SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1979  
SMUTS smut4s, r. l. m. (Kellgren (SVS) 5: 137 (1787) osv.) ((†) n. Lundberg Paulson Erasmus 128 bis (1728), Wetterbergh Penning. 431 (1847), Geijerstam Kronof. 85 (1890: allt det smuts och dam)); best. -en (ss. n. -et); pl. (numera bl. tillf., om anhopningar o. d.) -ar.
Ordformer
(förr äv. smutz)
Etymologi
[liksom d. smuds, nor. smuss, av t. schmutz, av mht. smuz, motsv. lt. smutt, eng. smut, till mht. smutzen (se SMUTSA). — Jfr SMUTSIG]
om ngt som orenar, orenlighet (se d. o. 2 a); företrädesvis om (klibbig) orenlighet bestående av småpartiklar som häfta vid ngt (o. vid varandra) gm förenande fuktighet l. fett o. d. (särsk. om sådan orenlighet på hud l. kläder o. d.); jfr LORT 2, SKIT 1. Gammal ingrodd smuts. Betäckt med (l. av) smuts. Smuts på händerna, i ansiktet. Borsta av smutsen från kläderna. Tvätta, skölja smutsen av sig. Ta åt sig l. till sig smuts, äv. ta smuts åt l. till sig (förr äv. taga smuts), om tyg o. d. (Lärarna) förfalna och twina bårt af osnygt smuts och ohyggelig stank, som från barnhopen upstiger. Lundberg Paulson Erasmus 128 bis (1728). Weste FörslSAOB (c. 1815: smuts åt sig). Hwarje fogel, som ynglat, drager omsorg derom att ungarnes fjädrar renas från den smuts, som widlåder desza. Holmström Ström NatLb. 2: 118 (1852). Björkman (1889: taga smuts). Auerbach (1913: smuts till sig). När man i Italien talar om en förstad .., så betyder det ett rysligt otrevligt samhälle, där bland all möjlig smuts, kvinnor sitta i portarna med okammade barn omkring sig. Lagergren Minn. 8: 43 (1929). Järnbruksminn. 187 (1952). — jfr GOLV-, KRUT-, NAGEL-SMUTS. — särsk.
a) om orenlighet bestående av våt jord l. sand o. d. på l. från väg l. gata o. d., sörja, dy, modd o. d.; äv. allmännare, om våt (o. t. ex. gm upptrampning kletig) jord o. d.; ngn gg äv. om ansamling av våt jord osv. Tvätta smutsen av skorna. Bli nedstänkt av smuts från en passerande bil. Svinen vältrar sig i smutsen. Den skumögde går djerft fram, och tror sig stiga på fast grund, då han klifver sig ned i smutsen. Kellgren (SVS) 5: 137 (1787). Han har kjört kjärran i smutsen. Rhodin Ordspr. 67 (1807). Det går ett rykte här i staden / att Biskopinnan nödgats gå / i smutsen ända opp till vaden. Tegnér (TegnS) 2: 152 (1815). Topelius Läsn. 7: 64 (1891; i pl., om smutshögar). Alice. Tänk, att blommor kunna växa ur smuts! Strindberg Dödsd. 292 (1901). (Skoltomten bör, där den icke är asfalterad l. planterad l. dyl.,) grusas till förekommande af smuts vid regn och damm vid torka. Bergqvist UndPlanRealsk. 159 (i handl. fr. 1905). De tyckte, att det blev för mycket oväsen i huset (med en pojke) och att jag drog in för mycket smuts. Lindgren Mio 6 (1954). — jfr GAT-, VÄG-SMUTS.
b) (vard.) koll.: smutskläder. Lägga ngt i smutsen (dvs.) bland smutskläderna. IllSvOrdb. (1955).
c) i utvidgad anv., om (djur)exkrementer; ss. senare led i ssgr; jfr FLUG-, FÅGEL-, RÅTT-SMUTS.
