publicerad: 1927
FÖR- ssgr (forts.):
(I 1 c α) -KÄLLARE 3~200. [fsv. forkällare] källare belägen utanför den egentliga källaren (lagerkällaren), yttre källare; numera särsk. i bryggeri o. d. BtÅboH I. 8: 207 (1636). PT 1892, nr 130 A, s. 4. —
(I 1 e, 5) -KÄMPARINNA10032, äv. 01—. (mindre br.) kvinnlig förkämpe (se d. o. 1 slutet, 2). Förkämparinnor för kvinnornas sak. Lundegård Prins. 171 (1889). Idun 1895, nr 27, s. 4. —
-KÄMPE3~20. [efter t. vorkämpfer, öv. av gr. πρόμαχος]
1) (i fråga om äldre, i sht gr. förh.) till I 1 e: krigare som kämpar i främsta ledet, framför övriga krigare. Lyceum I. 1: 5 (1810). Bland förkämparne stod Idomeneus, stark som en vildgalt. Johansson HomIl. 4: 253 (1846). Holmberg Nordb. 171 (1852). Alexanderson Sept. 27 (1868). särsk. bildl.: ledare i en andlig kamp, ”främste”; ofta svårt att skilja från 2. Wallin Rel. 4: 191 (1832). Upsala universitet, .. den gamla, berömda högskolan, vaggan för så många af vetenskapens förkämpar. SvT 1852, nr 150, s. 2. Odhner G3 1: 82 (1885).
2) [jfr uttr. kämpa för ngt] till I 5: person som kämpar l. strider till förmån för en sak, en rörelse, en idé o. d. Sturzen-Becker 1: 10 (1845, 1861); möjl. till 1 slutet. Under unionstiden var .. (Vasasläkten) jämte Oxenstjernorna, länge unionens ifrigaste förkämpe. Odhner Lb. 123 (1869). En lidelsefull förkämpe för de nya irländska sjelfständighetssträfvandena är (tidningen) ”United Ireland”. NF 16: 279 (1891). —
(I 2) -KÄNNING3~20.
I.
1) obestämd, dunkel känning av ngt tillkommande; äv. (mindre br.): dunkel, omedelbar känning av ngt som (ännu) icke är tillgängligt för iakttagelse l. klart begripande, aning. Ekblad 347 (1764). Virgilius har en förkänning af christendomen. Atterbom i SvLittFT 1836, sp. 791. Thorild sjelf hade en förkänning af det, som komma skulle. Ljunggren SVH 1: 535 (1873). I förkänning .. (av den ökade pänningtillgången) har redan diskontot .. nedgått 1/4%. GHT 1897, nr 79, s. 3. Larsson PoesLog. 68 (1899).
2) konkretare: förebud l. förelöpare (till ngt). Thomander 1: 204 (1842). (År 1880) märktes redan förkänningar till den lyftning i affärslifvet, som utmärkte åren 1880—82. Forssell Stud. 2: 327 (1888). särsk. om svagt, otydligt symtom på en sjukdom l. på yttring av en sjukdom, varslande om dennas utbrytande vid en senare tidpunkt. Dalin (1852). De särskilda (host-)anfallen (vid kikhosta) föregås af vissa obehagliga förkänningar. 2NF 14: 1 (1910).
II. [jfr uttr. känna sig för] (i olika slag av fackspr.) försök att preliminärt taga reda på ngt; särsk.: försök att komma i förbindelse med ngn med vilken man har att underhandla o. att preliminärt undersöka hur denne ställer sig i den fråga (de frågor) som det gäller, sondering; ”trevare”. Innan denna förkänning (dvs. en enskild överläggning hos samtliga riksstånden), tilltrodde Piper sig icke att med visshet kunna räkna ens på Landt-Marskalken. Crusenstolpe Tess. 2: 202 (1847). Manderström och jag kommo .. öfverens om att göra en enskild förkänning hos danske ministern grefve Plessen, huruvida Danmark (osv.). De Geer Minn. 1: 206 (1892).
