FÖR- ssgr (forts.):
(II 2 c) FÖR-SEDLA, v. -ade. [bildat till SEDEL i den numera obrukliga bet.: attest; jfr t. verzetteln, upprätta skriftlig handling över (ngt)] (†) i fråga om kyrkobokföring: giva (ngn) flyttningsattest (från en församling till en annan). VDAkt. 1737, nr 443. Han .. (har) blifvit från garnisonsförsamlingen till stadsförsamlingen i Landskrona försedlad. 1NJA 1874, s. 173. —
-SEGLA, v.1 [efter t. versegeln] (†)
1) till II 1 b γ, intr.: segla bort, avsegla. GR 18: 467 (1547). At man ju så vel til the orter, ther the Lybeske theres varur hempte, försegle motte. Därs. 21: 40 (1550). Tersmeden Mem. 1: 280 (c. 1780). särsk. i uttr. vara förseglad, vara avseglad o. icke längre inom synhåll; om fartyg. Röding 2: 840 (1796).
2) till II 1 c β, refl.: segla fel l. vilse. Huru snart man kan i brist på Astronomiska Observationer försegla sig. SvMerc. 2: 553 (1757). Här fordras den yttersta uppmärksamhet att ej försegla sig in på Svenska kusten. Klint Kart. 63 (1807).
3) till II 1 a γ, tr.: förlisa med (ett fartyg). Lind (1749). Möller (1790). Heinrich (1814).