d) mer l. mindre bildl.; företrädesvis om ngt moraliskt orent (jfr DY, sbst. 1 b, GYTTJA slutet); ofta om förtal l. bakdanteri l. (moraliskt) förklenande uttalanden o. d. Eurén Kotzebue Orth. 1: 67 (1793). Det är .. en triumf att, obefläckad af vanärans smuts, utgå ur olyckans prof. Svedelius i 2SAH 60: 282 (1883). Rota i smutsen, men tala moral / Det kan Fröken Skvaller och Fru Förtal. Wilamowitz-Moellendorff Dikt. 33 (1910). Du ska stanna här, sade hon. Låt folk prata och spy sin smuts omkring sig. Olzon Llewellyn GrönDal 315 (1940). Böök i 3SAH LIV. 2: 299 (1943). — särsk.
α) (numera bl. tillf.) koll., om omoraliska människor, pack, slödder o. d. Kents smuts och afskum, usla upprorspack, / För galgen stämplade, lägg wapen ned. Hagberg Shaksp. 4: 350 (1848).
β) i sådana uttr. som kasta smuts på ngn l. ngt, draga l. släpa ngn l. ngt i smutsen, i fråga om att smutskasta (se d. o. 2) ngn l. ngt. (Det vore förunderligt om) Armfelt, efter allt det smuts på honom blifvit kastadt, så snällt skulle med all eclat återkomma! Porthan BrCalonius 277 (1796). En verkligt upplyst och tänkande Nation omfattar med beundran och kärlek sina utmärktare män .., och låter icke råheten opåtaladt försöka att neddraga dem i smutsen. Boström Lag 85 (1845). Denna majoritet i Andra kammaren synes hafva gjort till sitt högsta syftemål att förstöra landets anseende .. och att släpa dess regering i smutsen. Samtiden 1871, s. 254. CGMalmström i 2SAH 62: 214 (1885: kasta .. smuts på hans karakter). Hennes person blef föremål för ett grin, som hotade att neddraga hennes goda namn i smutsen. Nyblom i 3SAH 16: 268 (1902). Den som kastar smuts på andra smutsar ner sig själv. Holm Ordspr. 299 (1964).
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till smutsa): (d) SMUTS-ALSTER. litterärt alster tillhörande smutslitteraturen; särsk. om pornografisk skrift. BtRiksdP 1917, XIII. 2: nr 6, s. 2.
-ARK. [jfr t. schmutzbogen] gm misslyckat tryck nedsmutsat ark; äv. (o. numera bl., föga br.) skyddsark (vanl. av makulatur) använt ss. skydd för tryckt(a) ark mot nedsmutsning (vid transport o. d.). ÖoL (1852). GrafUppslB (1951).
-AVSTÖTANDE~0200, p. adj. Form 1952, s. 138 (om nöthår i matta).
-BESTÄNKA, -ning. bestänka (ngn l. ngt) med smuts; särsk. bildl.: smutskasta; jfr -stänka. Bäckström Sång 259 (1876; bildl.).
-BILD.
1) bild (se bild, sbst.1 1, 3) kännetecknad av smuts; äv. bildl. (jfr smuts d). Reuterdahl Mem. 161 (1858; bildl.). Östergren (1942).
2) (mera tillf.) bild (se bild, sbst.1 6) som utgår från (ord betecknande) smuts o. d. Hedén 4: 178 (1922).
-BJÖRN. (vard.) smutsgris. Almqvist Comfort Routl. 125 (1913).
-BLAD. [jfr t. schmutzblatt]
1) boktr. (blankt) skyddande blad (se d. o. 2 a) mellan bokpärm (l. omslag) o. titelblad; jfr -titel 1. SvLittFT 1835, sp. 592.
2) (vard.) smutstidning; jfr blad 2 g o. skandal-blad. Backman Dickens Pickw. 2: 363 (1871).
-BLEK. blek (se blek, adj.1 2, 3) som smuts; gråblek l. gulblek o. d.; jfr -vit. WoH (1904). Höstmusseronen .. har en smutsblek hatt. Cortin SvampHb. 56 (1937).
