publicerad: 1927
FÖRLIKNING förli4kniŋ l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förli´kning Weste; förli`kninng Dalin), sbst.1, r. l. f.; best. -en; pl. (i sht i bet. 4 o. 6) -ar; förr äv. FÖRLIKING, f.
Ordformer
(-lek- 1657. -lich- 1538—1648. -lick- 1525—1783 (: förlicknings Dom). -lijck- 1547—1636. -lig- 1527—1558. -lik- (-liik-, -lijk-, -ljk-) 1526 osv. -lyck- 1620. -lyg- 1526. -lyk- 1662 (: förlykningz skrifft). — -ning(h) (-nijngh) 1525 osv. -ing HH 20: 285 (c. 1640))
Etymologi
[fsv. forlikning; jfr mnt. vorlikinge, t. vergleichung]
1) (förr) mil. till FÖRLIKA 2. Grundell AnlArtill. 2: 45 (c. 1695). — särsk. [jfr d. forlig, t. vergleich] konkret.
a) om skillnaden mellan ett kanoneldrörs största höjd över kärnlinjen baktill o. framtill resp. mellan ett gevärs höjd över kärnlinjen vid siktet o. kornet. Skillnaden emellan tromfens och högsta kammarsiratens diameter delas i tu, och uppsättes på tromfen midt öfver kärnlinien. Detta kallas hel förlikning; hälften deraf half förlikning o. s. v. Sturtzenbecher (1805).
b) om siktkorn å kanon som tillsammans med uppsättningsinstrumentet (siktet) bestämmer visirlinjen. Möller (1790). Vanligare och bättre åstadkommes den erforderliga elevation med s. k. uppsättning på kammaren och förlikning närmare mynningen. UFlott. 3: 40 (1882). 2NF (1908).
2) (†) till FÖRLIKA 3; i ssgrna FÖRLIKNINGS-TABELL, -TAVLA, -VIS 1; möjl. dock att föra till FÖRLIKNA 3, 4.
3) (†) till FÖRLIKA 5: vederlag (för ngt som avstås åt ngn annan o. d.), betalning; jfr 5. GR 7: 161 (1530). Att altt hwadh .. Kong:e Mtt i Swerige .. innehade i Liifflandh .. skulle .. vpdrages Romerske Key. Mtt och thet Romiske riikett, dogh för een tämligh (dvs. passande) förlickningh. SvTr. V. 1: 14 (1575). Därs. 141 (1603).
4) till FÖRLIKA 6: biläggande av tvist l. strid, försoning, fredsslut; äv. mer l. mindre konkret; förr äv. rent konkret, om dokument o. d. innehållande villkoren för förlikningen, ”förlikningsbrev”, fredstraktat o. d.; numera i sht i fråga om förh. mellan privata personer, i sht förr äv. i fråga om förh. mellan regenter l. stater o. d. Ingå l. träffa förlikning. Gå till förlikning, komma till förlikning (om tvist o. d., i sht förr äv. om person). Bjuda, söka, uppnå, stifta förlikning. En (för båda parterna) hedrande förlikning. GR 2: 93 (1525). Then ene artichell, som vdij same forlichning jndragin är. Därs. 12: 93 (1538). Hon vill giärna gå till förlickning. VDAkt. 1694, nr 320. En förlikning mellan de skandinaviska makterna var aldeles icke efter Rysslands önskan. Malmström Hist. 3: 143 (1870). — särsk.
a) i numera obr. uttr. o. förb. (jfr b, e). (Medlarna skulle) koma them til en wenligh forlijkning. GR 7: 269 (1531); jfr c. Att samma Hans Nilsson medh Borgemästerne och Rådet här i staden nu står i förlijckningh (dvs. underhandlar om förlikning). RP 6: 199 (1636); jfr c. (Man beslöt) att sända män upp till Svea-konungen och söka att med honom komma i förlikning. Strinnholm Hist. 1: 413 (1834).
b) (†) till FÖRLIKA 6 a β: försoning (med Gud). Wår herra Iesum Christom, genom huilkin wij haffuom nw fått förlijkningena. Rom. 5: 11 (NT 1526). Ps. 1695, 164: 2.
c) i sht jur. till FÖRLIKA 6 a γ o. b β; i fråga om rättstvist l. rättegångsmål o. d. (numera väsentligen i fråga om tvistemål, i sht förr äv. i fråga om brottmål): frivilligt avtal om uppgörelse (med l. utan domstols medvärkan), uppgörelse i godo (gm ömsesidiga eftergifter, varigm rättegång undvikes l. nedlägges); äv. konkretare, med tanke på villkoren i uppgörelsen o. d. Antaga, gå in på, avslå förlikning. En mager förlikning är bättre än en fet process (ordspr., anträffat tidigast 1739). GR 4: 134 (1527). I brottmål må Domare förlikning ej tillåta. RB 20: 4 (Lag 1734). Förlikning, som blifvit af domstol faststäld, verkställes i den ordning, som för laga kraft egande dom är stadgad. SFS 1877, nr 31, s. 12. Förlikning i rättegång. 2NF (1908). (†) Huadh Nills Thiuffuell jchie jnnan 8 dagier .. giffuer sigh i förlichningh medh honom. TbLödöse 156 (1589). — särsk. om frivillig uppgörelse mellan en gäldenär o. hans borgenärer, motsatt: (tvunget) ackord. Jungberg (1873). Körner JurRådg. 340 (1888).
