l. få ut l. utfå l. lägga (ned) ngt på (en så l. så beskaffad) ränta, låna ut l. lämna ut l. placera ngt mot (en så l. så beskaffad) ränta, göra ngt räntebärande (äv. mer l. mindre bildl.: söka få utbyte av ngt o. d.); låna l. försträcka ngn ngt på ränta, låna ngn ngt mot ränta. Högmegtug förste och herre her Gustaff .. haffuer förstregtt oss enn Suma peninge .. på enn möielig (dvs. skälig) Rentto. G1R 8: 396 (1533). 2SthmTb. 1: 140 (1546: szattis .. vth). G1R 19: 215 (1548: vttfått). Därs. 225 (: ffått .. wtt). 2SthmTb. 4: 512 (1574: lägges). Sätt hvar din stund på ränta / Och lef hvar dag, som hade du ej någon mer at vänta. Liljestråle Fid. 13 (1772). Runeberg ESkr. 2: 144 (1834: lagt .. ned). Låna ngn penningar mot l. på ränta. Cavallin (1876). Björkman (1889: utsatt). Klint (1906: låna ut).
β) (†) hava ngt (ut) på ränta (jfr γ), ha ngt utestående mot ränta. Heckscher SvEkonH 1: 198 (cit. fr. 1550: haver .. ut). Många hafwa stora päninger på räntha. RARP 7: 15 (1660).
γ) (†) låna (ngt) l. taga ngt på l. till ränta, låna (ngt) mot ränta; anamma ngt till sig på ränta, ta emot ngt ss. ett lån mot ränta, låna ngt mot ränta; ha(va) ngt (till låns) på (en årlig) ränta (jfr β), ha ngt till låns mot (en årlig) ränta. Lät oss läna penningar på rento. Neh. 5: 4 (Bib. 1541). (Vi) wele .., att thw .. så fförskaffer medt them, som .. wåre penninger på renthe haffuer, att the giffue oss ther Kopper före. G1R 19: 225 (1548). 2SthmTb. 1: 297 (1548: anammade .. tiill siig). Han hade tiill lånns .. 200 {marker} ort[uger] på en årliigh rentta. Därs. 2: 36 (1549). 3SthmTb. 1: 90 (1592: taget til rente). PJGothus Savonarola SyndSp. E 8 a (1593: tagher .. på renta). Låna på ränta. Hallenberg Hist. 4: 855 (1794).
δ) (†) stå på (så l. så stor) ränta, vara placerad mot (så l. så stor) ränta; äv. i mer l. mindre bildl. anv.: ge (så l. så stort) utbyte l. (så l. så stor) lön o. d.; insatt på ränta, placerad (i bank) mot ränta. Oppå Riddarehuset stå penninger på räntta. RP 6: 257 (1636). Der, bortom grafven, gäldar jag din smärta. / Der skall ditt qval på högsta ränta stå. Leopold 2: 166 (1794, 1815). Alla på ränta i Banken insatta Carolin-kapitaler. Skogman Bank. 1: 43 (1845).
ε) (†) giva ngt för så l. så stor ränta, låna ut ngt mot så l. så stor ränta; bruka ngt för så l. så stor ränta, disponera ngt mot så l. så stor ränta. HSH 31: 77 (1661: bruka). Hr Giös hemstälte .., om icke det på vist sätt vore nyttigt för landet, om penningar gofvos för mindre renta. 2RARP 18: 179 (1751).
ζ) ränta på ränta (jfr c samt anm. nedan) l. sammansatt ränta, ränta som beräknas så att upplupen ränta vid slutet av varje räntetermin lägges till kapitalet, varefter under följande räntetermin ränta beräknas på det sålunda ökade kapitalet; enkel ränta, ränta beräknad utan att upplupen ränta lagts till kapitalet. De 30 {marker} skulle hon seden hwart åhr giffwe, så lenge hon hade för[schriff]ne 500 {marker} inne medh sig, recknendes rentha på renta. 2SthmTb. 7: 387 (1587). Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 207 (1854: sammansatt ränta). Enkel ränta. 2SvUppslB 24: 1088 (1952).
η) leva på (i sht förr äv. av) räntorna l. (sina) räntor, förr äv. leva av ränta, leva på avkastningen av sin förmögenhet; jfr 4. Afwunnen (hade) warit honom emot, at han nu af Renta lefwa måste. Weise 21 (1697; t. orig.: von seinen Renten). Det är väl nog at resa utom Lands, allenast .. at man hafver det Capital som dertil behöfves och kan lefva af Räntorne. Lagerström Holberg Jean 4 (1744). En .. lanthandlande, som dragit sig tillbaka och lever på sina räntor. Siwertz JoDr. 84 (1928).
b) (mera tillf.) konkret, om pänningsumma uppkommen ss. ränteavkastning på ett kapital l. om siffra l. siffror angivande storleken av ränta. Lägga ränta efter ränta på kistbotten. Blanche Våln. 191 (1847). De röda räntorna i debet och kredit skola byta plats eller salderas med hvarandra, innan de såsom svarta eller egentliga räntor kunna tagas med i beräkningen. Fliesberg HbKöpm. 2: 176 (1899).
c) mer l. mindre bildl. (jfr a α, δ); särsk. i uttr. som ange att ngn får (riklig) lön l. belöning l. ersättning för ngt l. (rikligen) vedergäller l. belönar ngn för ngt l. (kraftigt) hämnas på ngn l. ”ger sju för tu” o. d.; äv. motsv. a ζ, i uttr. ränta på ränta. Och fast än Pohlen wille medh en annor anspänna, och baak vppå giöra en diversion, så skulle thet doch falla Tydskarna lätt at betahla Pohlackarna medh godh ränta. Brask Pufendorf Hist. 326 (1680; t. orig.: mit guter Müntze). Jag undrar på Mariana, som inte gaf honom et Dussin örfilar i ränta för den ena. Stagnell Risbast. C 3 a (1755). Hvarföre fordras det att göra godt i löndom, utan afseende på den ränta af nöje och återtjenster, hvarpå egoisten räknar? LBÄ 36—38: 118 (1800). Två års arbete och tidspillan (hade) varit nära att rikligen ersättas med ränta på ränta. KKD 4: XX (1908). Jag ville efter bästa förmåga ge Britta en god ränta på vad hon lånade mig av sin ungdom. Siwertz Pagoden 165 (1954).
Anm. till 2. Uttr. ränta på ränta (se a ζ o. c) förekommer äv. sammanskrivet (särsk. ss. förled i ssgr). Ränte- och ränta-på-ränta-beräkningen. Reuter VBer. 1: 447 (1882). Korfiz Holm säger att Gretor alltid hävdat att han med ränta och räntapåränta gäldat sina skulder till Albert Langen genom att inspirera honom till Simplicissimus. GHT 1954, nr 64, s. 3. jfr (föga br.): Ränte-på-ränteräkning. TSvLärov. 1952, s. 453.
3) om (förmån l. underhåll i form av) årliga belopp som på livstid l. under annan överenskommen tidsperiod tillfalla enskild person efter överlämnande till försäkringsföretag av visst kapital; äv. om (förmån l. underhåll i form av) årliga belopp som på liknande villkor förr tillföllo enskild person l. grupp av personer efter överlämnande av visst kapital ss. lån till staten o. d. LBÄ 5—6: 56 (1797; från staten). Utländsk försäkringsanstalt, som på grund av trafikförsäkring skall utgiva livränta, (är skyldig) att inköpa sådan ränta hos riksförsäkringsanstalten eller hos svenskt försäkringsbolag. SFS 1934, s. 58. — jfr INVALIDITETS-, LIV-, LIVSTIDS-RÄNTA m. fl.