-BLÅ. smutsfärgad med blå färgnyans; äv. om färg; äv. i n. sg. substantiverat, om sådan färg. VetAH 1820, s. 100 (i n. sg. substantiverat). Fogelström Somm. 139 (1951; om bilar).
-BOCK. (vard.) smutsgris. Beckman GbgGrädde 5 (1851).
-BOLL. särsk. (numera bl. tillf.) bildl. (jfr smuts d), om uttalande som innebär smutskastning. Brinkman (o. Adlersparre) Brevväxl. 121 (1830).
-BORSTE. [jfr t. schmutzbürste] borste för borttagning av smuts. KrigVAT 1860, s. 299 (om skoborste).
-BRICKA. (i sht förr) urmak. på smutsrör i nyckelhål för visares inställning: stålbricka med uppgift att skydda underliggande lagring mot smuts. Bergqvist o. Hellberg Horrmann 45 (1881).
-BRUN. smutsfärgad med brun färgnyans; äv. om färg; äv. i n. sg. substantiverat, om sådan färg. Nordforss (1805). Bred och smutsbrun .. flöt den stora floden. Bremer GVerld. 2: 50 (1860). Lundberg HusdjSj. 98 (1868; om färg). (Negrer) i olika nyanser af svartbrunt och smutsbrunt. Zilliacus VandrÅr 1: 15 (1920).
-BRUNN. (numera föga br.) brunn (se d. o. 1 c α) för smutsvatten, avloppsbrunn; äv. bildl. Granlund Ordspr. (c. 1880). Svedelius Lif 509 (1887; bildl.).
(d) -DIKT. (numera bl. tillf.) dikt med otuktigt innehåll. Strindberg Utop. 189 (1885).
-FLÄCK. fläck (se fläck, sbst.1 1 a) av smuts, smutsig fläck; äv. bildl. (äv. om person; jfr skam-fläck 2); jfr -prick, -stänk. Björkegren 2481 (1786). Jag tror Gud förlåte mig, att ni hellre skulle vilja se en smutsfläck på mina seder än en sotfläck på min hand! Hedberg Odåga 39 (1867). Valan 2: 65 (1906; om person).
Avledn.: smutsfläcka, v., -ning. fläcka ned (ngn l. ngt) med smutsfläckar; äv. bildl.; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. SvFolksag. 3: 18 (1940; i p. pf., om manuskript). Lämna efter sig ett smutsfläckat namn. Östergren (1942).
smutsfläckig, adj. försedd med smutsfläckar (l., i utvidgad anv., fläckar som liknar smutsfläckar). Blindsidan .. (hos skrubban) är hvit och oftast liksom något smutsfläckig. VetAH 1806, s. 215.
-FYLLD, p. adj. Armfelt VildmPar. 26 (1920; om springor i bord).
-FÅNGARE. [jfr t. schmutzfänger] (i fackspr.) anordning för uppfångande av smuts; i sht förr äv. i fråga om bil: stänkskydd (jfr -skyddare). Nerén (1930; om stänkskydd). SvKylteknFHb. 3: 25 (1947; om filter på kylskåp o. d.).
-FÄRDIG. (i sht i vissa trakter) orenlig (se d. o. 3); jfr lort-färdig. Cavallin Kipling Emir. 141 (1898; om man).
Avledn.: smutsfärdighet, r. l. f. (i sht i vissa trakter). Hildebrand Medelt. 3: 981 (1903).
-FÄRG. färg kännetecknande för smuts (i sht: gråaktig l. brunaktig färg); äv. mer l. mindre bildl. LBÄ 25—26: 16 (1799; i bild). Cygnæus 5: 532 (1857; bildl.). Hyreskaserner av trä målade i smutsfärg. Frölich Lewis Babb. 1 (1923).
-FÄRGA. [jfr -färgad] (tillf.) färga (ngt) med smutsfärg. Östergren (1942).
-FÄRGAD, p. adj. som har smutsfärg; äv.: färgad av smuts. Atterbom Minn. 33 (i senare bearbetat brev fr. 1817; om mynt). Trotzig Svek. 7 (1966; om naglar).
