SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
KÖLD ɟöl4d, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er32.
Ordformer
(kyld 15671632. köld (kiö-, kjö-, -ölld) 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. kyld, köld(h), kylt, sv. dial. kyld, kjuld, köld (med kakuminalt d av ld), f., motsv. nor. dial. kyld, m., kjøld, kjølt, f., lån av mnt. kolde, kulde (nt. kölde, költe, külde), motsv. fht. cuolitha, mht. küelde, mnl. koelde, holl. koelte, av ett germ. kōliþō, som ersatt ett nord. kuliðan, m., föreliggande i isl. kulðe, senisl. o. nyisl. kuldi, fsv. kulde, dan. o. nor. (dial.) kulde; avledn. av roten i KOL, sbst.1, KULEN, KOLNA, v.1]
1) förhållandet att det är kallt, låg temperatur (särsk. under vattnets fryspunkt); särsk. i fråga om luften (utom- l. inomhus) l. väderleken; äv. konkretare: kall luft osv.; förr äv. om egenskapen hos ett föremål o. d. att vara kall; jfr KYLA, sbst.2 1. Stark, hård, sträng, bitande köld. Tio graders köld. Gå inte ut i kölden, utan stanna hemma! (Folket) vptände en godh eeld .. för köldhena schul. Apg. 28: 2 (NT 1526). (Dricks-)Watnetz Köld. Hiärne Suurbr. 42 (1679). Huru wäl hade thet warit för Apostelen Petro, om han hälre hade stått ute i skarpesta kölden, än at han gick in, och wärmde sig hos Caiphe tienare. Spegel Pass. 175 (c. 1680). Köld är .. ingenting annat än brist på värme. Berzelius Kemi 1: 25 (1808). Midvinternattens köld är hård, / stjernorna gnistra och glimma. Rydberg Dikt. 1: 139 (1882). Rummet .. var stenlagdt med .. tegelplattor, och det steg en beständig köld från golfvet. Heidenstam Skog. 185 (1904). Köldmaskiner för måttliga kölder. FinT 1927, 2: 320. — jfr AVDUNSTNINGS-, BAR-, GRÅ-, HÖST-, IS-, NATT-, POLAR-, VINTER-, VÅR-KÖLD m. fl. — särsk. (†) i uttr. slå kölden av ngt, kylslå ngt (en dryck o. d.). HdlCollMed. 8/5 1696.
2) förhållandet att man känner sig kall l. fryser, känsla av kyla l. låg kroppstemperatur; frossa; jfr KYLA, sbst.2 2. Darra, skälva, huttra av köld. The bliffua dödhe j hunger swalt och köld. G1R 8: 62 (1532). (Hon) ryste .. j kroppen som een köldh hadhe kommit henne opå. BtFinlH 2: 276 (1666). En sårad kämpe .. / som ren af döden känner kölden. Tegnér (WB) 4: 9 (1822). Man gäspade och röt kölden ur kroppen. Runeberg 4: 151 (1832). Hallström Than. 42 (1900). — jfr FOTA-KÖLD.
3) i bildl. anv. Swedberg SabbRo 72 (1705, 1710). Om jag ej med mitt phlegmatiske temperament blandade någon köld uti Edar Maj:ts heta, skulle icke .. affairerne gå så lyckeligt, som sker. Troil Whitelocke Dagb. 303 (1777; återgivande av Axel Oxenstiernas yttrande till G. II A.); jfr Fryxell Ber. 6: 134 (1833); jfr a. Hans tårar, frusna i lifvets köld, / Ej runnit sen barn han var. Runeberg 5: 98 (1860). — särsk.
a) kallblodighet, (orubbligt) lugn, behärskning, ”kallt huvud”. Brask Pufendorf Hist. 280 (1680). Med den största köld marcherade (generalerna) framför Infanteriet. Gustaf III 6: 253 (1812). Att äga en viss köld i själen vid brydsamma tillfällen, der hetta och öfverilning kunde skada, är en förmon, som (osv.). Wetterstedt ConvOrdb. 97 (1822). Levertin Gest. 195 (1903).
b) brist på varma känslor l. intresse för ngn l. ngt, avvisande hållning, likgiltighet; jfr KYLA, sbst.2 3 a. Dalin Hist. III. 1: 177 (1761). Alla dessa förslag mottogos af Ständerna med köld och misstroende. Ekelund 1FädH II. 2: 118 (1831). Ack, om du visste, hvad jag dagligen lider af hans köld! Intet hjertligt ord, ingen varm blick. Snellman Gift. 1: 15 (1842). HT 1918, s. 103.