d) (i sht i fackspr.) i fråga om tvist (rörande lön, avtalsvillkor o. d.) mellan arbetare o. arbetsgivare. BtRiksdP 1892, I. 2: nr 196, s. 13. SFS 1906, nr 113, s. 5.
e) (†) närmande sig l. övergående i bet.: förlikningsmöte, förlikningssammanträde. TbLödöse 119 (1589). Wåre thesse eff(terskriv)nne på förlichningh. Därs. 196 (1590). Girs G1 143 (c. 1630).
5) till FÖRLIKA (6 o.) 7: vad ngn giver för att ernå förlikning (med ngn som han förorättat l. vållat skada l. förlust o. d.) resp. som ngn mottager för att medgiva förlikning; godtgörelse, ersättning (för liden oförrätt l. skada l. förlust o. d.); numera nästan bl., mera abstr., i uttr. få, erhålla, taga l. giva i (förr äv. till l. på) förlikning o. d.; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. BtFinlH 2: 216 (1588). Jöran wachtkarl bekiände, att han har giedt på förlijkningh åth borgaren 1 stoop brännewijn, 3 kannor ööl. ConsAcAboP 2: 352 (1662). Varande drängen villig at gif(v)a och pigan at emottaga förlikning. VDAkt. 1734, nr 195. Här ger jag dig en liten blomma i förlikning. GLindahl (1797) i MoB 2: 139. (Ärkebiskop Eskil) erhöll .. i förlikning bondbyn Åhus och Ljunits härad. Brunius SkK 363 (1850). Högberg Fåg. 97 (1912).
6) (†) till FÖRLIKA 9: överenskommelse, avtal. GR 3: 174 (1526). Aldrig var något afftaal eller förlijkning gjord om uttlagorne eller hvadh han aff gården uttgjöra borde. RP 6: 379 (1636). (Sv.) Hålla förlikningen, (lat.) Pactum servare. Schultze Ordb. 2769 (c. 1755). LoW (1862).
7) (numera knappast br.) till FÖRLIKA 10: bringande till överensstämmelse l. harmoni, sammanjämkning, förening; konkretare: överensstämmelse, harmoni, enhet. På hwad sätt .. man skulle handla medh Wederparterna vthi Lärones förlijkning. Schroderus Os. III. 1: 225 (1635). Detta milda lugn, som är grundvillkoret både för tankens öfvertygelse och böjelsernas förlikning. Wallin Rel. 1: 280 (1819).
Ssgr (i allm. till 4): A (†): FÖRLIKNING-SKRIFT, se C.
B (†): FÖRLIKNINGES-MAN, se C.
C: FÖRLIKNINGS-ANBUD~20 l. ~02. Antaga, förkasta ett förlikningsanbud. Strinnholm Hist. 1: 397 (1834). —
(4 c) -AVTAL~20 l. ~02. jur. särsk. motsatt: skiljeavtal. NF 5: 1104 (1882). Från förlikningsaftalet .. skiljer sig skiljeaftalet därigenom, att det förra genom ömsesidiga medgifvanden af parterna direkt afgör tvisten. 2NF 25: 996 (1917). —
-BREV. (numera bl. i historisk framställning rörande ä. förh.) skriftlig handling som bekräftar (o. innehåller villkoren för) en ingången förlikning. GR 4: 9 (1527). (B. v. Melen) afgaf (1541) ett förlikningsbref under villkor, att Gustaf Vasa utfärdade en motsvarande förbindelse. 2NF 18: 39 (1912). —
(4 c) -DOM. jur. domstols stadfästande av ingången förlikning. VDAkt. 1736, nr 194. Broomé CivPr. 141 (1882). —
-DOMSTOL~20 l. ~02.
1) till 4 c.
a) (i fråga om utländska förh., i Sv. bl. i fråga om väckta, men icke genomförda förslag) myndighet som har till uppgift att om möjligt förlika tvistande parter o. därigm förekomma rättegång. Sedan år 1793 har man i Dannemark och Norrige så kallade Förliknings-Domstolar. Stiernstolpe Arndt 2: 54 (1807). Utlåtande, angående föreslagen inrättning af Förliknings-Domstolar. AdP 1817—18, 3: 638. Kôersner PolHlex. 90 (1883).
