[gartner i ä. tid trol. direkt av ä. t. gartner, i senare tid av det d., från ä. t. lånade gartner, biform till t. gärtner, varav gärtner; gardener, gerdener o. d. av mnt. gardenere, gerdenere (jfr eng. gardener); till t. garten resp. mnt. garde, trädgård (se GÅRD)]
(numera i sht trädg.) trädgårdsmästare; numera bl. om fackutbildad sådan. Vor gerdener utij Upsala, Hans. GR 23: 312(1552). Vi (hava) icke ännu .. någon undervisningsanstalt, hvarest gartnerer kunna få den bildning och undervisning som i vår tid är för dylika personer nödvändig. SKN 1841, s. 305.HandtvLBl. 1906, s. 5.— jfr LÄNS-GARTNER.
Ssg: GARTNER-SÄLLSKAP~20, äv. ~02. trädg. förening av trädgårdsmästare. NF(1882).
