SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
GALJON galjω4n l. GALLION gal1iω4n (Anm. Uttalet -jω4n åsyftas säkerligen ofta äv. med skrivningen gallion), r. l. m.; best. -en, ä. o. vard. äv. (utom i södra Sv.) = (Rålamb 10: 17 (1691), Leopold 2: 336 (1795, 1815)); pl. -er.
Ordformer
(gal(l)eon 1698—1906. gal(l)jon 1710 osv. gal(l)ion 1622 osv.)
Etymologi
[jfr d. galion, t. galeone (i bet. 1), gal(l)ion (i bet. 2), holl. galjoen, eng. galleon, fr. galion, it. galeone; sannol. ytterst till sp. galeon, avledn. av mlat. o. ä. it. galea (se GALEJA). Jfr BUTELJON]
sjöt.
1) (förr) med bl. a. stor förstävsutbyggnad (galjon i bet. 2) försett, högt (krigs)skepp, vanl. med tre master (o. två l. tre över varandra liggande däck); i sht om de skepp av dylik konstruktion som spanska staten brukade i trafik med sina kolonier. Een Gallion medh twå Märser. Tegel G1 2: 63 (1622). Galioner voro stora skråf, men tröge seglare. 1VittAH 1: 230 (1755). Fyra Spanska Gallioners anhållande (dvs. uppbringande). Scott Nap. 5: 208 (1828; i fråga om förh. år 1804). 2UB 9: 626 (1906). — jfr SILVER-GALJON.
2) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. nt.] på fartyg in på 1800-talet: under bogsprötet, framför o. på båda sidor om framstammen (o. dess förlängning framåt, ”skägget”) anbragt, ofta vackert prydd utbyggnad av växlande storlek (i äldsta tid lämnande plats för anfalls- o. äntringstrupper), i allm. inrymmande avträden o. arrestrum för manskapet o. utgörande den plats där rengöring av olika slag kunde företagas; på fartyg av yngre typ: utskjutande, ornamental förlängning av förstäven, till utseendet erinrande om en galjon av ovannämnt slag; äv.: galjonsbild. OxBr. 6: 36 (1629). Venus sampt och så hennes son, (äro) / Vthugne i thesz (dvs. skeppets) gallion. NHolgeri Troijenb. C 6 b (1632). Gallion är en utbyggnad för, med tralleverk i bottnen, och trummor på sidorne för manskapet til afträde. Dalman (1765). Gyllengranat SvSjökr. 1: 92 (1840). UFlott. 2: 12 (1881). — jfr SKEPPS-GALJON.
Ssgr (till 2; sjöt.): A (†): GALJON-BILD, -TRÄ, se B. —
-VINGE. om vardera sidoavdelningen av en galjon. Rålamb 10: 32 (1691).
B: GALJONS-BILD. (galjon- 1852—1892. galjons- 1846 osv.) (i sht förr) framtill på galjonen ss. prydnad anbragt (vanl. av trä snidad) bild, ofta anspelande på fartygets namn. Carlén Ensl. 1: 299 (1846). I förstäfven (på örlogsskepp från slutet av 1600-talet o. senare) fans alltid en större galionsbild, föreställande den regerande monarken till häst, ett lejon med utsträckta ramar (osv.). Wrangel SvFlBok 42 (1898). Siwertz Varuh. 28 (1926). —
-GAST. (förr) besättningsman som skötte den rengöring som försiggick i galjonen. Ifall någon skulle öfverlasta sig, blir han .. satt till gallions-gast. Tersmeden Mem. 2: 153 (1735). —
-KNÄ. (förr) vartdera av de (ofta på vardera sidan två) krumtimmer som, löpande framåt o. snedt uppåt, med sin ena arm voro fästa vid bogen o. med den andra vid skägget samt utgjorde det yttre stödet för den därpå uppbyggda galjonen. Rålamb 10: 34 b (1691). SFS 1907, Bih. nr 73, s. 7. 2NF 9: 634 (1908). —
-REGEL; pl. -reglar. (förr) om vartdera av de (ofta på vardera sidan två) timmer som löpte från bogen till skägget o. sammanhöllo galjonstimrens övre ändar. Röding SD (1798). Lavén Sjövet. 10 (1853). 2NF 9: 634 (1908). —
-RELING. (förr) = -REGEL. Rålamb 10: 29 (1691). Därs. 34 b. —
-TIMMER. (förr) vart o. ett av de upprättstående timmer som, vid sin nedre ända fästa i galjonsknäna o. upptill sammanbundna av galjonsreglarna, utgjorde galjonens sidoinramning. Röding SD (1798). Witt Skeppsb. 71 (1858). 2NF 9: 634 (1908). —
-TRÄ. (galjon- 1889. galjons- 1765 osv.) (förr) galjonstimmer; äv. sammanfattande benämning på galjonsknän o. galjonstimmer. Dalman (1765). Björkman (1889). —
-ZIGEL. (†) = -REGEL. Dalman (1765). Schulthess (1885; med hänv. till galjonsregel).
Spoiler title
Spoiler content