GASTRIT gastri4t, r.; best. -en; pl. (i bet. olika slag l. fall av gastrit) -er.
Ordformer
(Anm. I fackspr. användes ofta den rent gr.-lat. formen gastritis. Collin Ordl. (1847) osv.)
Etymologi
[av nylat. gastritis, till gr. γαστήρ (jfr GASTRO-)]
med. inflammation i magsäcksväggens slemhinna, magkatarr. Tholander Ordl. (c. 1870). Strindberg Utop. 61 (1885). Studier öfver den kroniska gastritens histologi. Quensel (1893; boktitel).