Ssgr (i allm. till 1): KÖLD-ANESTESI. med. anestesi förorsakad av köld. 2NF 2: 1165 (1904). Metylklorid .. kan användas till köldanestesi för kortvariga operationer. 3NF 13: 1269 (1930).
-BEHANDLA, -ing. behandla (ngt) gm utsättande för låg temperatur (särsk. för konservering). Det köldbehandlade köttet. LAHT 1930, s. 62. NoK 113: 21 (1932).
-BESTÄNDIG. (i fackspr.) som står emot köld; särsk. om olja: som icke stelnar förrän vid mycket låg temperatur. 2NF 26: 84 (1917). Nerén BilB 3: 416 (1928).
-BITEN, p. adj. frostbiten. Ling Gylfe 94 (1814).
-BLANDNING. konkret: blandning av olika ämnen (t. ex. koksalt o. snö l. krossad is) som genom lösning l. kemisk invärkan på varandra åstadkomma sänkt temperatur (använd för avkylningsändamål). Berzelius ÅrsbVetA 1829, s. 55. 2UB 2: 350 (1901).
-BÖLJA, r. l. f. meteor. zon av mycket låg temperatur som rör sig fram över jordytan; motsatt: värmebölja; jfr -VÅG 1. Upsala 1915, nr 276 A, s. 3.
-CENTRUM. meteor. område som utmärker sig för mycket låg temperatur (som är lägre än omgivningens); motsatt: värmecentrum; jfr -POL. Ehrenheim PVetA 1823, s. 205. SvSkog. 74 (1928).
(2) -DOMNAD, p. adj. (i sht i vitter stil) domnad på grund av köld. Antarctic 2: 339 (1904). De kölddomnade fingrarna voro .. styfva som träpinnar. Duse Pingv. 210 (1905).
(1, 2) -DÖD, r. l. m. död på grund av förfrysning; i sht bot. i fråga om växter. Lidforss Kås. 3: 38 (1913). 3NF 7: 1227 (1927).
(2) -FÖRNIMMELSE. UpsLäkF 1882—83, s. 90. Så snart hudens temperatur sjunker .., ha vi .. en köldförnimmelse. Thunberg Livsförrättn. 337 (1925).
-GRAD. grad på termometer under nollpunkten, frysgrad, negativ grad; äv.: temperatur motsv. viss dylik grad. Berlin Lrb. 118 (1852). En köldgrad af t. ex. —35°. Nordenskiöld Vega 1: 458 (1880). Temperaturen var ej under 10 köldgrader. Samzelius Fänr. 188 (1899).
-GÖRANDE, p. adj. (numera föga br.) som alstrar låg temperatur. Kiöld-giörande salt. Block MotalaStr. 43 (1708). Berzelius ÅrsbVetA 1846, s. 24.
-HÄRDIG. som tål köld, härdig mot köld; i sht om växt. TurÅ 1914, s. 15.
(2) -ILNING. jfr ILNING, sbst.2 2. Lennart kröp ihop för en köldilning. Siwertz Eld. 366 (1916).
(2) -INTRYCK~02. jfr INTRYCK 4. Man (skall) på vissa punkter af huden vara mottaglig för värmeintryck, på andra för köldintryck. Schéele Själsl. 137 (1894).
-KLAR. som har den frostkalla luftens klarhet, frostklar. Almquist LycklL 137 (1904). Den köldklara luften. Siwertz JoDr. 273 (1928).
-KNUTA, r. l. f. (vard. i vissa trakter) köldknäpp. En liten köldknuta kom .. i midten af December. SDS 1897, nr 42, s. 3. LD 1903, nr 281, s. 3.
-KNÄPP, r. l. m. plötsligt inträffande, kortvarig köld; frostknäpp. SvD 1914, nr 19, s. 11.
(2) -KÄNSLA. UpsLäkF 1882—83, s. 97.
-LEDARE, r. l. m. SvLitTidn. 1820, sp. 349. Kyrkan .. har .. icke kunnat uppvärmas, utan tvärtom både genom sitt stengolf och tunna tak varit en god köldledare. MalmöT 1898, nr 617, s. 3.
-LUFTIG. (†) kännetecknad av frostkall luft. Wacker Köldlufftigt Höstwäder. Voigt Alm. 1669, s. 20.