Ssg (till FÖRKÄNNING II): förkännings-försök. tekn. förberedande försök l. prov. Berzelius ÅrsbVetA 1833, s. 263. TT 1900, Allm. s. 175. —
(I 2) -KÄNSLA3~20. [efter t. vorgefühl]
1) obestämd, dunkel känsla av ngt tillkommande; äv. (numera knappast br.): dunkel, omedelbar känsla av (ngt) som (ännu) icke är tillgängligt för iakttagelse l. klart begripande, aning. Lyceum 2: 132 (1811). En förkänsla .. af det som alldeles icke är något föremål för våra sinnen. AJourn. 1814, nr 166, s. 1. (Hackspettarna) synas hafva förkänsla af inträffande väderskifte. Nilsson Fauna II. 2. 1: 3 (1828). En aningens försmak, en dunkel förkänsla af kärlekens ljufhet. SvLittFT 1833, sp. 466. Jag (hade) en förkänsla af att jag icke skulle lyckas. De Geer Minn. 1: 59 (1892).
(II B) -KÄRA, v.2 (-kera 1536—1551) [fsv. förkära; jfr fd. forkære] (†) klaga; i uttr. Gud se förkärt, Gudi klagat. GR 11: 93 (1536). Därs. 17: 284 (1545). —
(I 6) -KÄRLEK3~20. [efter t. vorliebe; jfr fr. prédilection] särskild sympati l. böjelse (starkare o. mera utpräglad än den som ngn har för annat av samma l. liknande slag); stundom med bibet. att sympatien är en smula obefogad: svaghet, partiskhet; ofta med tillfogad bestämning, inledd av prep. för, angivande den sak l. det förhållande, äv. den person som är föremål för sympatien. SvLitTidn. 1814, sp. 336. SC 3: 218 (1822). Man har .. ofta förebrått oss Svenskar mycken förkärlek för det utländska. AB 1831, nr 51, s. 3. Vissa framstående prosaförfattare finnas .., som tyckas egna .. (ordet ”densamma”) en säkert omedveten förkärlek. EHTegnér i 3SAH 6: 384 (1891). särsk. i förb. med förkärlek, särskilt gärna, helst. Till en vetenskap hade han förpligtat sig och en annan idkade han med förkärlek. Thomander 1: 702 (1837). Företagsamheten och kapitalet vända sig med förkärlek till industrien eller .. till handeln. Fahlbeck JordbrAfk. 2 (1893). —
(II A) -KÄRVA, v. -ade. [jfr t. sich bei l. mit jmdm verkerben, till t. kerben (se KARVA); rörande uttr:ts uppkomst jfr KARVSTOCK] (†) i uttr. förkärva hos ngn, råka illa ut hos ngn, bliva illa anskriven hos ngn. Att vij kunde verfva och erhålla gode vänner, effter att vij nu hooss månge hafva förkärfvat. RP 8: 139 (1640). —
(II A) -KÄTTRA förɟät4ra l. fœr- (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. -ade; -ing (utom i ssgr mindre br.; äv., föga br., konkretare i pl. LBÄ 39—41: 7 (1800), CVAStrandberg 5: 298 (1862)); -are. [efter t. verketzern, till ketzer, kättare] eg.: förklara o. fördöma (en person) ss. kättare l. (en sak, en åsikt o. d.) ss. kättersk; fördöma (ngn l. ngt), utdöma (ngt); numera nästan bl. i försvagad bet.: tadla, klandra, häckla, ”hacka på”. Dalin Arg. 2: 69 (1734, 1754). (Odilonska partiet) gaf radikalerna föga efter i regeringens nedsvärtande och förkättring. Tiden 1848, nr 222, s. 3. Den .. s. k. ”stora schismen”, då en påfve bodde i Avignon och en annan i Rom, hvilka ömsesidigt förkättrade hvarandra. Pallin MedeltH 68 (1872). Den än förkättrade, än prisade konstsmak, som .. är känd under .. namnet rokoko. 1MinnNordM IX. 3: 2 (1885). Andersson GrDram. 178 (1890, 1910).
Ssgr: förkättrings-anda,
-lust. —
(II 2 c) -KÖLDAD, p. adj. [jfr mnt. vorkulden, vorkolden; till KÖLD] (†) bildl.: genomträngd av kyla; kall, kylig. OPetri 2: 44 (1528).
Spoiler title
Spoiler content