(jfr II 3) FÖR-STRÄNGA, v., pr. sg. -er; p. pf. -d. (-strenck- 1542) [jfr ä. t. verstrengen; jfr STRÄNG, adj.] (†) vara (för) sträng (mot ngn), gå (för) strängt till väga (med ngn); äv. tr.: behandla (ngn) strängt; äv. i uttr. förstränga rätten, gå för strängt till rätta (med ngn). GR 6: 117(1529). Wele wij icke heller, attu forstrengier vdij then motten for mygit mett almogen. Därs. 11: 279(1537). Ath .. (fogdarna) icke forstrenge almogen, med så drapelig sackörer. Därs. 12: 32(1538). Altså warder medh then arma, för en ring saak, och een lijten öfwerträdelse, Rätten försträngdt. Fosz 339(1621). —
(II 1 c γ) -STRÄVA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v.1 (tillf.) refl.: sträva för mycket, förtaga sig. Jag kände ingen lust mer att försträfva mig på en försoning med Jane-Marie. Bremer Grann. 1: 181(1837). —
(II 2 l) -STRÄVA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v.2, -ade; -ning. [efter t. verstreben; till STRÄVA, sbst.] byggn. förse (ngt) med strävor, fästa l. stödja (ngt) medelst strävor; äv. med saksubj.: stödja, stötta. Rothstein Byggn. 522(1859). Alla takstolarna äro sinsemellan försträfvade medels .. dubbla kryss. TT 1896, B. s. 77. Två stålkablar .., fästade vid balken A:s andra ända, försträfva masterna. Därs. 1902, V. s. 10.särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkret anv.: anordning varigm ngt försträvas, strävsystem, strävor. TT 1871, s. 62. Anbringas försträfningen underifrån, får konstruktionen namn af spännverk. NF 2: 1142(1878).