-FÖRFATTARE. författare som (företrädesvis) beskriver (sådant som kännetecknas av) smuts o. d.; särsk. bildl. (jfr smuts d), om författare av smutslitteratur. Smutsförfattare äro alla, som häckla hofpoeter, som afslöja lyckade humbugar (osv.). Strindberg NRik. 96 (1882). Jag har i egenskap af smutsförfattare särskildt studerat klosetterna på hotellen. Dens. Brev 3: 302 (1883).
-GAM. [jfr t. schmutzgeier] zool. (den i Medelhavsområdet, Afrika o. sydvästra Asien inhemska) gamen Neophron percnopterus Lin., som lever på as, avfall o. exkrementer (jfr smuts c), asgam. 1Brehm 2: 334 (1875).
-GRIS. (vard.) om orenlig (se d. o. 3) person; i sht ss. mer l. mindre smeksamt tilltalsord till barn som har smutsat ned sig l. gärna smutsar ned sig. Palm BarnBroby 51 (1893; till barn). Han ä' en smutsgris och ingen sjöman, sade ”Blackball Jack”. VFl. 1911, s. 70. Din lilla smutsgris, har du nu stänkt ner nya kostymen igen! Östergren (1942).
-GROP.
1) grop för (fast) avfall o. annan smuts; jfr -hög. Palmberg Hels. 402 (1889).
2) till a, om smutsfylld grop på väg. Callerholm Stowe 109 (1852).
-GRÅ. smutsfärgad med grå färgnyans; äv. om färg. Holmberg 2: 721 (1795). LB 1: 8 (1899; om färg). Gamla smutsgråa mälarbåtar. Fogelström Vakna 200 (1949).
-GRÖN. smutsfärgad med grön färgnyans; äv. om färg; äv. i n. sg. substantiverat, om sådan färg. Nordforss (1805). Nyblæus Fotogr. 144 (1874; om färg). Lidman HusFrökn. 10 (1918; om fasad). HantvB I. 1: 38 (1934; i n. sg. substantiverat).
(d) -GUD. (numera föga br.) avgud, avgudabild. 3Mos. 26: 30 (öv. 1893). Auerbach (1913).
-GUL. smutsfärgad med gul färgnyans; äv. om färg; äv. i n. sg. substantiverat, om sådan färg. Möller 2: 829 (1785). Snoilsky 1: 28 (1869; om flod). Roosval FornkristK 147 (1933; i n. sg. substantiverat). Form 1942, Ann. s. 31 (om färg).
-GÖMMA. gömma (se gömma, sbst. 4) för smuts. Hygiea 1854, s. 186.
-GÖRA. (ngt vard.) smutsigt arbete (se smutsig c ε). Klint (1906).
-HALT. (i sht i fackspr.) jfr halt, sbst.1 1. LAHT 1911, s. 104 (i fråga om mjölk).
(d) -HISTORIA. bildl.: oanständig historia (se d. o. 6), snuskig historia. Reuterdahl Mem. 161 (1858).
-HÅL. (ngt vard.) jfr hål, sbst. 2 b, o. -håla; äv. bildl., om ngn l. ngt som kännetecknas av omoral o. d. (jfr smuts d o. hål, sbst. 1). Tholander Ordl. (1872). Modin Pascal 298 (1890; bildl.). England .. är .. inte .. annat än ett ruggigt och kallt gammalt smutshål. Cavallin Stevenson Söderh. 33 (1897).
-HÅLA. (ngt vard.) smutsig håla (se håla, sbst. 2 b); jfr -hål. Tholander Ordl. (1872). Adelsköld Dagsv. 4: 20 (1901).
-HÖG. hög (se hög, sbst.1 2) av smuts (äv. utgörande avfall; jfr -grop 1 o. sop-hög). Posten 1769, s. 391. Lundin o. Strindberg GSthm 194 (1880).
-HÖLJD, p. adj. NF 1: 1322 (1876).