4) i allmännare anv. av 13, om (årlig l. eljest regelbunden) inkomst av naturtillgång l. realkapital o. d.: avkastning, utbyte, vinst, jordränta (se d. o. 4); i sht förr äv. om (l. med inbegrepp av) inkomst av arbete l. gåva o. d. Hwadh årligha til offer behöffdes, thet wille .. (konung Antiokus) aff sinne eghna rento giffua. 2Mack. 9: 16 (Bib. 1541; Apokr. 1921: inkomster); jfr 1. Sedan blef och hans hustru tilfrågat, om hans löfierij rentade något, hon suarade, at thett war en liten renta. UppsDP 12/5 1595. Jag had' i Bethlehem väl ingen större ränta, / Än then jag kunde mig af milda händer vänta. Kolmodin QvSp. 1: 817 (1732). Nya upodlingar genom rot huggning, utdikning, och sådant mer, gifver vissare ränta (än jakt o. fiske). NorrlS 1—6: 47 (c. 1770). Med Ränta af jord, menar .. (nationalekonomen Adam Smith) den inkomst af produkten, som öfverskjuter kostnaden af produktens frambringande och af dess fortskaffning till försälgningsorten (osv.). LBÄ 23—24: 125 (1799). Cassel TeorSocEkon. 219 (1934). — jfr BI-, DIFFERENTIAL-, HUVUD-, JORD-, JUL-, KAPITAL-, MARK-RÄNTA m. fl.
5) [jfr fr. rente, statsobligation] (†) kapital som staten lånat mot ränta. Nordström Cred. 51 (1853).
Ssgr (i allm. till 2): A (utom i ränt-kammare o. -mästare numera föga br.): RÄNT-BERÄKNING, -BONDE, -BÄRANDE, -FOT, -FRI, se C.
-KAMMARE, se räntekammare.
-MÄSTARE, se d. o. —
-SKRIVARE, -SPANNMÅL, -ÄGARE, se C.
B (†): RÄNTA-SUMMA, se C.
C: RÄNTE-ACKUMULATION. bankv. om förhållandet att ett kapital förökas gm att ränta upprepade ggr lägges till det. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 184 (1854).
-AGIO. (föga br.) bankv. = -marginal. Hernberg Rättsh. 214 (1922).
(1 a) -ANSLAG~02, äv. ~20. (förr) kam. anslag (se d. o. 17) bestående av ränta l. räntor. Dalin FrSvLex. 2: 402 (1843). BtRiksdP 1869, I. 1: nr 20, s. 6.
(3) -ANSTALT~02, äv. ~20. [jfr t. rentenanstalt] (numera bl. om äldre l. utländska förh.) försäkr. = -försäkrings-anstalt. Frey 1849, s. 209 (om tyska förh.). Fliesberg Handel. 83 (1891).
-ANSVAR~02, äv. ~20. (numera bl. tillf.) ansvar för placering av anförtrodda medel på räntebärande sätt. Boström 3: 402 (1853).
-ANTECKNING~020. särsk. (bankv.) om anteckning (se d. o. 1 a) av bank i insättares motbok om ränta som banken gottgör insättaren. SFS 1922, s. 666.
-ARBETE~020. (mera tillf.) arbete bestående av uträknande o. införande i motbok (motböcker) o. d. av ränta l. räntor. SvBanklex. 463 (1942).
-AVBETALNING ~1020. bankv. om den del av låntagares terminsvis skeende inbetalning till långivare, som utgöres av ränta på ännu ogulden skuldsumma. AdP 1840—41, 24: 471.
-AVDRAG~02, äv. ~20. avdrag av ränta från en summa; särsk. om medgivet avdrag av erlagd ränta på skuld från inkomstsumma vid självdeklaration. Åstrand 2: 241 (1855). Östergren (1937; vid självdeklaration).
(2, 3) -AVGIFT~02, äv. ~20. (numera bl. tillf.) avgift l. utgift som utgör ränta. LBÄ 5—6: 56 (1797; i fråga om livränta).
(2, 4) -AVKASTNING~020. avkastning (se d. o. 4 c) i form av ränta, ränta; äv. mer l. mindre bildl. Rundgren BostArbKl. 11 (1849). Varje normalt utrustad person representerar ett visst kapital och ränteavkastningens storlek i form av nyttigt arbete är sedan beroende på hur kapitalet förvaltas. Engblom IndOrg. 102 (1922).
(2, 4) -AVKOMST~02, äv. ~20. (numera föga br.) ränteavkastning; jfr avkomst II 3 b. SFS 1863, nr 78, s. 9. BtRiksdP 1900, 8Hufvudtit. s. 217.
-AVSTÄMPLING~020. (om ä. förh.) avstämpling av obligation, gm vilken denna erhöll annan räntesats än den ursprungliga; jfr -konversion. SD(L) 1895, nr 189, s. 8.
(1) -AVSÖNDRING~020. hist. jfr avsöndring 2 c α. Clason ReduktFörhist. VII (1895).
-BEFRIELSE. befrielse från skyldighet att betala ränta. TSvLärov. 1953, s. 622.
-BELOPP.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1. Schybergson FinlH 1: 423 (1887).
2) till 2, 3. AdP 1800, s. 434.
-BERÄKNING. (ränt- 18041870. ränte- 1788 osv.) beräkning (se d. o. 1) l. uträkning av ränta.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1. De provinser (i Sv.), der .. (allmogens) trefnad eller elände ej ankommer på hvarje ny godsherres ränteberäkning. Järta 2: 482 (1828).
2) till 2. Wallquist EcclSaml. 1— 4: 282 (1788).
(1, 2) -BESKATTNING. särsk. (förr) till 1, om beskattning i form av ränta. LBÄ 14—15: 92 (1798).
-BESKED. bankv. besked (se d. o. 13) från bankinrättning till räkningshavare rörande den ränta som han har till godo vid viss tidpunkt. SFS 1917, s. 769.
-BESPARING. besparing som uppstår gm att ränta på skuld minskar (gm sänkning av räntesats l. gm amortering o. d.); besparade räntemedel. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 206 (1854). Räntebesparingarna på Zibetska fonden .. lemnade medel (till resekostnader för C. A. Nicander). Ljunggren SAHist. 2: 25 (1886).
-BETALARE. om person l. inrättning som betalar ränta.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1. Vid detta (likvidations)-möte böra .. alle .. Ränte-Betalare, som vid första Aflönings-mötet icke liquiderat och betalt fulla Räntan, vara .. tilstädes. PH 2: 986 (1733).
2) till 2. Östergren (cit. fr. 1935).
3) till 3. Lille Försäkr. 83 (1882; om köpare av livränta).
(13) -BETALNING. abstr. o. konkretare; särsk. till 2. PH 14: 460 (1790). SvH 2: 300 (1905).
-BETÄCKT, p. adj. (numera föga br.) handel. i uttr. göra sig räntebetäckt, om person l. företag o. d.: tillförsäkra sig ränta på utlånat kapital; jfr betäcka 10 a slutet. Dagen 1898, nr 225, s. 2.
-BEVIS. bankv. konkret, om (kupong o. d. utgörande) bevis på innehavarens rätt att utbekomma viss ränta. SvBanklex. 294 (1942).
