publicerad: 1927
FÖRMAN fö3r~man2 l. fœ3r~ (∪ — Ps. 1536, s. 28, 81, Ps. 1695, 56: 3, 236: 2), sbst.1, m.||(ig.); best. -mannen; pl. -män, stundom (med arkaistisk anstrykning) -männer.
Etymologi
[jfr d. formand; av FÖR- I (i bet. 1 o. 2 till 1 e, i bet. 3—5 till 4) o. MAN, individ av mankön]
1) (tillf.; jfr dock nedan) person som har sin plats (står l. går o. d.) framför en annan (l. andra). (Soldaten i ett bakre led i djup falang stod) något på sidan (om soldaten framför honom), så att hans högra, blottade sida skyddades af förmannens sköld. Palmblad Fornk. 2: 167 (1844). Dalin (1852). — särsk. (fullt br.) jur. o. handel. om acceptant i förh. till trassent, trassent i förh. till (förste) endossent o. överhuvud varje föregående i förh. till en efterföljande växelinnehavare; motsatt: efterman. Vexelinnehafvaren .. har rättighet att hålla sig till hvilken af sina förmän, han för godt finner. Smedman Kont. 5: 57 (1872). Löfstrand VäxelCheckL 19 (1919).
2) (†) företrädare; föregångare; äv. om en omgift hustrus man i föregående äktenskap. Tesligis stadfester Jagh .. med thetta .. mitt breff all then frijheett hans föreldra, och honom aff gode ärlighe herrer minne förmen giffuin ähr. GR 1: 38 (1522). Hans hustrus förmann, Torsten. TbLödöse 77 (1587). Hans afledne Sahl. Förman i ächtenskapet. VRP 7/2 1733. En Ecloga, med Ert lof, Herrar Maro och Dahlstierna, mine berömlige Förmän och Mästare. Dalin Arg. 2: 123 (1734, 1754). Meurman (1846).
3) (numera bl. ngn gg arkaiserande; jfr dock c o. e) person som står i spetsen (för) l. har ledningen (av ngt), föreståndare, ledare, styresman, chef, överhuvud; äv.: ordförande, talman, preses, president. At hon (dvs. domkyrkan) kan fa en god biscop och forman. GR 1: 36 (1522). The öffuerste presterna och wåre förmen. Luk. 24: 20 (NT 1526; Bib. 1917: våra överstepräster och rådsherrar). Per Biörssonn (blev) tilsatt att wara the fattigas förman wtij hosspitalett. TbLödöse 26 (1587). Wij .. wele hålle och kenne H(ans) F(urstliga) N(åde) för wår Förman och Rijksens Föreståndare i H: K: M:ts frånware. Stiernman Riksd. 438 (1595). Skole alle (kopparsmeder) samteligen sig en wisz Ålderman wällia, som theras Förman wara skall, hwilken ther ett granna acht och inseende med them alla vthi samma theras Embete hafwa skall. Dens. Com. 1: 463 (1602). Stadzens förmän. VRP 1609, s. 188 (om borgmästare, kämnär, rådmän o. byfogde). The första och förnembligaste (domare under konungen) ähro the som konnunghs dom dömma, och them til förman och President ordnas ricksens Marsk. Gustaf II Adolf 245 (1621). Landtmarskalken, Erkebispen, Borgemesteren Nils Nilson och böndernes Förman (dvs. talman). RARP 4: 441 (1650). Öfver-Ståthållaren skal .. vara Stadens och Borgerskapets Förman. InstrÖfverståth. 25/8 1791, s. A 3 a. Bryggaren och handelsmannen Hafström, hvilken då var ”stadens förman”, en benämning, som väl skulle motsvara den modernt ståtliga af stadsfullmäktiges ordförande. SDS 1910, nr 58, s. 8 (cit. fr. 1860). Klostrets förman kallades abbot. Brunius GotlK 2: 364 (1865). Nyblom i 3SAH 5: 60 (1890). — särsk.
a) i uttr. kyrkans (församlingens) förmän o. d.
α) om personer i ledande ställning inom kyrka l. religiöst samfund, biskopar o. d. GR 4: 209 (1527). Bisperne och andre kyrkienes formen. RA 1: 481 (1546). Alle Församblingennes Förmän Lärare. L. Paulinus Gothus Pest. b 1 b (1623). jfr: Beza, en af Calvinisternas förmän. Spegel Pass. 290 (c. 1680).
β) (†) om kyrkvärdar (o. sexmän). BtSödKultH 12: 12 (1591). När inthet (nattvards-)vijn mehre var uthi flaskan, och kyrkjones förmän hade förbudet inthet vijn att köpa. RP 3: 172 (1633; yttrat av en kyrkoherde).
b) (högste) befälhavare l. anförare (för krigsfolk l. trupper). Hund E14 331 (1605). Marsken äger, om krigh och örligh fölle på Rijket, wara förman för Rijksens krigsfolk. Lagförsl. 28 (1609). Förman för hans krigsfolk var Riksdrotset Nils Thureson. Afzelius Sag. 5: 3 (1843).
c) om husbonde, målsman, förmyndare o. d.; i senare tid (intill 1926) bl. jur. om person åt vilken husbonde överlämnat sin husbonderätt över tjänstehjon. (Adam) war nw skickat aff Gudhi henne (dvs. Eva) för jtt hoffuudh och forman. OPetri MenSkap. 45 (c. 1540). Hela landet är såsom een fattigh enckia, then sitt rätta förswar, sin Herra och förman mist hafwer. Rothovius Äropr. A 4 b (1633). Hvilken som dräper sin förman, then som satt är i husbondans ställe. MB 15: 5 (Lag 1734). NF 9: 1005 (1885).