(d) -JOURNALISTIK. moraliskt oanständig journalistik (särsk. innebärande smutskastning); jfr skandal-journalistik. TSvLärov. 1946, s. 370. Arbetet 1947, nr 83, s. 14.
(d) -KAMPANJ. kampanj (se kampanj, sbst.2 3) innebärande smutskastning. Zetterström Praktik 119 (1920).
-KASTA, -ning.
1) (mera tillf.) kasta smuts på (ngn l. ngt); särsk. i p. pf.: som man kastat smuts på. Kejsarstatyn .. var skadad och smutskastad. Lagerlöf KristLeg. 123 (1904).
2) bildl. (jfr smuts d β): (söka) misstänkliggöra den goda moralen l. karaktären (l. kvalitén) hos (ngn l. ngt) gm att framkasta vanhedrande l. skymfande beskyllningar l. kritik l. förtal o. d. mot honom l. det, (söka) fläcka l. svärta ned, kasta smuts på; äv. dels med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. på, dels utan obj. Tidnings-harpyernas smutskastning. Beskow (1836) i 3SAH XLVII. 2: 38. Detta smutskastande på de högre samhällsklasserna. MolbechBrevveksl. 2: 370 (1846). PedT 1903, s. 228 (: smutskasta en stor mans minne). Essén Misst. 62 (1911; med avs. på handelsvara). Mina händer knöto sig .. i hat mot en familj som smutskastat mig och min älskade. Krusenstjerna Fatt. 1: 87 (1935). Johnson GrKrilon 494 (1941; utan obj.). I sina fåfänga försök att smutskasta kamrat Mao Tse-tung och hans idéer är de ryska kommunistpartiledarna att likna vid myror som med en löjlig självöverskattning försöker skaka ett stort träd (säger Kinas press). DN(A) 1964, nr 114, s. 8.
Avledn. (till -kasta 2): smutskastare, m.//ig. person (man) som ägnar sig åt smutskastning. Berndtson (1880). DN(B) 1954, nr 296, s. 2.
-KLADD. jfr kladd, sbst.2, o. -klump. SAOB K 1034 (1936).
-KLUMP. klump av smuts; särsk. bildl., ss. nedsättande personbenämning. Arnell Smith Hill 1: 128 (1829).
-KLÄDER, pl. smutsiga kläder (som skall tvättas); jfr -tvätt. Lundell (1893). Lindström Vindsröjn. 110 (1939).
Ssgr (numera bl. mera tillf.): smutskläds- l. smutskläders-bylte. Hultenberg Barbusse Eld. 1: 169 (1917).
-KON. [efter eng. dirt cone] i sht geol. på glaciär: konformad anhopning av is l. snö med ett slamtäcke av tillräcklig tjocklek för att skydda det underliggande materialet mot smältning o. avdunstning; jfr -kägla. NaturvForsknRådÅb. 1948—49, s. 58.
(d) -KONKURRENS. [jfr t. schmutzkonkurrenz] bildl., i fråga om affärsliv o. d.: konkurrens (se d. o. 3 slutet) bedriven med ohederliga l. moraliskt klandervärda medel. SkomFackT 1889, Profnr 1, s. 1. NordBoktrK 1913, s. 85.
-KORN. jfr korn 6. Ericsson Ur. 163 (1897).
-KÄGLA. (mera tillf.) smutskon. Ymer 1953, s. 250.
-LAGER. jfr lager, sbst.3 1. Eichhorn Stud. 2: 79 (1872).
-LASSE. (vard.) om pojke: smutsgris. Adelborg Krabb. 18 (1924).
-LISA. [jfr t. schmutzliese] (vard.) om flicka (l. kvinna): smutsgris. Auerbach (1913).
(d) -LITTERATUR. [jfr t. schmutzliteratur] om (moraliskt l. estetiskt sett) dålig litteratur (särsk. om pornografisk litteratur), snuskig litteratur; jfr -alster. AB 1864, nr 2, s. 4. Hedin LatHerrav. 94 (1883; om pornografisk litteratur). Den rent konstlösa smuts- och sensationslitteraturen. Larsson Id. 127 (1908).