(1) -BOD. (förr) bod för förvaring av naturapersedlar inlevererade ss. ränta; jfr ränteri-bod. PrivSvStäd. 3: 685 (1589).
Ssg: räntebods-nyckel. (förr) nyckel till räntebod. ConsAcAboP 5: 445 (1684).
(1) -BOK; pl. -böcker. [jfr mlt. rentebōk] (förr) bok med uppgifter om räntor; särsk. om sådan bok med uppgifter om innehav av jord o. på denna vilande grundskatter, jordebok. En almän och beständig Skattläggning blef .. besluten öfver alla hemman i riket .. med deras hvarjehanda ägor, som i de årliga ränte-böckerne skulle anteknas. Dalin Hist. III. 1: 194 (1761). HT 1952, s. 183 (om ä. tyska förh.).
(1) -BONDE. (ränt- 1731. ränte- 1796 osv.) [jfr t. zinsbauer] hist. bonde med skyldighet att erlägga ränta l. räntor; särsk. om sådan bonde i förhållande till räntetagaren. Academiens räntbönder. ConsAcAboP 12: 526 (1731). En min räntebonde. Porthan BrCalonius 259 (1796). Dalin FrSvLex. 2: 402 (1843).
-BRIST. brist som uppstår gm att fastställd l. beräknad ränta ofullständigt l. icke alls inflyter.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1. Nordström Samh. 1: 175 (1839).
2) till 2. Medelräntan å Förmyndarekammarens medel .. (har) utgjort 3.93 procent medförande en räntebrist af 6,561 kronor. SFS 1897, Bih. nr 63, s. 3.
(1) -BRÄDE l. -BRÄDA, r. l. f. (förr) kam. i sht i pl.; jfr -persedel. BtRStP 1860, IV. 1: nr 67, s. 4.
(2, 4) -BÄRANDE, p. adj. (ränt- 1846. ränte- 1834 osv.) om kapital l. värdepapper o. d. (l. om användning av kapital): som avkastar l. ger ränta; äv. om naturtillgång l. realkapital l. värksamhet o. d.: som ger avkastning; förr äv. om skuld o. d.: räntedragande. Sådana räntebärande säkerheter, som af K. M. .. godkännas. AdP 1834, 1: 257. Afbetalningar på bolagens räntebärande skulder. SvT 1852, nr 18, s. 4. Rosenberg Bankv. 1 (1878; om användning av kapital). En god hushållare, hvilken samlar egodelar, men gör dem räntebärande. Nyblom i 2SAH 56: 54 (1879). Banken köper och säljer vexlar och allmänna räntebärande papper. SFS 1891, Bih. nr 73, s. 9. Se till att barfläckar och glesa ställen i vallarna genom hjälpsådd också göras räntebärande! SvD(A) 1917, nr 123, s. 9.
(1, 2) -BÖRDA, r. l. f. jfr börda, sbst. 4 b; särsk. till 2. Östergren (1937).
-DAG.
1) dag för vilken ränta beräknas. Fliesberg Handel. 297 (1891). Östergren (1937).
2) (numera föga br.) dag för räntas (ut)betalande, räntetermin. Schulthess (1885). Östergren (1937).
(1) -DAGSVÄRKE~020. (förr) kam. dagsvärke betraktat ss. ränta. Hallenberg Hist. 4: 1021 (i handl. fr. 1620). (En skattepersedel är) Ränte-dagsverket beräknadt til 6 öre Silfvermynt. Järta Kopparb. 113 (1823).
-DIFFERENTIERING. ekon. differentiering av ränta för olika slag av lån o. d. BankKomBet. 6: Bil. 2, s. 37 (1919).
-DRAGANDE, p. adj. [jfr t. zinstragend] om skuld l. upplånat kapital: för vilken (vilket) man måste betala ränta; jfr draga, v. II 11. KrigVAH 1824, s. 141.
-EFTERGIFT~102, äv. ~200.
1) (förr) till 1: eftergift av ränta som rätteligen skulle utgå till kronan. KrigVAT 1849, s. 551.
2) till 2; särsk. om eftergift av ränta på statligt lån för byggnadsändamål. Ekdahl o. Gustavsson Bostadspol. 81 (1948).
-ERSÄTTNING~020.
1) (förr) kam. till 1: ersättning för utebliven l. avskaffad ränta. BtRiksdP 1890, 7Hufvudtit. s. 41.
2) till 2: ersättning för utebliven ränta; ersättning i form av ränta. Tils Banquen om 15 år kan återbetala Capitalet, jämte 30 a 40 procents förhöjning til ränte-ersättning. AdP 1800, s. 545. MinnSvNH 10: 112 (1868).
Ssg: ränteersättnings-fond. (förr) till -ersättning 1, i uttr. Sala silvervärks ränteersättningsfond, om 1829 inrättad fond avsedd att göra det möjligt för Sala silvervärk att uppehålla bärgsbruket utan att ta de räntor i anspråk som tidigare varit anslagna till detta ändamål. Bergv. 4: 809 (1831).
-FAKTOR, r. l. m. (i fackspr.) av räntesatsens storlek beroende faktor använd vid beräkning av sammansatt ränta. Engeström Lifförs. 1 (1901).
-FALL. jfr fall III 3. EkonS 1: 412 (1894).
(1) -FOGDE. (förr) fogde med uppgift att indriva l. mottaga l. förvalta räntor. Lagerbring 1Hist. 3: 832 (1776; om förh. på 1300-talet).
(1, 2) -FORDRAN. jfr fordran II 1 (slutet); särsk. till 2, om borgenärs fordran på gäldenär för upplupen ränta. Schrevelius CivR 2: 468 (1847).
-FORDRING. räntefordran; nästan bl. i pl. o. i sg. best.; äv. konkret, om dokument innehållande uträkning av l. krav på ränta.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1. PT 1758, nr 48, s. 4. LBÄ 21—22: 63 (1799; konkret).
Ssg: räntefordrings-bevis. (numera bl. tillf.) till -fordring 2: bevis (se d. o. 3) om räntefordran; jfr ränte-kupong. SDS 1899, nr 1, s. 1 (i fråga om räntefordran till följd av aktieinnehav).
-FORMEL. (i fackspr.) formel (se d. o. a) enligt vilken ränta beräknas. Zweigbergk Räkn. 115 (1853).
-FOT. (ränt- 18431870. ränte- 1824 osv.) [jfr t. zinsfuss] räntesats. AJourn. 1824, 1: nr 128, s. 3.
(1, 2) -FRI. (ränt- 1797. ränte- 1800 osv.) [jfr t. zinsfrei] särsk. till 2, om lån l. skuld: som (helt l. under viss tid) icke löper med ränta l. varpå ingen ränta beräknas; förr äv. om kapital l. värdepapper o. d.: räntelös (se d. o. 2). Det är nogsamt bevist, at Riksgäldssedelstocken för sjelfva Verket är rätt kostsam, ehuru räntfri. JournSvL 1797, s. 238. Under den tid Arfsmedlen innestått Räntefria. ArvskifteVäxjö 1836. Statens räntefria studielån. SFS 1918, s. 2969.
-FRIHET~02, äv. ~20. [jfr -fri]
1) (förr) kam. till 1: frihet från ränta (för viss egendom l. viss värksamhet); förr äv. konkretare, om enskilt fall av sådan frihet. Åhstrand Öl. 22 (1768). Det stora antal ränte-friheter å hemman .. hvilka Konung Johan .. lemnade. Widmark Helsingl. 1: 352 (1860). (Det var på 1600-talet som) räntefrihet för tackjernstillverkning först medgafs. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 54, s. 9. Thulin Mant. 2: 72 (1935; om ä. förh.).
