SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
GALMEJA galmäj3a2, äv. 040 (ga`lmeja l. -e`-Weste; gallmä`ja Dalin), r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. olika slag av galmeja) -or (Sahlstedt (1773), Weste (1807)); förr äv. GALMEJ, r. l. f., äv. n. (GR 22: 377 (1551), OxBr. 10: 99 (1628)).
Ordformer
(-mej (-mei, -mey) 1551—1687. -me(i)ja o. d. 1628 osv. -meije 1559. -mi c. 1573. galamie 1551)
Etymologi
[liksom (ä.) d. galmej(e) av t. galmei, av lat. cadmea, cadmia, av gr. καδμεία, καδμία, elliptiskt för καδμεία γῆ, jord från Kadmos' stad, dvs. Tebe (jfr KADMIUM)]
(i sht i fackspr.) ett slags (förr till framställning av mässing använd) zinkmalm l. zinkhaltig jordart bestående av mer l. mindre ren kolsyrad l. kiselsyrad zinkoxid l. zinkspat; förr äv. kallad naturlig l. spatig galmeja; förr äv. om (i Sverge förekommande) zinkblände. Thet galmei, som tagz ved Vestervijck. GR 22: 377 (1551). Därs. 409. (Vi önska i vår tjänst) the som förstondt hade på galmeije och kunde göre mässing. Därs. 29: 240 (1559). Linné SystNat. (1735). Rinman (1788). Man skiljer mellan hvit och röd Galmeja. Den röda galmejan, der den förekommer, ligger alltid öfver den hvita. JernkA 1828, 1: 355. Lindgren Läkem. (1891). SFS 1917, s. 2339. jfr KOL-, UGNS-GALMEJA m. fl. — särsk. (†) = GALMEJ-BLOMMA; äv. i uttr. tillfällig galmeja. Lind (1749). Rinman (1788).
Ssgr: A: GALMEJ-BLOMMA, r. l. f. (numera bl., föga br., apot.) gm förbränning av zinkångor framställd (ofta förorenad) rå zinkoxid, zinkvitt. VetAH 1744, s. 59. Rinman (1788). Lindgren Läkem. (1902). —
-BÄRG. (galmi-) (†) bärg(värk) l. gruva där galmeja brytes. (Gilius har utlovat att han) will komma Galmiberg här inrikes i bruk. JernkA 1904, s. 556 (c. 1573). —
-GRUVA, r. l. f. VetAH 1776, s. 246. JernkA 1881, s. 343. —
-KUSS, n. [jfr KOSSKROK, redskap varmed slagg drogs ut ur kopparsmältugn?] (†) vid bränning l. malning av galmeja användt redskap(?). Gallmey Quarnan .. 1 St(ycke) stoort Galmey kuss. BoupptSthm 1680, s. 366 b Bil. (1679). —
-KVARN. (galmeje- c. 1750) (†) till malning av galmeja använd kvarn. BoupptSthm 1680, s. 366 b Bil. (1679). Rinman 2: 134 (1789). —
-MJÖLNARE. (†) vid galmejkvarn anställd person. BoupptSthm 1680, Invent. (1679; i fråga om arbetsfolk vid Gusums mässingsbruk). —
-PLÅSTER. apot. med galmeja tillredt plåster. Acrel Chir. 290 (1775). Lindgren Läkem. (1891). —
-SALVA, r. l. f. apot. med galmeja tillredd salva. PH 11: 311 (1777). Berlin Farm. 2: 745 (1851). —
-STEN. apot. (till pulver förarbetad) galmeja. Hildebrand MagiaNat. 62 (1654). Lindgren Läkem. (1902). —
-UGN. (galmej- 1742. galmeje- c. 1750) (†) för bränning l. kalcinering av galmeja avsedd ugn. HdlCollMed. 5/4 1742. Rhyzelius Ant. 29 (c. 1750).
B: GALMEJA-IMPORT. Erixon Skultuna 1: 2 (1921).
C (numera föga br.): GALMEJE-BOKHUS. (i fråga om ä. förh.) för bokning av galmeja avsett hus. JernkA 1904, s. 557 (i fråga om förh. c. 1590). —
-KVARN, -UGN, se A.
Spoiler title
Spoiler content