-LUKT. lukt från smuts; äv. bildl. Almqvist Törnr. 3: 140 (1850; bildl.). Fogelström DrömStad 69 (1960).
-LÖSANDE, p. adj. om ämne o. d.: som löser smuts; äv. om förmåga o. d. Bolin OrgKem. 101 (1925; om förmåga). Key Hemv. 140 (1939; om tvättmedel).
-MÄNGD. jfr mängd, sbst.2 1. Bolin VFöda 171 (1933; i mjölk).
-MÄRKE. smutsigt märke (se märke, sbst.1 7). Ramsay Barnaår 5: 64 (1905; lämnat av fot).
-PARTIKEL. jfr partikel 2. Smith OrgKemi 113 (1938).
-PELLE. om (man l.) pojke: smutsgris. Idun 1932, s. 707.
(d) -PRESS. [jfr t. schmutzpresse] press (se press, sbst.1 5) som ägnar sig åt förtal l. moraliskt anstötliga skriverier l. skandalhistorier o. d.; jfr -blad 2, -tidning. Publicistklubb. 66 (i handl. fr. 1879). Lagergren Minn. 1: 390 (1922).
-PRICK. jfr prick, sbst.1 2, o. -fläck. Östergren (1942).
Avledn.: smutsprickig, adj. kännetecknad (full) av smutsprickar. Österling Galsworthy Brod. 250 (1918; om tavelram).
-PROCENT. i procent uttryckt smutshalt. LAHT 1911, s. 23.
-PROV. (i fackspr.) prov utfört för att utröna ngts smutshalt o. d.; äv. konkret, om det erhållna resultatet. TSjöv. 1904, s. 176 (för att utröna inverkan av smuts på pistol). Wirgin Häls. 2: 97 (1931; konkret, i fråga om mjölk).
-PÅSE. påse för smutskläder; jfr -säck. BoupptVäxjö 1899.
-PÖL. smutsig pöl; ofta bildl. Levin Schiller Cab. 176 (1800; bildl.). Gogol DödSjäl. 183 (1895).
-RAND. rand (se d. o. 6) av smuts. Idun 1888, s. 22 (i pl., på tyg). Fortfarande rullar tårar ner för kinderna (på barnet) och lämnar små smutsränder efter sig. Thordeman FolkLust. 166 (1933).
-RANDIG. [jfr -rand] kännetecknad (full) av smutsränder, randig av smuts. Carlsson Hel 232 (1953; om fotografier).
-RULLE. boktr. = smet-rulle. GrafUppslB (1951).
-RÖD. smutsfärgad med röd färgnyans; äv. om färg. QLm. 1: 16 (1833; om potatisskal). LB 1: 8 (1899; om färg).
-RÖR. (i sht förr) urmak. på fickur med nyckel för uppdragning av uret o. inställning av visarna, om vart o. ett av de två rör i urets nyckelhål, som har till uppgift att skydda mot smuts; jfr -bricka. Bergqvist o. Hellberg Horrmann 5 (1881).
-SAMLANDE, p. adj. som samlar smuts. Arcadius Folksk. 18 (1903; om golvspringor).
-SAMLARE. i sht tekn. föremål (anordning l. apparat o. d.) med uppgift att samla upp smuts; jfr -skyddare. TT 1885, s. 106 (i ångpanna).
(d) -SKRIBENT. jfr -författare. Böök Stridsm. 77 (1910).
(d) -SKRIVARE. jfr -författare. Björkman Chaucer 170 (1906).
-SKYDDARE. föremål (anordning l. apparat o. d.) med uppgift att skydda mot smuts (jfr -samlare); i sht förr särsk. dels = -skylare, dels om stänkskydd på cykel (jfr -fångare). Balck Idr. 2: 413 (1887; i styrinrättning på velociped). Östberg Vel. 105 (1894; om stänkskydd). SD(L) 1904, nr 324, s. 4 (om kragskyddare).
-SKYLARE. (numera föga br.) kragskyddare; jfr -skyddare. GHT 1898, nr 81 B, s. 4. SD(L) 1905, nr 137, s. 1.