2) till 2: frihet från ränta (för lån l. skuld). Räntefrihet beviljas till högst tre år. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 1, Bil. 5 b, s. 45. —
-FUNKTION. (i fackspr.) om räntans funktion i det ekonomiska livet. SvBanklex. 460 (1942).
(1) -FÅR. (förr) kam. jfr -persedel. Järta 1: 155 (1816; om ä. förh.).
-FÖRBUD~02. (i sht förr) förbud mot tagande av ränta. Kôersner PolHlex. 261 (1883).
(1) -FÖRDRAG. (†) arrendekontrakt. Jungberg (1873).
(3) -FÖRENING. (†) = -försäkrings-anstalt. Frey 1850, s. 424.
(1) -FÖRENKLING. (förr) kam. förenkling i beräkning o. utgörande av ränta till kronan. BtRiksdP 1847—48, I. 2: 62. 2SvUppslB 12: 75 (1949).
(1, 2) -FÖRHÖJNING. = -höjning. Klint (1906).
(1, 2, 4) -FÖRLUST. särsk. till 2: förlust av ränta gm sådan placering av kapital att avkastningen blir (relativt) ringa l. ingen. Skogman BesparBank. 12 (1819).
-FÖRSKRIVNING. (numera knappast br.) förbindelse att erlägga ränta; jfr förskrivning 2 a. Fliesberg Handel. 65 (1891).
(3) -FÖRSÄKRING. försäkr. sådan livförsäkring vid vilken försäkringssumman utbetalas i form av en under försäkringstagarens livstid l. del därav regelbundet utfallande ränta på ett ss. engångspremie insatt kapital, livränteförsäkring; motsatt: kapitalförsäkring. NF 9: 1254 (1885).
(3) -FÖRSÄKRINGS-ANSTALT. försäkr. företag som meddelar ränteförsäkring; äv. i uttr. ränte- och kapitalförsäkringsanstalt; jfr -anstalt. BtRStP 1844, 8: nr 89, s. 2. Ränte- och Kapital-försäkringsanstalten inom Stockholms stad och län. Därs. 1850—51, 4: nr 17, s. 4.
(1) -FÖRVANDLING. (förr) kam. omräkning av ränta från ett slags persedlar till ett annat l. från naturapersedlar till pänningar. Kongl. Collegiernes och Stats-Contoirets gifne utslag innehålla ränteförvandlingen, af både ordinarie och extraordinarie räntor samt utskylder. Bergv. 2: 581 (1751).
(1, 2) -FÖRÄNDRING. = -ändring; särsk. till 2. BtRiksdP 1891, I. 2: nr 19, s. 14.
-GARANTI. [jfr t. zinsgarantie] ekon. garanti gm vilken ngn förpliktar sig att hålla ngn ekonomiskt skadeslös för uteblivande av beräknad l. väntad ränteavkastning på investerat kapital o. d. SFS 1852, nr 55, s. 22.
(1) -GILL. (förr) kam. om naturapersedel(s beskaffenhet): sådan att den (resp. persedeln) kan godkännas ss. ränta. BtRStP 1859—60, 4: nr 67, s. 4 (om bräde). Spannmål levereras af räntegild beskaffenhet. Tholander Ordl. (c. 1875).
-GIVANDE, p. adj.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1; om jord o. d.: för vilken ränta erlades; äv. om person: som var skyldig att erlägga ränta. Statens .. rentegifvande jord. Ekelund 1FädH II. 1: 127 (1830). Tidigare hade .. (J. A. Gripenstedt) tagit de räntetagande ämbetsmännens parti mot de räntegivande bönderna. HT 1951, s. 140.
2) till 2; om kapital o. d.: som avkastar l. inbringar ränta. Schück VittA 7: 468 (i handl. fr. 1825; om fond).
3) till 4; om realkapital l. värksamhet o. d.: som ger avkastning. Specialmaskiner, som vid smådriften ej finna tillräcklig användning för att bli räntegifvande. 2UB 10: 414 (1907). Lindroth Gruvbrytn. 1: 105 (1955).
-GIVARE. person som ger l. betalar ränta l. räntor.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1. 2RARP 16: 432 (1747).
2) (†) till 2, = -betalare 2. Möller (1790). Björkman (1889).
(1) -GODS. (förr) gods (se d. o. 6) som innehades mot skyldighet att utgöra ränta. (T.) Kammer-Lehen, .. (sv.) räntegods. Lind 1: 990 (1749).
-GOTTGÖRELSE~0200. [jfr t. zinsvergütung (i bet. 1)]
1) till 2: gottgörelse för lån o. d. i form av ränta, ränta; äv.: gottgörelse för utebliven ränta. En för hög ränte-godtgörelse till Riks-banken, kan .. motverka Filial-bankers uppkomst. BtRStP 1859—60, VI. 1: nr 25, s. 57. Brandförsäkring .. för all framtid mot premieinbetalning antingen på en gång, emot räntegodtgörelse, eller ock under 24 år. SDS 1894, nr 535, s. 1.
2) (tillf.) till 3: gottgörelse i form av (liv)ränta. I Sverige .. utgår invaliditetsersättningen i form av räntegottgörelse. LbKir. 1: 613 (1920).
(1) -HALM. (förr) kam. jfr -persedel. UtrednKommReg. 1742, s. 719.
(1) -HAVARE. (förr) kam. = -tagare 1. SPF 1851, s. 118. 1NJA 1944, s. 473.
(1) -HAVRE. (förr) kam. jfr -persedel. Bonsdorff Kam. 542 (1833).
(1 a) -HEMMAN. (förr) kam. hemman vars ränta var anslagen l. indelt för bestämt ändamål. De Löningstagare .., hvilka nu åtnjuta sine Löningsanslag .. uti åt dem hos RänteHemman anviste Indelta Räntor. Björnstjerna Beskattn. 154 (1832).
(1) -HOV, n. (†) hus l. gård där vissa ss. räntor inflytande persedlar förvarades; jfr hov, sbst.3 3. Barckhusen Cotossichin 78 (1669; om ryska förh.).
(1) -HÖ, n. (förr) kam. jfr -persedel. PH 2: 1175 (1734).
(1, 2) -HÖJNING. särsk. till 2: höjning av räntesats(er). ½ proc. räntehöjning. Odhner G3 2: 138 (1896). Leander TidnHand. 99 (1926).
Ssg: räntehöjnings-kupp. jfr ränte-kupp. DN(A) 1957, nr 192, s. 5.
-INDELNING~020. (förr) kam.
1) till 1: fördelning av ss. ränta utgående naturaprestationer på olika räntepersedlar; jfr indelning, sbst.1 1. Botin Utk. 356 (1761).
2) till 1 a: anvisning av ränta till visst ändamål; äv. konkretare: indelt ränta; jfr indelning, sbst.1 2. BtRStP 1823, IV. 1, s. 582 (konkretare). Därs. 1850—51, 4: nr 167, s. 15.
-INKOMST~02, äv. ~20. inkomst bestående av ränta l. räntor.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1. AdP 1786, s. 64.
2) till 2. AB 1865, nr 31, s. 1.
(1 a) -INNEHAVARE ~10200. (förr) kam. person l. institution till vilken ränta var anslagen. Bergv. 2: 390 (1747).
