[fsv. gen, prep. o. adv. (ss. prep.: emot, ss. adv.: tillbaka), motsv. isl. gegn, prep., fht. gegin (med sidoformen gagan), t. gegen, prep., feng. -ȝeȝn (med sidoformen -ȝēan) i onȝeȝn, prep. o. adv. (med sidoformerna onȝēan, ongægn, varav eng. again); till stammen i GEN, adj. — Jfr GEN-, IGEN]
(†)
I. prep.: i utbyte mot, ss. motsvarande; anträffat bl. i uttr. fullt gen fullo, se FULL, adj. 6 b. Anm. Icke sällan möta ex. som visa att nämnda uttr. oriktigt uppfattats ss. bestående av ett sbst. genfullo, (full) ersättning, med fullt ss. attribut. (Två personer bytte jord) så att huar bekom fult emot genfullo sigh till belegligit. BtFinlH 2: 211(1588). Mellangift till fullt genfullo, eller lösen för det hela. VexjöBl. 1838, nr 27, Bih. s. 1.
II. adv.
1) tillbaka; igen; särsk. i fråga om upphävande av ett tillstånd l. förhållande varigm ett tidigare tillstånd l. förhållande åter inträder. HT 1916, s. 194(1597). Hwar stund och tima iagh räknar / .. / Til thes j åter komma gän. Prytz OS C 3 a(1620). Dee få andan gien, som nästan från dem gått. Börk Darius 664(1688). Frun (tar) nog gen sin skada. Blanche 1844—45 20(1845).
2) för att beteckna motsvarighet: å sin sida (i förh. till ngn annan). Såm Iag (dvs. Cupido) finner att du (dvs. Psyche) troget älskar mig, / Så wet nu Psyche giän att Iag åg älskar dig. LejonkDr. 78(1689).
