GARFÅGEL ga3r~få2gel, äv. (numera föga br.) GEJRFÅGEL gäj3r~, m. l. r.; best. -n; pl. -fåglar.
Ordformer
(gar- 1834 osv. gejr- 1858—1872)
Etymologi
[garfågel liksom ä. d. garfugl av färöiska garfuglur (gaar-), motsv. nor. o. isl. geirfugl, varav gejrfågel (o. dan. gejrfugl); jfr eng. gare-fowl; till fnor. o. isl. geirr, spjut (se GIR, sbst.1). Namnet är givet på grund av fågelns långa näbb]
i sht zool. den sedan 1800-talets midt ss. utdöd ansedda simfågeln Alca impennis Lin. Nilsson Fauna II. 2. 2: 419(1834). Gejrfogeln .. som är nära utrotad, men ännu finnes sällsynt vid Island, är så stor som en gås. Sundevall Zool. 90(1858). TurÅ 1907, s. 186.