-INTÄKT~02, äv. ~20.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1, = -inkomst 1; förr äv.: ränteuppbörd (jfr intäkt 2). LBÄ 5—6: 54 (1797; om ränteuppbörd).
2) till 2, = -inkomst 2. Västhagen Affärsbokf. 27 (1945).
-JUSTERING. justering av gällande räntesats; jfr -höjning, -sänkning. SvD(A) 1929, nr 353, s. 4.
-KAMMARE, se d. o.
(2, 3) -KAPITAL, n. (förr) inom ränteförsäkringsanstalt: kapital som avsattes till förmån för varje åldersgrupp av försäkrade o. vars avkastning årligen fördelades mellan gruppens medlemmar. Frey 1849, s. 211. Lille Försäkr. 96 (1882).
(1) -KISTA, r. l. f. (förr) kista (se kista, sbst. 1 a) för förvaring av ss. statlig uppbörd inflytande pänningar o. d. En .. uppsynsmann och principal öffver både tullenärer i Narffven och Ivannogordh behöffdes, hvilken och all tull och andra penningaupbördh till sigh uthi en viss räntekista annamma skulle. OxBr. 10: 30 (1617). Bergman GotlSkildr. 111 (1882; om ä. förh.).
(1 b) -KLOSTER. (ränte- 1529 osv. ränto- 1529) (förr) kloster underhållet av räntan från därtill donerade jordagods o. d. Thet war olag ath iiij eller vj personer skulle med löszactigt folk förtära then stora rentho som vnder rentho Closter giffuit war. G1R 5: 176 (1529). Rig 1937, s. 15 (om ä. förh.).
(1) -KOL, n. (förr) kam. jfr -persedel. Bergv. 2: 347 (1746). En mängd räntekol, som kronan till bergslaget afstått. Stenhammar Riksd. 3: 175 (1848).
(1, 2) -KONTO. jfr konto 1; särsk. till 2. Klint (1906). Ett gemensamt räntekonto för både räntekostnader och ränteintäkter. Västhagen Affärsbokf. 32 (1945).
(1) -KONTRAKT. (numera bl. i skildring av ä. förh.) kontrakt varigm ngn förband sig att erlägga ränta; arrendekontrakt. Holmberg 1: 172 (1795).
-KONVERSION. ekon. jfr konversion 2 slutet. Nordström Cred. 60 (1853).
-KONVERTERING. ekon. jfr konvertera 2 b. Schulthess (1885).
(1) -KOPPAR. (förr) kam. jfr -persedel. 2VittAH 23: 407 (i handl. fr. 1775).
-KOSTNAD. kostnad för gäldande av ränta (räntor) på lån; ofta i pl. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 31, s. 2.
-KRAV.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1: krav på (utgörande av) ränta. Johansson Dagb. 1: 215 (1877).
2) till 2: krav på (utbetalning av) ränta. TSvLärov. 1945, s. 3.
-KUPONG. [jfr fr. coupon d'intérêts] kupong (se d. o. 1) mot vars avlämnande förfallen ränta på obligation l. förlagsbevis o. d. utbetalas; förr äv. om räntebärande obligation. BtRStP 1828—30, 6: nr 91, s. 2 (om obligation). Inlösen af förfallna räntekuponger till statsobligationer. SFS 1891, Bih. nr 6, s. 27. HandInd. 485 (1926).
-KUPP. kupp (se kupp, sbst.3 1) som avser l. innebär ändring av räntesats(er); jfr -höjnings-kupp. LD 1958, nr 70, s. 4.
(1) -KÖP. [jfr t. rentenkauf, zinskauf] hist. transaktion innebärande rätt för långivare att uppbära ränta av viss fast egendom ss. gottgörelse för det utlånade kapitalet; äv. om transaktion innebärande rätt för den som erlade en pänningsumma till kronan att uppbära kronan tillkommande ränta av viss jord o. d. 2VittAH 19: 379 (1850). Genom ränteköpet blev nu adelsmannen i stället för förut kronan bondens husbonde och behandlade honom ofta såsom en landbo. Flodström SvFolk 487 (1918).
-KÖPARE.
1) hist. till 1; jfr -köp. Frey 1846, s. 253.
2) (i fackspr.) till 24. Cassel TeorSocEkon. 218 (1934).
-LAG, r. l. f. l. m. lag (se lag, sbst.1 1) som reglerar tagande av ränta. 2VittAH 19: 375 (1850).
-LIKVID, r. l. m. abstr. o. konkret; jfr likvid, sbst. 3, 3 slutet. Underlåter låntagarne ränteliqviden i behörig tid, anses lånet uppsagdt. Gynther Förf. 8: 399 (i handl. fr. 1851). De medel, som utöfver räntelikviden kunde finnas tillgängliga, torde .. böra aflämnas till statskontoret. BtRiksdP 1904, I. 4: nr 113, s. 33.
-LINDRING. jfr lindra 1 f.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1. Egaren till Riddarhytte koppar- och jernverk (har) förklarat sig villig att .. afstå från den för ofvanberörda hemman åtnjutna räntelindring. BtRiksdP 1872, I. 1: nr 17, s. 11.
2) till 2. RegRiksdP 1931—1940 2: 527 (1942).
-LÅN. ekon. lån för vilket ränta betalas (motsatt: räntefritt lån); särsk. om sådant lån som icke kan uppsägas vare sig av långivare l. låntagare l. om långt lån (särsk. statsobligationslån med perpetuell ränta) som saknar bestämt förfallodatum men (efter viss tid) kan uppsägas av låntagaren. Schulthess (1885). Leander TidnHand. 40 (1926; om statsobligationslån). 2SvUppslB (1952).
-LÄGE. ekon. om höjdläget av räntan på olika slags försträckningar på kapitalmarknaden; jfr -nivå. SvD(A) 1929, nr 351, s. 3.
(1) -LÄNGD. (förr) kam. jfr längd 8 a. SvLantmät. 2: 242 (1928).
(1, 2) -LÄTTNAD. jfr -lindring; särsk. till 2. Östergren (cit. fr. 1932).
-LÖPANDE, p. adj. ekon. om lån o. d.: som löper med ränta, som ränta beräknas på. Snellman o. Osterman (1903). Förfallen räntelöpande gäld. Hernberg Rättsh. 149 (1922).
-LÖS.
1) (numera bl. tillf.) till 1, 2; om person: som icke har ränteinkomster. Serenius Mmm 4 a (1734).
2) till 2; om (utnyttjande av) kapital l. om värdepapper o. d.: som icke ger ränta; äv. om kredit: som icke är förenad med ränta; förr äv. om lån: räntefri; äv. mer l. mindre bildl. Huar emot hon deras Arfdehlar Räntelöös och utan interesse hoos sig innehåller. BoupptSthm 28/4 1668. Räntelösa obligationer. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 135 (1854). Flere rådsherrar gåfvo kronan, när nöden trängde på, stora räntelösa lån. IllSvH 4: 266 (1880). Detta räntelösa begagnande af institutionernas medel. Svanberg RedLefn. 409 (1882). Nationell kultur är i litterärt hänseende .. en ständigt fortgående andlig kapitalbildning, som icke låter något fruktbärande arv stå räntelöst. OLevertin (1900) i 3SAH LIV. 2: 154. Heckscher SvEkonH 1: 197 (1935; om kredit).
3) till 4; om naturtillgång l. realkapital: som icke ger avkastning. Ymer 1909, s. 309 (om mark).
