SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
GAM ga4m, sbst.1, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(gaam VocLib. avd. 7 (c. 1580), Juslenius 52 (1745). gam VarRerV 55 (1538) osv. gamm 5Mos. 14: 13 (Bib. 1541: Gammen, best.), CFDahlgren 5: 122 (1833: gammen, best.). Anm. Hos Arvidi 44 (1651) o. Dalin Vitt. II. 6: 167 (1752) rimmar gam med fram o. d. Skrivningen gamm är synnerligen vanlig ännu omkring år 1800, men försvinner under 1800-talets förra hälft; jfr gammen Atterbom LÖ 2: 73 (1827) utbytt mot gamen LÖ 2: 62 (1854))
Etymologi
[fsv. gam(ber), framför vokal i ändelsen gam- l. gamm-; motsv. fd., (ä.) d. gam; jfr isl. gambr, gammr, ngt slags fågel, ävensom mht. gampilūn, ett sagodjur; av ovisst urspr.]
benämning på åtskilliga, delvis mycket stora, huvudsakligen av as o. avskräde levande rovfåglar, av zoologerna sammanförda till en egen familj Cathartæ av ordningen Falconiformes (dagrovfåglar). VarRerV 55 (1538). Dödhe Aasz, ther omkring månge Gammar altijdh äre. Fosz 277 (1621). De störste .. rof-foglar boo vpp i bergs högdarna; såsom Gamen, Örnen, slaghökar. Hiärne 2Anl. 197 (1706). Som i gammens klor man ser en dufva föras. Franzén Skald. 4: 15 (1802, 1832). Smitt Brehm Fogl. 442 (1884). jfr AS-, FALK-, HÖNS-, KAM-, KORP-, KUNGS-, LAMM-, SKÄGG-, SMUTS-, ÖRON-GAM m. fl. — särsk. i jämförelser mer l. mindre bildl., ofta för att beteckna rovgirighet l. glupskhet. Störta sig som gamar över ngt. Scherping Cober 1: 115 (1734). Stormfåglarna äro oceanens gamar. Klinckowström BlVulk. 1: 25 (1911).
Ssgr: A: GAM-FALK. zool.
1) [jfr ä. d. gamfalk] (†) rovfågeln Falco Gyrfalco Lin., stora jaktfalken. Nemnich Naturg. 1: 1578 (1793).
2) falkgam. 1Brehm 2: 320 (1875). —
-FÅGEL. (gam- 1861 osv. gams- 1579—1626)
1) (†) = GAM, sbst.1 VarRerV 53 b (1579). Schroderus Liv. 775 (1626).
2) i sht zool. fågel som tillhör familjen Cathartæ; i sht i pl. ss. namn på familjen i fråga. Thorell Zool. 2: 190 (1861). —
-KLO. [jfr fsv. gams klo]. —
-SLÄKTE(T). zool. rovfågelsläktet Vultur Lin.; av nyare zoologer uppdelat i flera familjer o. släkten. Serenius Nnn 4 a (1734). Björkman (1889). —
-STEN. (gam- c. 1613. gams- 1747) [jfr t. geierstein] (†) en viss (läkekraftig) sten som enligt folktron skulle finnas i gamar? Forsius Min. 184 (c. 1613). Wallerius Min. 416 (1747). —
-ÄGG, n. (gams- 1710—1813) [fsv. gams äg] Peringskiöld MonUpl. 150 (1710). —
-ÖGA. (gams- 1541) Then stijghen haffuer .. intet Gams ögha seet. Job 28: 7 (Bib. 1541).
B (†): GAMS-FÅGEL, -STEN, -ÄGG, -ÖGA, se A.
Spoiler title
Spoiler content