-STÄNK. jfr -fläck. Adelsköld Dagsv. 1: 276 (1899).
-STÄNKA, -ning. = -bestänka; i sht i p. pf. (i mer l. mindre adjektivisk anv.); äv. bildl.: smutskasta. Kræmer ResJap. 18 (1913). Berg Almquist 167 (1928; bildl.). Hornborg Loew. 159 (1928; i p. pf., om stövlar); jfr smuts a.
-SVART. svart som l. av smuts; jfr -färgad. Siwertz Jord. 186 (1936; om pelikaner). Östergren (1942; om skyar).
-SÄCK. jfr -påse. SAOL (1923).
(d) -TIDNING. tidning tillhörande smutspressen; jfr -blad 2 o. skandal-tidning. SAOL (1900). SvD(A) 1926, nr 288, s. 3 (om tidningen Fäderneslandet).
-TITEL.
1) [jfr t. schmutztitel] boktr. om skyddstitel; ngn gg äv. bildl. Smutstittelen sättes framför det i Koppar stuckne Tittelbladet i Första Bandet. Rinman JärnH 1084 (1782). Törneros (SVS) 1: 182 (1824; bildl.). GrafUppslB (1951).
2) (numera bl. tillf.) till d: vanhedrande benämning. Den gamla smutstiteln af vanfrejd. BorgP 1862—63, 5: 81.
-TRUMMA. (numera knappast br.) på båt: avloppstrumma, slasktrumma. Konow 79 (1887). Cannelin (1921).
-TVÄTT. konkret, koll.: smutsiga textilier (kläder, linne o. d.) som skall tvättas; äv. bildl.; jfr -kläder. Svenson Sinnessj. 89 (1907). Strindberg Riksförest. 112 (1909; bildl.).
-VARG. (vard.) jfr -gris; äv. om djur. Friluftsbild. 177 (1893; om hund).
-VATTEN. vatten innehållande (mycket) smuts, smutsigt vatten (äv. utgörande avloppsvatten); jfr slask-vatten 2. TT 1872, s. 309 (om vatten vari ngt tvättats). I städerna läggas .. (rör) ned i jorden under gatorna, för att leda bort smutsvattnet. Sandström NatArb. 1: 74 (1908).
Ssgr (i sht i fackspr.): smutsvattens- l. smutsvatten-organism. SvFiskelex. (1955).
-svamp. i smutsvatten förekommmande påväxt bestående av flera organismer, bl. a. svampar. FoFl. 1951, s. 92.
-VIRVLARE. (numera bl. tillf.) till d, bildl., om person som gm sin andliga aktivitet endast ”virvlar upp damm” men inte åstadkommer ngt av verkligt värde. Thorild (SVS) 2: 24 (1784).
-VIT. smutsfärgad med vit färgnyans; äv.: vit o. smutsig; äv. dels om färg (äv. i n. sg. substantiverat, om sådan färg), dels om utseende o. d.; jfr -blek. Nordforss (1805). Porerne (hos svampen Boletus scaber) ha ett smutshvitt utseende. VetAH 1810, s. 8. Molin SSkr. 452 (1896; om underkläder). LB V. 1: 102 (1908; om färg). Sahlin SkånFärg. 158 (1928; i n. sg. substantiverat). Ekelöf Prom. 173 (1941; om hus).
-ÄMNE. (numera bl. tillf.) ämne bestående av l. innehållande smuts. Almquist Häls. 445 (1806).
Avledn. (Anm. Nedanstående avledn. kan äv. hänföras till smutsa): SMUTSAKTIG, adj. om person: smutsfärdig; äv. om ngt sakligt: som erinrar om smuts. Östergren (1942). IllSvOrdb. (1955).
Avledn.: smutsaktighet, r. l. f. Andersson Austr. 198 (1915).
SMUTSIG, se d. o.
SMUTSLIG, adj. (†) till d, = smutsig e β. Tersmeden Mem. 3: 249 (c. 1790; om humör).
Spoiler title
Spoiler content