-MARGINAL, r. l. m. bankv. skillnad mellan (genomsnittliga) räntan för inlåning o. för utlåning; jfr marginal, sbst. 2 c α. BankkomBet. 6: Bil. 2, s. 36 (1919).
-MARK. [efter t. rentenmark] (om tyska förh. 1923—1948) pänningenhet för sedlar som kunde inlösas i räntebärande obligationer med säkerhet i den tyska jorden (o. i det tyska näringslivet). SvD(A) 1923, nr 281, s. 3.
-MAXIMUM. om den (vid en viss tidpunkt) högsta förekommande l. den högsta i lag tillåtna räntesatsen. EkonS 1: 403 (1894).
-MEDEL, pl. medel (se medel, sbst. 14) uppkomna ss. l. bestående av räntor. DA 1808, nr 68, s. 2.
(1) -MJÖL. (förr) kam. jfr -persedel. Helmfrid Holmen. 13 (1954; om förh. 1619).
-MÄSTARE, se räntmästare.
-NEDSÄTTNING~020. jfr nedsätta 21.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1. De qvarnar, hvarå ränte-nedsättning blifvit i fråga ställd. SFS 1829, s. 2.
2) till 2. SvT 1852, nr 14, s. 3.
(3) -NEUROS. [jfr t. rentenneurose] med. neuros hos person vars anspråk på försörjning efter i yrket l. militärtjänst ådragen åkomma o. d. icke tillmötesgås, försäkringshysteri. Wernstedt (1935).
-NIVÅ. ekon. = -läge. HandInd. 29 (1926).
-NOTA, r. l. f. [jfr t. zinsennote] handel. (ss. bilaga till kontokurant upprättad) nota (se nota, sbst. 3) med anteckning om storleken av räntebelopp. Cannelin (1921). 2SvUppslB 16: 760 (1950).
-NÄMND. nämnd med uppgift att övervaka räntestopp, meddela tillstånd till avvikelser från detta samt besluta om åtal för olaga överträdelser därav. SFS 1951, s. 1890.
(1) -OMSÄTTNING~020. (förr) kam. = -förenkling. BtRiksdP 1880, I. 1: nr 1, Bil. 5 a, s. 49. —
-PAPPER. [jfr t. rentenpapier] (om utländska förh.) obligation (särsk. statsobligation) avseende räntelån; jfr papper 2 d. En årlig annuitet på 6,500,000 francs i fem procents räntepapper. HforsD 1875, nr 4, s. 1. SvH 10: 206 (1909).
-PENNINGAR, se -pänningar.
(1) -PERSEDEL. (ränte- c. 1575 osv. ränto- 1730) (förr) kam. persedel (se d. o. 3) som utgjorde l. ingick i ränta; äv. i sådana uttr. som ordinarie (l. årlig) räntepersedel, persedel som utgjorde l. ingick i ordinarie (resp. årliga) räntan. Alle åhrlige rentepartzeler. HFinlKamF 2: 138 (c. 1575). Ordinarie Ränte-Persedler. LReg. 73 (1689). (Räntan) utgjordes .. in natura i allehanda räntepersedlar, spannmål, kött, smör, järn, tjära o. s. v. 3NF 8: 1122 (1928).
Ssg: räntepersedels-omsättning. (-persedel- 18891896. -persedle- 18401875) (förr) kam. ränteförenkling; särsk. (i sht i sg. best.) om en 1850 genomförd ränteförenkling i Finl. SPF 1840, s. 39. FinBiogrHb. 232 (1896).
-PLAKAT, n. (i skildring av ä. förh.) plakat (se plakat, sbst. 1) innehållande stadganden om ränta på lån. Heckscher SvEkonH 1: 579 (1936).
(1) -PLIKTIG. [jfr t. rentenpflichtig, zinspflichtig] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om person: pliktig att utgöra ränta; äv. om fastighet o. d.: för vilken ränta skulle betalas l. av vilken ränta utgick. Jungberg (1873). Björling CivR 97 (1907; om fastighet).
-POLITIK. ekon. (stats l. bank(er)s o. d.) politik (se politik, sbst. 3) rörande (reglering av) ränta; jfr diskonto-politik. Wicksell Förel. 2: 191 (1906).
-POLITISK. [jfr -politik] ekon. som tillhör l. har avseende på räntepolitik. SvD(A) 1929, nr 351, s. 3.
-POLLETT. (om förh. 1789—1791) för innehavare av riksgäldskontorets kreditsedlar utfärdat bevis om rätt till ränta; jfr -bevis o. -kupong samt pollett, sbst.2 2. RiksgFullmProt. 2/10 1789.
-POST, r. l. m. jfr post, sbst.4 2.
1) (förr) kam. till 1, om vart o. ett av de olika slag av bevillningar som gingo under namnet ränta. De extra ordinarie ränteposterna: Landtågsgärd, Brukshjelp(,) Drängelön. UtlåtTackjSkatt. 1868, s. 42.
2) till 2. Å en räntepost beräknadt bevillningsafdrag. 1NJA 1874, Dom. s. XXIV. —
-PROBLEM.
1) pedag. till 2; jfr problem 1 slutet. KrigVAT 1894, s. 461.
2) ekon. till 2 o. 4: problem (se d. o. 2) som rör räntan l. förräntning av kapital l. naturtillgång l. realkapital. LAHT 1932, s. 521.
-PROCENT. jfr -sats. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 199 (1854).
(1, 2) -PÅFÖRING~020. påföring (se påföra 3 a, 3 a α) av ränta; särsk. (förr) till 1, i fråga om ränta till kronan. Den föreslagna räntepåföringen i Skinskattebergs bergslag. Johansson Dagb. 1: 229 (1877).
-PÄNNINGAR l. (numera vanl.) -PÄNGAR, pl. (ränte- 1546 osv. ränto- 1622) [fsv. ränto pänningar, y. fsv. ränta pänningar]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1: pängar avsedda till l. erlagda ss. ränta. PrivSvStäd. 3: 208 (1572). Meurman (1847).
2) (numera bl. mera tillf.) till 2: pängar som utgöra ränta på utlånade medel, räntemedel, ränta. G1R 18: 184 (1546).
-RABATT. (†) diskonto (se diskont 1 med anm.). Nordström Cred. 36 (1853).
(1) -REGISTER. (förr) förteckning över räntor; särsk. om (myndighets) förteckning över skattskyldig egendom o. därav utgående räntor; jfr register I 1. Ffougternes orlighe räntthe eller mantals register. HFinlH 3: 281 (1555). Jungberg (1873).
-REGLERING. reglering (se reglera II 2) av förhållanden rörande ränta.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1. Clason ReduktFörhist. 181 (1895; om 1638 genomförd reglering av vilka slag av räntor som skulle kunna förpantas).
2) till 2. SFS 1951, s. 1887.
Ssg (till -reglering 2): räntereglerings-lag, r. l. f. l. m. jfr ränte-lag. SFS 1951, s. 1892.
(1) -RESOLUTION. (förr) kam. resolution från statlig myndighet angående (förändring i) ränta för visst hemman o. d. Johansson Dagb. 1: 182 (1876).
(1) -REST. (förr) kam. ogulden (del av) ränta; jfr rest, sbst.1 2 a. SPF 1833, s. 375.
-RÄKNING. [jfr t. rentenrechnung, zinsrechnung]
1) (†) till 1: handling innehållande räkenskaper rörande ränteuppbörd; anträffat bl. i uttr. ordinarie l. extraordinarie ränteräkning, om handling innehållande räkenskaper rörande uppbörd av ordinarie resp. extraordinarie ränta; jfr ränteri-räkning. RP 6: 167 (1636). LReg. 65 (1688).
