SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1927  
FÖRSNILLA försnil4a l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (försni´lla Weste; försni`lla Dalin), förr äv. FÖRSNÄLLA, v. -ade; se för övr. SNILLA. vbalsbst. -ANDE; -AN, -ING, -NING o. -ARE, se avledn.
Ordformer
(-snell- 1542—1647. -snill- 1552 (: försnillijng) osv. -snäll- 1543—1649)
Etymologi
[jfr ä. d. forsnilde, forsnelle; efter mnt. vorsnellen, överraska, bedraga; jfr FÖR- II B o. SNILLA]
1) (†) bedraga l. narra l. lura (ngn, i allm. gm att tillfoga honom förlust l. tillägna sig ngt som tillhör l. tillkommer honom). Ath wij eller wåre Vndersåther icke alt för myckit vdj then motte .. försnellede bliffue måge. GR 14: 87 (1542). Scipio Africanus wardt .. anklaghat at han stadhzens Skattkammar försnillat hadhe. Schroderus Liv. 633 (1626). När en Ämbetsman beträdes med at antingen för mutor giöra orätt, eller i något afseende försnilla kronan, så (osv.). Bergeström IndBref 362 (1770). — jfr O-FÖRSNILLAD.
2) (†) överlista. Reynick igenom sin medhfödde hinderlist försnillar och förfordelar här Vlfwen i Kampen. Fosz 495 (1621).
3) på bedrägligt sätt tillägna sig (ngt); numera bl. i fråga om tillägnande av annans pänningmedel o. d. som man haft om hand, undansnilla, förskingra; förr äv., med avs. på tull l. skatt l. dylik avgift: (gm bedrägligt förfarande) undandraga sig att betala (tull l. skatt o. d.). (Den som) i så måtte vndandöll och försnäller cronones tull, skal hafwe förbrutit godzet. BtÅboH I. 10: 27 (1581). Hanns Nillsson .. (frågade de tre rådmännen), om de haffua honnom nokioth till att beskylla om den gierdh, som hann förde till Reffuuell anno 83, om hann förssnellthe ther nokiott wttaff. TbLödöse 179 (1590). Then som Kyrckiors, Hospitalers och the Fattigas medel, olofligen angrijper och försnillar, skal ansees som en Tiuf. Kyrkol. 28: 2 (1686). Försnilla tullen. Kindblad (1871). Han har försnillat 100 mark för sin principal. Auerbach (1908). — särsk.
a) (†) med indirekt obj. l. av prep. av inledd bestämning angivande den person l. institution o. d. från vilken ngn bedrägligt tillägnar sig ngt l. vilken ngn undanhåller ngt. HFinlH 4: 360 (1558). (De) försnilla Chronan dess toll. RP 6: 436 (1636). Hvilken som vill försnilla Prästen sin rätta opbörd, han må hållas för en Hedning, som vill införa Hedendomen och Gudz helga ord och rena lära ödeläggia. Abrahamsson 24 (1726; efter handl. fr. 1607). Denna olyckliga .. lefver ej af annat än hvad han kan försnilla af främlingar och resande på spel. JGOxenstierna Dagb. 138 (1770).
b) (†) i uttr. försnilla skattskyldig jord, (gm bedrägligt förfarande) undandraga sig att erlägga vederbörlig skatt för jord. Botin Hem. 1: 109 (1755).
4) (†) förstöra, förspilla. Han monde hennes ära för spella, / och all hennass välferd försnella. Visb. 1: 193 (c. 1620). Konan .. gaff .. tilkenna, det han hade henne .. krenckt, sin ähra abrevierat och försnillat. Rääf Ydre 3: 178 (i handl. fr. 1633). — särsk.: onyttigt bortödsla, bortslösa. Eders Kongl. Maj:ts dyra tid som i närvarande ögonblick till Rikets försvar och vårdnad är uppoffrad, (bör) icke .. försnillas med .. obehagliga ämnen. AdP 1789, s. 282.
Särsk. förb.: FÖRSNILLA AV l. UTAV. (†) till 3 a: gm bedrägeri avhända (ngn ngt). (Han hade) weledt försnälle H(ans) K(unglig) M(ajestä)t någet vdaf. HH XIII. 1: 39 (1562). TbLödöse 319 (1594). —
FÖRSNILLA IFRÅN. (†) till 3 a, = FÖRSNILLA AV. GR 28: 458 (1558).
Avledn.: FÖRSNILLAN, f. (Lind (1749)) (n. ÅngermDomb. 10/8 1631, fol. 44, Därs. 18/6 1632, fol. 61). (†)
1) till 1: list, svek. Svart Ähr. 59 (1560).
2) till 1 o. 3: bedrägeri, underslev, försnillning. TbLödöse 33 (1587). Lind (1749). —
FÖRSNILLARE, m.||ig. till 3: person som försnillar l. försnillat ngt. NotifPostwäs. 1662, § 9. Kjellén NatSaml. 83 (1902, 1906). jfr TULL-FÖRSNILLARE. —
FÖRSNILLING, se FÖRSNILLNING. —
FÖRSNILLNING, förr äv. FÖRSNILLING, r. l. f. ((†) m. Sahlstedt, Dähnert (1784)). (-ing(h) (-ijng) 1552—1621. -ning(h) 1559 osv.) [jfr ä. d. forsnilding o. forsnildning, mnt. vorsnellinge] till 1 o. 3.
1) (†) bedrägeri. GR 23: 80 (1552). Huru mångahanda försnilling skeer medh falska waror? Fosz 470 (1621).
2) underslev, förskingring. PrestP 1809—10, V. 1: 473. Straff för försnillning af anförtrodt gods. 1NJA 1874, s. 372. I lagen göres icke någon bestämd åtskillnad mellan Förskingring och försnillning. BonnierKL 4: 957 (1924). särsk. i numera obr. anv. Tullens försnillning. Möller (1790). Försnillning .. hos skattskyldige. Äger rum då någon på ett eller annat sätt söker undankomma erläggandet af en afgift som honom veterligen till Kronan erläggas bör. Rabenius Kam. § 68 (1825). jfr TULL-FÖRSNILLNING.
Ssg (till FÖRSNILLNING 2): försnillnings-brott. i sht jur. Ett groft försnillnings-brott (hade) blifvit af en oredlig Betjent begångit. AdP 1789, s. 122.
Spoiler title
Spoiler content