SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1928  
GASTRO- gas1tro-.
Etymologi
[av gr. γαστρο-, till gr. γαστήρ, buk; av ovisst urspr.]
i ssgr: mag-; särsk. med. i ett större antal med ett undantag här icke anförda ssgr som beteckna namn på sjukdomar i magsäckens vägg.
GASTRO-ENTERIT10104. med. magsäcks- o. tunntarmskatarr. TLäk. 1832, s. 42. 2NF 17: 516 (1912).
-LOG. [jfr eng. gastrologer] (†) gastronom. JournLTh. 1812, nr 242, s. 3. Den stora gastrologen (om jag får skapa detta ord,) Brillat-Savarin. Sturzen-Becker 2: 127 (1861). Anm. Hos Sturzen-Becker 1: 184, 2: 128 (1861) förekommer äv. gastrologisk resp. gastrologi.
-NOM104. [av fr. gastronome, bildat till gastronomie (se -NOMI)] kännare av finare matlagning; äv.: finsmakare. JournLTh. 1812, nr 242, s. 3. Gourmander funnos .. (i Värml. i förra hälften av 1800-talet) väl en och annan, men inga gastronomer. Man hörde aldrig då bland karlar några lärda föredrag i matlagning. HLilljebjörn Hågk. 1: 20 (1865). UB 3: 366 (1873).
-NOMI1004. [av fr. gastronomie (i fr. först användt 1801), av gr. γαστρονομία, sammanfattningen av reglerna för magens förseende med föda] (mindre br.) högre, finare kokkonst; förmåga att bedöma finare matlagning. Andersson (1845). Jag gör en stor skilnad mellan en förnuftig ”gastronomi” och den glupska ”gourmandisen”. Svedelius Lif 35 (1887).
-NOMISK1040, adj. till -NOM o. -NOMI. Sturzen-Becker 2: 127 (1861). Att sötsaker förderfva smaken på vin, .. må vara en gastronomisk sanning, men (osv.). Öhrvall Smaks. 27 (1889).
-POD104. [till gr. ποῦς (gen. ποδός), fot (se d. o.)] zool. benämning på (individ tillhörande) en ordning av blötdjuren, snäckorna, som utmärkes därav att djurets buksida är starkt muskulös o. utbildad till ett rörelseorgan (den s. k. foten); vanl. i pl.: bukfotingar. Thorell Zool. 2: 303 (1865). Ymer 1917, s. 93.
Spoiler title
Spoiler content