2) till 2: (metod för) beräkning av räntas storlek; äv. konkret(are), om uträkning av räntas storlek; förr äv. om förteckning över hopsummerade räntebelopp. SvTyHlex. (1851). Dalin (1855; äv. om förteckning). Lättare uppgifter (i aritmetik) tillhörande procent- och ränteräkning. SFS 1906, nr 10, s. 26.
(1) -RÄTT, r. l. m. (numera bl. i skildring av ä. förh.) rätt till ränta av egendom. Ekeberg Frälseränta 4 (1911).
(1) -RÄTTIGHET~102, äv. ~200. (numera bl. i skildring av ä. förh.) = -rätt. 2NF 9: 33 (1908).
(1, 2) -SAK. angelägenhet som rör ränta l. räntor; särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1. LReg. 206 (1635).
-SALDERA, -ing. handel. uträkna räntesaldo för (konto); stundom äv.: anteckna räntesaldo i (sparbanksbok o. d.); ss. vbalsbst. -ing äv. i konkretare anv., om räntesaldo. (Sv.) Räntesaldering .. (t.) der Zinsen-Ausgleich, das Zinsen-Saldo. Jungberg (1873). Östergren 5: 1069 (cit. fr. 1934; i p. pf., om sparbanksbok). Dens. (1937).
-SALDO. [jfr t. zinsensaldo] handel. saldo som utgör skillnaden mellan ngns räntefordringar o. ränteskulder; saldo som består av upplupen ränta. Altén Buesching 160 (1831). SvPostv. 170 (1924).
-SATS. [jfr t. zinssatz] om (den för olika lånetransaktioner o. d. differentierade) storleken av räntan för ett kapital, uttryckt i procent av kapitalet; jfr -fot. Tholander Ordl. (c. 1875). Räntesatserna för korta lån variera mestadels mycket starkare än de för långa lån. Cassel TeorSocEkon. 214 (1934).
-SKATT. skatt som livförsäkringsbolag erlägger för viss del av räntan av det kapital som bolaget förvaltar för försäkringstagares räkning. SvBanklex. (1942).
-SKILLNAD. skillnad mellan räntor (uppkommen ss. följd av olika räntesatser l. av olika slag av kapitalplacering o. d.); äv. om räntemarginal. NordT 1885, s. 273. SvD(L) 1925, nr 77, s. 4 (om räntemarginal).
Ssg: ränteskillnads-ersättning. särsk. (förr) vid konvertering av obligationslån: ersättning till obligationsinnehavare för minskad ränteavkastning beroende på övergång till lägre räntesats. SD(L) 1895, nr 189, s. 8.
(1) -SKRIVARE. (ränt- 1526c. 1755. ränte- 1610 osv.) [y. fsv. ränta skrivare; jfr ä. d. renteskriver, t. rentschreiber] (förr) kam. (titel för) lägre tjänsteman med uppgift att handha uppbörd av räntor o. andra ekonomiska angelägenheter; jfr ränteri-skrivare. G1R 3: 334 (1526). (Vid) Riksens Ständers Contoir .. Ränte-Skrifv. Hr. Carl Paulin. SthmHCal. 1761, s. 67.
-SKRUV. (ngt vard.) bildl., i uttr. som ange förhållandet att låneränta undan för undan höjes. Det kom (omkr. 1920) något, som hette kapitalransonering. Ränteskruven sattes samtidigt i gång. LundagKron. 3: 322 (1955).
-SKULD. [jfr t. rentenschuld (i bet. 1)]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1: skuld som utgjordes av ränta (som åvilade jord). NDA 1877, nr 4, s. 2.
2) till 2: skuld som utgöres av upplupen l. till betalning förfallen ränta. (Agardh o.) Ljungberg I. 3: 99 (1853).
(1, 2) -SKYLDIG. särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1, = -pliktig. Ränteskyldige och till dagsverken förpligtade, man kunde säga ofrie bönder. Svedelius Statsk. 3: 89 (1869).
-SKYLDIGHET~002, äv. ~200. [jfr -skyldig]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1: skyldighet att utgöra ränta; äv. konkretare, om sådan skyldighet beträffande varje enskilt slag av de prestationer varav ränta bestod. Modéer SvarVetA 7 (1774). Den Siebenbürgska bonden var .. bunden vid ränteskyldigheter och dagsverken. Svedelius Statsk. 3: 89 (1869).
2) till 2: skyldighet att betala ränta. SFS 1917, s. 146.
-SLAVERI30~102, äv. 10104. [jfr t. zinsknechtschaft] (mera tillf.) om förhållandet att ngn har så stora skulder att räntorna därpå kännas ss. en tung börda. Hitler MinKamp 1: 227 (1934).
(1) -SMÖR. (förr) kam. jfr -persedel. HovförtärSthm 1771 A, s. 1192.
(1) -SPANNMÅL~20, äv. ~02. (ränt- 1677. ränte- 1727 osv.) (förr) kam. jfr -persedel. ConsAcAboP 4: 373 (1677).
-SPELARE. (†) person som spekulerar i värdepapper o. dyl. l. bedriver ocker; jfr agiotör. Jungberg (1873).
(1, 2) -STEGRING. jfr -höjning; särsk. till 2. Wicksell Förel. 2: 206 (1906).
-STOPP, n. om förhållandet att ränteändring icke får äga rum (under en viss tid). SFS 1951, s. 1888.
-STRÅPERSEDEL~1020. (förr) kam. om räntehalm l. räntehö. SFS 1825, s. 342.
-STÄMPEL. (om förh. 1917—1929) stämpelavgift utgående av räntan på medel insatta hos bank o. d. BtRiksdP 1917, 1: nr 95 A, s. 20.
-SUMMA, r. l. f. (ränta- 1707. ränte- 1631 osv.)
1) (förr) kam. till 1; äv. i uttr. årliga räntesumman, summan av årliga räntan. Andre små Extra ordinarie opbörder .. som icke är begripit j Åhrlige Rente summan. LReg. 399 (1631). Modéer SvarVetA 7 (1774).
2) till 2. LAHT 1908, s. 134.
(1) -SÄD. (förr) kam. = -spannmål. SFS 1830, s. 368.
(1, 2) -SÄNKNING. jfr -höjning; särsk. till 2. Wicksell Förel. 2: 173 (1906).
-TABELL. [jfr t. zinstabelle] handel. tabell (tjänande ss. hjälp vid ränteberäkning o.) utvisande storleken av ränta på kapitalbelopp under tidsperioder av varierande längd o. med räntesatser av olika höjd. Jungberg (1873). Västhagen Affärsbokf. 167 (1945).
(1, 2) -TAGANDE, n. tagande av ränta; särsk. till 2. Lille Försäkr. 37 (1882).
(1, 2) -TAGANDE, p. adj. som mottager l. uppbär ränta; särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1. FoFl. 1907, s. 262.
-TAGARE.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1: person l. samfällighet som mottog l. uppbar ränta; särsk. till 1 a, i fråga om indelt ränta. ConsAcAboP 11: 353 (1725). (Kommittén har föreslagit) att indelta räntor och tiondeanslag skulle .. indragas till Statsverket emot ersättning till räntetagare. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 20, s. 1. Heckscher SvEkonH 1: 327 (1936).
