FÖR- ssgr (forts.):
(II B) -LINDRA, -ing. [jfr t. verlindern] (†)
a) med sakobj., ofta betecknande sorg, lidande, fordran, pålaga, tull o. d.: göra mindre svår l. hård, göra mindre kännbar l. tryckande; göra lindrigare, lindra; avkorta, nedsätta; stundom närmande sig bet.: efterskänka. GR 17: 613 (1545). Suppliceradhe J. A. L. .. till Consist. Academ. om .. förlindringh opå the böter, han i then kongl. Hofrätten bleeff fälter till. ConsAcAboP 1: 285 (1647). (Sändebud avskickades av den ryske storfursten) åth Swerige .. i den förhopning at Konungen skulle (freds-)conditionerne någorledes förlindra. Widekindi KrijgH 767 (1671). Stiernman Riksd. 1973 (1686). Mjn sårg, mjn Äng(s)lighet, som Dag okk Natt mjg trykkier, / förlindra Jesu Wän. Warnmark Sinnew. D 4 b (1687). särsk. med avs. på alltför skarpt yttrande: mildra, avtrubba. I. förlindrar och förmiukar .. ordasättet, och säger att H. E. .. sagt allenast, om jag (osv.). VDAkt. 1739, nr 187.
b) med personligt l. därmed jämförligt obj.: bereda (ngn) lindring l. lättnad(er); äv. närmande sig bet.: befria (ngn från en avgift o. d.). ConsAcAboP 1: 117 (1644). (Vi anhålla) att våra uthsockne bönder för dhe 5 rijkzdaler sölfverskatt motte förlindras. RARP 9: 394 (1664). The Skep en Stapel-Stadz Borgare tilhöre .. kunne .. til een deel .. emoot andre i Tull och Impostar förlindras. Risingh Kiöph. 108 (1669). —
(II B) -LISA, v.1 [till LISA, v.] (†) lindra (en svårighet); bereda (ngn) lättnad, hjälpa (ngn). Risingh Kiöph. 107 (1669). AWollimhaus (c. 1669) i 2Saml. 1: 111.
