publicerad: 1928
GEHÖR, sbst.2, n.; pl. =.
Etymologi
(†) tillbehör. (Skeppen) äre medh all gehör, / Konsteligh giord som thet sigh bör. NHolgeri Troijenb. C 6 b (1632). 1. Noot med sin gehör. BoupptSthm 27/11 1671. — jfr TILL-GEHÖR.
Spoiler title
Spoiler content