(I 2 f) FÖR-LOTT3~2, sbst.1 [jfr sv. dial. (Skåne) ha förlotten, ta i förlott] (föga br.) lott som ngn äger att vid skifte uttaga före själva delningen. Dalin(1852). Ahlman (1872). särsk. [jfr d. forlods] (†) i det adverbiella uttr. förlotts, såsom förlott. 1 Furu skååp begierte Modren förlätz. BoupptSthm 8/5 1672, bl. 372 b (skrivfel för förlåtz).—
