byggn. om de ömsevis framskjutande o. indragna partier som anbringas i en muryta l. i en murkant, då med densamma skall sammanbyggas ett nytt parti, för att detta skall kunna fast förbindas med det äldre; vanl. i pl.; i sg. äv.: sätt(et) att förbinda murar medelst förtagningar; jfr FÖR-TANDNING.König Mec. 109(1752). Sturtzenbecher(1805). Tornet och skeppet äro icke samtidiga; ty de sakna förtagningar med hvarandra. Brunius GotlK 2: 127(1865). Inhuggning af förtagningar till fasthållande af den nya murstensbeklädnaden. TT 1894, B. s. 56.Ekhoff StClem. 118(1912).
