SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1927  
FÖRLÄGGARE förläg4are l. fœr-, i Sveal. äv. 0302 (förlä´ggare Weste; förlä`ggare Dalin), sbst.2, i bet. 13 m.||ig., i bet. 4 r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =; pl. best. -arna (Mennander PVetA 1756, s. 23 osv.), förr äv. -rarna (Fryxell Ber. 14: 159 (1846)).
Etymologi
[jfr d. forlægger, t. verleger; vbalsbst. till FÖRLÄGGA, v.2]
1) (i fackspr.) till FÖRLÄGGA, v.2 11: person som försträcker ngn pänningar l. varor; numera i sht om person som lånar pänningar åt ngn i o. för bedrivande av affärsrörelse o. d.: förlagsman; i sht förr äv.: person som lämnar varor, i sht råvaror, i förskott åt tillvärkare mot att denne senare överlämnar sin tillvärkning åt honom (jfr FÖRLÄGGA, v.2 11 a slutet o. b). Hwar .. förläggare wore förhanden, då kunde icke ringe fördeel skaffes medh Glaasgiörande, Såpesiudande och mycket annat, som af fremmande Landh hijt införes. Stiernman Com. 1: 717 (1619). At vara slögders Förläggare, tilhörer Köpmän, som reda i Skepp och handla partievis in- och utrikes. Salander PVetA 1754, s. 9. Förläggare för Borgare, som idkar jern- stål- eller metall-tillverkningar. SFS 1833, s. 82. Hemindustrien .. (är) den driftsform för det kapitalistiska företaget, inom hvilken arbetarna äro i sina egna bostäder eller i särskilda verkstäder sysselsatta af en kapitalistisk företagare, kallad förläggare. 2NF 27: 1294 (1918). jfr VÄVNADS-FÖRLÄGGARE.
2) (i fråga om ä. förh.) person som överenskommit med kronan att leverera kläder o. livsmedel åt militären; jfr FÖRLÄGGA, v.2 11 b β. LReg. 462 (1688). Fryxell Ber. 14: 159 (1846). jfr PROVIANT-FÖRLÄGGARE.
3) till FÖRLÄGGA, v.2 12: person som bekostar o. ombesörjer utgivandet av bok l. böcker l. skrift(er) o. d.; särsk. om den som yrkesmässigt sysslar därmed: förlagsbokhandlare, bokförläggare, resp. musikförläggare. Rudbeckius MemQvot. 6 b (1621). Förläggaren af Gezelii Biographiska Lexicon. SP 1779, s. 28. NF 5: 689 (1882). — jfr BOK-, MUSIK-FÖRLÄGGARE.
4) (†) till FÖRLÄGGA, v.2 13: avläggare (se d. o. II 1 a). Möller (1790). Heinrich (1814).
Ssgr (i allm. till 3): FÖRLÄGGAR- l. FÖRLÄGGARE-FIRMA. UB 1: 615 (1873).
-FÖRENING. sammanslutning av bokförläggare. SKN 1841, s. 200.
-RÖRELSE. bokförlagsrörelse. Sylwan SvLit. 90 (1903).
(1) -VÄSEN l. -VÄSENDE. (i fackspr.) i fråga om ss. hemindustri bedriven tillvärkning, varvid en förläggare utlämnar råmaterialier o. sedan övertager den färdiga produkten. Konkurrensen mellan det s. k. förläggareväsendet och fabriksindustrin. GHT 1896, nr 159, s. 2.
Avledn.: FÖRLÄGGARSKAP, n. (mindre br.) egenskap av l. värksamhet ss. förläggare.
1) till 1. Statens förläggarskap för näringarne. Malmström Hist. 5: 228 (1877).
2) till 3. Ljunggren i SAH 50: 161 (1874).
Spoiler title
Spoiler content