publicerad: 1929
Etymologi
1) (föga br. utom ss. senare led i ssgr) handling(en) l. värksamhet(en) l. konst(en) att gjuta. Lind (1749). (Sättmaskinens) indelning i skrif- och gjutapparat medgifver .. att skilja manuskriptskrifningen från gjuteriet. 2UB 10: 206 (1906).
2) (†) i pl.: gjutna föremål, gjutgodsföremål. Grytor, Pottor, Pannor och Fotringar med flere sorter Gjuterier. WexiöT 1814, nr 35, s. 4. Alla sorter Gjuterier. WexjöBl. 1829, nr 49, s. 4.
3) (industriell) anläggning (värkstad) för gjutning (särsk. för järn- o. metallgjutning). BtÅboH I. 11—12: 95 (1699). Meijer PVetA 1747, s. 11. Kockums gjuteri och mekaniska verkstad. Höjer Sv. 2: 758 (1878). Rönnholm EkonGeogr. 35 (1907).
Ssgr (i allm. till både 1 o. 3): GJUTERI-ARBETARE~0200. NWexjöBl. 1847, nr 33, s. 1. PT 1917, nr 127 A, s. 3. —
-KOX. (i fackspr.) vid koxvärk framställd kox (använd vid masugnar, gjutugnar, centralvärmeledningar m. m.), masugnskox. AB 1890, nr 11, s. 1. 2NF 14: 509 (1910). —
-VÄRK, n. (numera knappast br.) (större) gjuteri. Lindberg o. Johansson Karlskoga 126 (cit. fr. 1756). HTSkån. 3: 312 (i handl. fr. 1815). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content