GANS gan4s, äv. gaŋ4s, r. (m. Björkman(1889), WoJ(1891); f. Lundell); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(i sht förr äv. skrivet ganz l. gance)
Etymologi
[av fr. ganse (gance), av. prov. ganso, av oviss härledn.; jfr dock it. gancio, span. gancho, virkkrok, tamburnål]
klädn. ett slags vävt l. slingat band l. snöre av växlande form o. material, i sht användt till besättning på kläder; lits. En garnering (på fracken) af snörmakarearbete eller gancer. MagKonst 1830, s. 48. 1 par Skor af ganzer. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 20. Mignardiser .., ett slags ganser, som å ömse sidor äro försedda med öglor för virkning af spetsar (till garnering). 2NF 18: 453(1912). — jfr BOMULLS-,DIAMANT-,TAGEL-,YLLE-GANSm. fl.