2) i allmännare anv.: nämnd l. kommission o. d. som tillsatts för att åvägabringa förlikning mellan tvistande l. stridande parter; äv. bildl. Tegnér (WB) 4: 103 (1823; bildl.). En förliknings-domstol, bestående af en General från hvardera sidan (dvs. från svenskarnas o. de förenade makternas), skulle sammanträda så ofta det behöfdes. Oscar II i VittAH (1863, 1867). —
(1 b) -FOT. (förr) om den del av en kanon vari ”förlikningen” inskruvades. Törngren Artill. 2: 6 (1795). Björkman (1889). —
-FÖRSLAG. äv. konkret, om skriftlig handling o. d. innehållande förslag till (o. villkor för) förlikning. Celsius E14 226 (1774). —
-KOMMISSION.
1) till 4 c.
a) [jfr d. forligelseskommission] (i fråga om förh. i Danmark o. Norge, i Sv. bl. i fråga om väckt, men icke genomfört förslag) = -DOMSTOL 1 a. Åstrand (1855; i fråga om danska förh.). Förslag i fråga om lag rörande inrättande av förlikningskommissioner för biläggande av vissa rättstvister. BtRiksdP 1916, 9: nr 12, s. 1.
b) benämning på av vissa svenska kommuner inrättade nämnder som ha till uppgift att på frivillighetens väg värka för rättstvisters biläggande. Kôersner PolHlex. 90 (1883). 2NF 9: 443 (1908).
2) till 4 d: kommission som (enligt lag av år 1920) vid svårare strid på arbetsmarknaden tillsättes av K. M:t för att jämte förlikningsman l. i hans ställe medla i tvisten. SFS 1920, s. 567. —
-MAN.
1) (numera mindre br.) i allm.: person som söker åstadkomma förlikning mellan tvistande personer l. parter; medlare; fredsstiftare. Geijer I. 1: 39 (1818). Konungen utser sjelf förlikningsmännen (i striden med Engelbrekt m. fl.). Reuterdahl SKH III. 1: 123 (1863). LfF 1884, s. 134. (†) Christus (skall) .. wara wor fördachtingare, Patron och förlijkningesman. OPetri MenSkap. 74 (c. 1540).
2) till 4 d: av K. M:t förordnad person som har till uppgift att medla i arbetstvister (enligt lag av år 1920: dels en för vart o. ett av de distrikt i vilka riket för detta ändamål är indelat, dels, fakultativt, för olika, på annat sätt bestämda värksamhetsområden, olika yrken o. d.). BtRiksdP 1903, IV. 2: nr 2, s. 1. SFS 1906, nr 113, s. 1. Därs. 1920, s. 565. Bland .. arbetsinställelser (under åren 1907—1925) blevo 1.373 berörande 891,090 arbetare föremål för förlikningsmännens ingripande. StatOffUtredn. 1927, 4: 23.
Ssgr (till FÖRLIKNINGS-MAN 2): förlikningsmanna-distrikt. distrikt inom vilket förlikningsman utövar sin värksamhet. BtRiksdP 1903, Saml. 2. II. 2: 10.
-NÄMND. särsk.
2) till 4 d: för visst yrke l. grupp av yrken l. yrkesgrenar på frivillighetens väg upprättad, av arbetare o. arbetsgivare bestående, ständig kommission som har till uppgift att söka bilägga arbetstvister inom det ifrågavarande yrket osv.; äv. i uttr. förliknings- och skiljenämnd, för så vidt hos dylik nämnd med uppdraget att medla förenas rätten att i sista hand avkunna skiljedom (med l. utan åliggande för parterna att rätta sig därefter). BtRiksdP 1892, VIII. 2: nr 20, s. 2. SFS 1906, nr 113, s. 2. Förliknings- och skiljenämnder i egentlig mening leda sitt ursprung från England. 2NF (1908). —
-RÄTT, r. l. m. särsk. (föga br.) = -DOMSTOL 1 a. LBÄ 11—13: 86 (1798; i fråga om förh. i Danmark o. Finl.). Dalin (1852; med hänv. till förlikningsdomstol). —
-SAMMANTRÄDE~2010 l. ~1020. särsk. till 4 c (slutet) o. 4 d. Förlikningssammanträde i berörda konkurs. PT 1903, nr 107 B, s. 4. LD 1927, nr 134, s. 2 (i fråga om arbetstvist). —
-SKRIFT. (förlikning- 1632. förliknings- 1662—1774) (†) jfr -BREV. RP 2: 242 (1632). Celsius E14 228 (1774). —
-VIS, adv.
-VÄG. AGSilverstolpe Skald. 2: 179 (1799, 1810). särsk. jur. till 4 c, i uttr. i förlikningsväg, gm förlikning. NF 4: 1559 (1881).
Spoiler title
Spoiler content