SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1927  
FÖRSANN försan4 l. fœr-, äv. (numera knappast br.) FÖRSANT -san4t, adv.
Ordformer
(förr äv. skrivet i två ord. -san(n) SvFolkv. 1: 116, TobCom. B 3 a (1550) osv. -sanne Ps. 1695, 59: 4. -san(n)t Svart G1 94 (1561), Wirsén NDikt. 53 (1880))
Etymologi
[fsv. for san, ss. sanning l. sant, prep.-uttr. bestående av prep. for (se FÖR I 21 h) o. san (se SANN, sbst.)]
(numera bl. arkaiserande) sannerligen, i sanning, förvisso, minsann. Uppvuxen är Valborg skön jungfru för sann, / Som liljan fagrast på qviste. SvFolkv. 1: 116. Gudh wil oss .. hielpa, sägher iagh försan. TobCon. B 3 a (1550). Jag säger er försann, käre vän, att i sin art är detta den bästa bok i världen. Lidforss DQ 1: 51 (1888). En tragisk tafla, den där, försann. Bååth GrStig. 165 (1889). LoW (1911).
Spoiler title
Spoiler content