2) till 2: person som uppbär ränta; äv.: rentier. Lagerbring 1Hist. 2: 756 (1773). Men om vi antaga att hvarje rentier (räntetagare) i medeltal lägger sig upp med tio olika papper (dvs. aktier) .., så (osv.). Lidforss SocJourn. 136 (1907).
3) (föga br.) ekon. till 4: person som uppbär avkastning av naturtillgång l. realkapital. EkonS 2: 453 (1899).
4) (†) till 4, i det bildl. uttr. bliva en räntetagare av ngt, åtnjuta vinst l. fördel av ngt. Nu förekommer ytterligare att visas, [huru] Stockholm [måste] blifva en räntetagare af denna förlusten (dvs. de norrländska städernas förlust gm att de icke ha stapelfrihet). Chydenius 64 (1765).
(1, 2) -TAGERSKA. (numera bl. tillf.) kvinnlig räntetagare (i bet. 1 l. 2). LD 1912, nr 86, s. 4 (ss. titel).
-TAL. [jfr t. zinszahl (i bet. 2)]
1) (om ä. förh.) till 1: tal uttryckande den myckenhet av en viss räntepersedel som skulle presteras av ett hemman o. d. Clason ReduktFörhist. 45 (1895).
2) till 2.
a) handel. vid vissa ränteräkningar använt tal som utgöres av en hundradel av produkten av det kapital varav ränta skall utgå o. det antal dagar för vilka ränta skall utgå. Fliesberg Handel. 294 (1891).
b) (ngt vard.) = -problem 1.
Ssgr (till -tal 2 a; handel.): räntetals-formel(n). om den formel som användes för beräkning av räntetal. SvBanklex. 462 (1942).
-saldo. (-tal- 1913) i kontokurant o. d.: räntesaldo uttryckt i räntetal. Auerbach (1913).
-summa. i kontokurant o. d.: summa av räntetal. SvBanklex. 462 (1942).
-tabell. tabell angivande räntan för olika räntetal vid olika räntesatser. SvBanklex. 462 (1942).
-TAXA. (numera bl. tillf.) taxa enligt vilken ränta får uttagas vid olika slag av lånetransaktioner; förordning med bestämmelser om (högsta tillåtna) räntesats vid olika slag av lånetransaktioner. Dalin FrSvLex. 2: 402 (1843). När produktionskrediten blef allmännare .. utbyttes i lagarna ränteförbudet mot räntetaxor. Kôersner PolHlex. 261 (1883). Bestämmelser om räntetaxor och räntemaxima. EkonS 1: 403 (1894).
-TEORI. [jfr t. zinstheorie, eng. theory of interest, interest theory] ekon. teori angående räntans natur o. funktioner. EkonT 1902, s. 88.
-TERMIN.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1: tidpunkt då ränta skulle utgöras. HT 1939, s. 268.
2) handel. till 2: tidpunkt vid vilken ränta förfaller till betalning; period för vilken ränta beräknas. Ränteterminer 30 Maj och 30 November. SD 1893, nr 10, s. 1. Vid beräkning av sammansatt ränta (eller ränta på ränta) lägges räntan vid slutet av varje räntetermin (vanligen ett helt eller ett halvt år) till kapitalet. Hedström o. Rendahl Alg. 149 (1915).
(1) -TITEL. (förr) kam. (titel varunder vart särskilt) slag av ränta (bokfördes). Alla Ränte Titlar (förvandlas) till en viss summa Pänningar. Nicander ÅmVetA 1799, s. 16. De gamla räntetitlarne försvinna och all .. grundskatt föres under den enda hufvudsakliga titeln ränta, hvarunder dock ej begripes kronotionde. Linde Kam. 208 (1867).
(1) -TJÄRA, r. l. f. (förr) kam. jfr -persedel. SFS 1834, nr 42, s. 2.
(1) -UNDERVISNING~1020. (förr) kam. (i räkenskap för ränteuppbörd ingående) redogörelse för (fögderis omfattning, uppbördssätt, uppbördstid samt) art o. mängd av de räntepersedlar som skulle utgå. Nordström Samh. 1: 165 (1839).
-UPPBÖRD~02, äv. ~20. uppbörd av ränta.
1) (förr) kam. till 1. G1R 16: 263 (1544).
2) till 2. UpsP 1860, nr 100, s. 1.
-UPPGIFT~02, äv. ~20. särsk. pedag. räkneuppgift i ränteräkning. SFS 1919, s. 2622.
-UTDELNING~020. ekon. utdelning av vinst i företag ss. ränta på satsat kapital. Frey 1849, s. 227. Företaget fordrade ständiga kapitaltillskott utan att lemna någon ränteutdelning. Ramsay Barnaår 7: 88 (1906).
-UTFÄSTELSE~0200. utfästelse att betala ränta. Allt för betungande ränteutfästelser. Björling CivR 126 (1907).
-UTGIFT~02, äv. ~20. utgift bestående av ränta för lånat kapital; ofta i pl. Järta 2: 607 (1833). Västhagen Affärsbokf. 62 (1945; i pl.).
-UTRÄKNING~020. abstr. o. konkretare: uträkning av räntas storlek.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1. Ränte-uträkningar efter jordeböcker och kronovärdi. Schönberg Bref 3: 218 (1778).
-UTVECKLING~020. utveckling som ränteläge undergår. SvBanklex. 460 (1942).
(1) -VED. (förr) kam. jfr -persedel. KamKollSkrivKM:t 28/1 1802.
(2, 4) -VINST. vinst som uppstår av räntebärande kapital l. naturtillgång l. värksamhet o. dyl. l. gm räntemarginal o. d.; äv. bildl. (Jorden) återfår sitt korta lån med en hög räntevinst af mödor. Wallin Rel. 3: 291 (1828, 1831). Den räntevinst, som på postsparbankens rörelse kan uppkomma. SFS 1883, nr 22, s. 7.
-ÅR. år (räknat från visst datum) betraktat ss. period för vilken ränta skall erläggas l. beräknas.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1; i regel om år räknat från den 14 mars l. 1 april. KonvLex. 4: 149 (1864).
2) till 2. Ränteåret innehåller .. 360 dagar. SvBanklex. 461 (1942).
(1) -ÄGANDERÄTT~1002. (numera bl. i skildring av ä. förh.) äganderätt till ränta (jfr -rätt). Rabenius Kam. § 291 (1825: ränteägande rätten); möjl. icke ssg. Bonsdorff Kam. 212 (1833). 2NF 15: 373 (1911).
(1) -ÄGARE. (ränt- 1798. ränte- 1723 osv. ränto- 1713) (numera bl. i skildring av ä. förh.) person l. samfällighet med rätt att uppbära o. tillgodogöra sig ränta utgående av fast egendom; jfr -havare, -tagare 1. FörarbSvLag 5: 105 (1713).
(1, 2) -ÄNDRING. ändring av ränta(s storlek); särsk. till 2: ändring av räntesats. SvBanklex. 460 (1942).
-ÖVERSKOTT~102, äv. ~200. belopp varmed ränteintäkter överstiga ränteutgifter; i sht i fråga om låneinrättning. Skogman BesparBank. 18 (1819).
D (†): RÄNTO-KAMMARE, se räntekammare.
-KLOSTER, se C.
-MÄSTARE, se räntmästare.
-PERSEDEL, -ÄGARE, se C.
Avledn.: RÄNTARE, m. (†) till 1, 2: person som lever av ränta l. räntor från fast egendom l. kapital; rentier; jfr räntenär 1, 2. Lind (1749; under rentenirer).
Spoiler title
Spoiler content