d) (†) om talman vid trolovning l. bröllop. Schück FUpsala 67 (cit. fr. 1649). Gyllenius Diar. 276 (c. 1670). Tå drengen widh trolofningen hade medh sig förmannen Magnus i Räfwamåla, sin fader Jon i Fösingssmåla, och sin Swåger Jon i Jllareboda. VDAkt. 1699, nr 225.
e) [efter d.] (fullt br.) om person som har tillsynen över Akademiska föreningens Ateneum i Lund l. (förr) vid dess konviktorium l., i senare tid, Lunds studenters konviktorium, l. vid studenthem i Lund, samt om ordförande för Sociala utskottet (förr Sociala avdelningen) inom Akademiska föreningen. LundAcCatal. 1831, h.-t. s. 28. LUKatal. 1869, h.-t. s. 40. Därs. 1919, h.-t. s. 157.
f) (†) med av prep. för (före) l. över inledd bestämning som betecknar handling l. värksamhet o. d. Lille Joen ifrå vimmerby sokn han skulle vara förman före att vphugga och tilhopa sättia thett nya Taackweercket. KyrkohÅ 1902, MoA. s. 64 (1579). Itt bijte (dvs. arvskifte) .. som Lindegrenen skal wara förman öfuer. VDAkt. 1654, nr 10. (Epiktet säger) at wij skole ansee honom (dvs. Gud) för then man hwilken är Author och Förman för all wår wälfärdh och Saligheet. Sylvius Mornay 52 (1674).
4) person som i (civil l. militär) tjänsteutövning l. privat (affärs)värksamhet innehar en högre post i förh. till en annan l. andra inom tjänsten resp. företaget o. äger att giva denne (dessa) befallningar samt leda o. kontrollera hans (deras) arbete. GR 16: 247 (1544). Kongl. May:tz Nådigste Stadga Och Förordning, Angående den Lydno, som de nedrigare Betiente äro deras Förmän skyldige. (1696; titel). Förman ifrån den högsta til den lägsta, bör i tjensten af sina underhafvande fordra och äga .. lydnad. Krigsart. 1798, 2: 2. Krigsman, som inom samma regemente eller annan till armén hörande avdelning, där styrkan icke överstiger ett regementes storlek, eller inom flottan eller inom kustartilleriet innehar högre tjänstegrad än annan krigsman, är dennes förman. Därjämte är envar inom krigsmakten förman för den, över vilken han, enligt tjänstereglemente eller särskilt förordnande, innehar ständig eller tillfällig befälsrätt. SFS 1914, s. 957.
5) person inom ett lag l. en grupp av arbetare vilken har närmaste tillsynen över o. ledningen av deras arbete m. m., bas; värkmästare. TjReglArm. 1858, 2: 360. Förmannen .. deltager liksom sina kamrater i lagets arbeten, men är pligtig att öfvervaka ordningen och fördela arbetet inom laget, för hvarje dag på dagsverkslistan anteckna de af en hvar utgjorda dagsverken, af kassören mottaga och utdela aflöningen samt att från förrådet uttaga och ansvara för de arbetsredskap, laget behöfver. TeknEkonBeskrStatJernvb. 121 (1872). Lagerlöf Bannl. 135 (1918). — jfr ARBETS-, BACKLAGS-, BRAND-, FLOTTNINGS-, GJUTERI-, LINJE-, LOTS-, VÄRKSTADS-FÖRMAN m. fl.
Ssgr (i allm. till 5): A (†): FÖRMANNA-PLATS, se B.
-PLATS. (-manna- 1843)
1) (numera bl. ngn gg med arkaistisk anstrykning) till 3. (Räknekammarens) förmannaplats, riksskattmästare-ämbetet. Fryxell Ber. 11: 21 (1843).
-PÄNNINGAR, pl. extra betalning (utöver dagspänningen) åt ett arbetslags förman. TeknEkonBeskrStatJernvb. 122 (1872). MosskT 1890, s. 207.
Avledn.: FÖRMANSKAP, n.
1) (numera bl. ngn gg med arkaistisk anstrykning) till 3: (över)-ledning; styrelse; hegemoni; äv. bildl. Förnuftets förmanskap. ESjöberg 385 (1816). Aten .. föranledes att förvandla sitt förmanskap för bundsförvanterna till herravälde över dem. Andersson GrDram. 8 (1890, 1910). Han .. öfvertog .. förmanskapet öfver .. Torna, Bara och Harjagers häraders sparbank. Flensburg (o. Collin) 59 (1907, 1915); jfr 2.
2) till 4: ställning ss. (ngns) förman; befogenhet, makt o. auktoritet o. d. som tillkommer ngn i egenskap av förman (för ngn). VDAkt. 1736, nr 285. Stå under ens förmanskap. Weste (1807). Förmanskap, som följer af högre tjenstegrad. TjReglArm. 1889, s. 14. SFS 1892, nr 99, s. 3. (föga br.) konkret(are). Ett upplyst och rättvist förmanskap bör med befordran ihågkomma den flitige och nyttige tjenaren framför den late och gagnlöse. Frey 1846, s. 47. särsk. om av flera personer bestående styrelse o. d. som innehar o. utövar förmanskap av ngt slag. HdlCollMed. 27/2 1735 (om Collegium medicum). Mitt Vördade Förmanskap (domkapitlet i Växiö). VDAkt. 1830, nr 124. Ett förmanskap af tolf personer. Sundén (1885).
Spoiler title
Spoiler content