SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
FÖRTAL, sbst.2, n.
Etymologi
[efter mnt. vorrede, sbst. till vorreden, avtala; jfr FÖR- I 2]
(†) avtal. Haffuer wårt förtall således warit, at (osv.). Rääf Ydre 1: 363 (i handl. fr. 1612).
Spoiler title
Spoiler content