-MASKIN. för avkylning l. åstadkommande av låg temperatur. TT 1895, Allm. s. 284. NoK 21: 136 (1924).
-MEDEL. för åstadkommande av låg temperatur. Grotenfelt Mejerih. 67 (1881). Syre, kväve, väte och helium, våra förnämsta köldmedel. Svedberg ArbDek. 36 (1915).
(2) -NERV. anat. nerv som förmedlar köldförnimmelser. Öhrvall Smaks. 86 (1889).
-OMRÅDE~020. meteor. 2NF 7: 1083 (1907). Det kontinentala köldområdet i Finland och Ryssland. SvSkog. 74 (1928).
-PERIOD. period varunder låg temperatur råder. Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 98. Köldperioden räckte långt in i mars månad. LAHT 1912, s. 364.
-POL. meteor. om de trakter på vartdera halvklotet som under den för halvklotet kallaste årstiden ha den lägsta genomsnittliga lufttemperaturen vid jordytan; äv. närmande sig bet.: köldcentrum. Berzelius ÅrsbVetA 1832, s. 18. Asiens köldpol. Nordenskiöld Vega 1: 252 (1880). Såsom nordlig köldpol kan man .. tills vidare anse Lady Franklinbay på Grinnelland. Hagman FysGeogr. 150 (1903).
(2) -PUNKT. fysiol. punkt i huden som är organ för köldsinnet o. endast påvärkas av köld, kallpunkt. UpsLäkF 1882—83, s. 435.
(2) -RYSNING. rysning på grund av köld l. skräck o. d. Lindström Emboli 68 (1856). Flyktiga köldrysningar, som genomilat hela kroppen. Warfvinge ÅrsbSabbatsbSjukh. 1889, s. 132.
(2) -SENSATION. UpsLäkF 1882—83, s. 90.
(2) -SINNE. känselsinne som endast påvärkas av köld. Öhrvall Smaks. 86 (1889).
-SKADA, r. l. f. skada förorsakad av köld. SkogsvT 1905, s. 474.
-SKADAD, p. adj. —
-SKOTT. (i vissa trakter) skottliknande smäll förorsakad av köld. Nordling Storstadsb. 95 (1890). Det var sträng kyla, det sköt köldskott i skogstjärnarna. Dixelius-Brettner PrästdSon 193 (1921).
(jfr 1 slutet) -SLAGEN, p. adj. (numera föga br.) kylslagen (se d. o. 1); jfr -SLÅ. Lind (1738). Köldslagit vatten. Florman Abildgaard 58 (1792). Sahlin SkånFärg. 213 (1928).
(jfr 1 slutet) -SLÅ, v. (numera föga br.) kylslå; jfr -SLAGEN. Lind (1738). Weste FörslSAOB (1823; med hänv. till kylslå).
-SPRICKA, r. l. f. åstadkommen av köld; frostspricka. Siwertz Varuh. 339 (1926; i istäcke). SvSkog. 772 (1928; i träd).
(2) -STADIUM. med. visst stadium av kolerasjukdom, karakteriserat av starkt nedsatt temperatur. Bergman Folksj. 199 (1875). Sjövall Sjukd. 105 (1924).
-TEKNIK. kylteknik. 2NF 15: 608 (1911).
-VALLA, r. l. f. för vallning av skidor vid stark köld. ST(A) 1926, nr 51, s. 13 (i annons). PåSkid. 1931, s. 232.
-VINTER. motsatt: blidvinter. Grebst Korea 81 (1912).
-VÅG; pl. -or.
1) meteor. till 1; jfr -BÖLJA. Samtiden 1872, s. 190. Köldvåg över landet norrifrån. NDA(A) 1933, nr 64, s. 8.
2) till 2: hastigt uppkommande o. försvinnande köldförnimmelse. —
-ÄLSKANDE, p. adj. i sht zool. om djur: som med förkärlek vistas i kalla trakter (”kryofil”). En köldälskande fauna, såsom mammut, ullhårig noshörning, grottbjörn, grotthyena m. fl. stora däggdjur. 2NF 18: 1253 (1913). NoK 43: 62 (1925).
-ÖKEN. geogr. tundra. HeimdFolkskr. 75: 6 (1902). NoK 73: 6 (1927).
-ÖM. om växt: ömtålig för köld; frostöm. Andersson Växtv. 50 (1896). Köldömma träd. Haller o. Julius 14 (1908).
Spoiler title
Spoiler content