FÖR- ssgr (forts.):
FÖR-TOG, se FÖR-TÅG, sbst.3 —
-TOLKA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), -else (†, FörsprNT 4 b (1526; i bet. 1)), -ning; -are. [jfr mnt. vortolken, d. fortolke; till FÖR- II (i bet. 1, 2 till B, i bet. 3 till 1 a δ) o. TOLKA; i äldsta tid lånat från mnt., i senare tid i bet. (1 o. 2) användt närmast på grund av d. påvärkan]
1) (†) (muntligen l. skriftligen) översätta (från ett språk till ett annat). Ludvigsson Norman 11 (c. 1550). (M. Z.) förtolkade .. theras Arbete vthaf thet Fransöska in på thet Tyska Språket. IErici Colerus 1: 380 (c. 1645). Widekindi KrijgH 911 (1671). jfr Linder Regl. 209 (1886). särsk. ss. vbalsbst. -else o. -ning, äv. konkret: översättning. Kan och wäl medh tijdhen thenna förtolkilse förbätras. FörsprNT 4 b (1526). Oplästes förtålckningen aff ett breff, som Storfursten haffver skriffvitt .. hijdt till H:s K. M:t. RP 5: 36 (1635).
2) (föga br.) ge en förklaring l. tydning av (ngt), uttyda, uttolka, tolka, förklara, utlägga. Schenberg (1739). Det som ej målas kan af menskohand, / som ej förtolkas kan af menskotunga. Tegnér (WB) 2: 60 (1817). Förtolkningen af Christian V:s lagbok. AB 1852, nr 215, s. 2 (klandrat i Vinterbl. 1853, s. 171). Lagerlöf Bannl. 105 (1918).
