publicerad: 1928
GEN je4n l. (utom i ssgn O-GIN numera bl. ngt vard. o. bygdemålsfärgat) GIN ji4n, adj. -are, superl. äv. (numera bl. ngn gg i vers) -st (OxBr. 6: 43 (1629), Gumælius Engelbr. 67 (1858)) ((†) komp. -re Börk Darius s. 1 (1688); superl. -est, -ist GR 10: 141 (1535), Nordberg C12 2: 8 (1740)). adv. -T (superl. se GENAST, adv. o. konj.).
Ordformer
(ge(e)n (gien, jen) 1527 osv. gi(j)n 1535—1920)
Etymologi
[fsv. gen, gin, rak, bekväm, motsv. d. gen, isl. gegn, av en germ. stam gaȝin- med sidoformen gaȝan- (jfr GAGN, GEN, prep. o. adv., GEN-, GENA, v.2, GENOM). — Jfr GENA, v.1, GENAST, GENTEMOT, GENTÖVER]
I. adj.
1) [urspr. o. eg.: som leder rakt fram till ett visst mål] om farled, väg o. d.: som på kortare sträcka än annan väg (andra vägar) l. som utan onödiga omvägar leder till ett visst mål, kort(are än andra); äv. i överförd anv., numera bl. med nära anslutning till den eg. bet. o. företrädesvis om sätt, metod o. d.: som lätt o. snabbt leder till målet, ”vig”; förr äv. allmännare: som icke vållar några svårigheter, som är lätt värkställd l. löst l. besvarad, bekväm, enkel, nära till hands liggande. Gå, taga genaste vägen. GR 10: 141 (1535). Cyprianus gifwer til thenna Förföljelsen een gijnare Orsak tilkenna. Schroderus Os. 1: 182 (1635). När thetta sig hafwer tildragit, är intet så gent at säija. Swedberg SabbRo 540 (1701, 1710). Ginaste räddningen (hade) varit den, at gå sjöledes til Syrien. Ödmann StrFörs. 1: 36 (1799). Silfverstolpes (system för stenografi) var kanhända ginare att skrifva. SvBL 5: 152 (1863). På ett .. billigt och gint sätt. Walde Krigsb. 2: 277 (1920). — särsk. (numera bl. bygdemålsfärgat l. arkaiserande) i uttr. hava (det) gent till (ett ställe l. ngt), hava nära till (ett ställe), hava (ngt) lätt till hands. Man kan ha gent nog hem, ehvar man är. Törneros Brev 1: 57 (1824; uppl. 1925). Du har alltid gent till fagra talesätt. Heidenstam Folkung. 2: 155 (1907).
2) om person, ävensom i överförd anv. om yttrande o. d.: snar; äv. övergående i bet.: redobogen, villig (att göra ngt); numera bl. i ssgn OGIN. GR 4: 105 (1527). Jagh haffuer warit någhot seen, / Doch i edher saak myckit geen. Messenius Sign. 12 (1612). Har ni ej röjt de skäl, som henne hemligt drifva / At ej en gunstlings val sit gena bifall gifva. Kellgren 1: 189 (1785). Modren som qvarblef, var dock ej så gin att komma fram med sina runor. Lönnrot SvSkr. 2: 79 (1828).
II. adv.
1) i fråga om rumsförhållanden.
a) för att angiva läget ss. varande rakt (midt) framför i förhållande till ngt l. ngn; numera bl. i förb. med emot l. över (se GENTEMOT resp. GENTÖVER) l. ngn gg i förb. med adv. bildade med dessa ord. BtSödKultH 12: 33 (1594). (Den) gent motsatta stranden. Kellgren 3: 298 (c. 1788). (Bohusläns) läge gent i vägen för de ur sina härtåg i vester hemvändande sjöhöfdingarne. Holmberg Bohusl. 1: 9 (1842). En liten fyrkantig ljusöppning på midten af vestra sidomuren och gent deremot en stor rakbetäckt öppning åt vinden. Brunius GotlK 2: 280 (1865).
b) för att angiva riktningen ss. varande rakt framåt; numera bl. (föga br.) i fråga om förflyttning: genaste l. raka vägen, utan onödiga omvägar; äv. mer l. mindre bildl.; jfr GENAST I 1 a. Iagh wil nu gijnt heem til min Hustro gå. Fosz 581 (1621); jfr 2. Bergzbranten them nu emoot stodh, at the gijnt vp åth icke längre kommo. Schroderus Liv. 650 (1626). Att de .. Liberalas theori, ensidigt .. tagen, gent leder till despotismen. Geijer I. 1: 8 (1818). I hopp att på annan väg komma genare till målet, sände (Oxenstierna) .. ett serskildt ombud till kejsaren med fridsförslag. Fryxell Ber. 7: 121 (1838). (De) som vilja gå gent från Ljungdalen till Syltopparne. TurÅ 1895, s. 69. (†) En Författare bör utan tvifvel göra sitt bästa, at framlägga sin tanke så gint (dvs. så rakt på sak) och öppet som ske kan. Bergklint MSam. 1: 188 (1781).
2) (†) utan uppehåll l. avbrott l. dröjsmål, omedelbart, direkt, strax; äv. i uttr. allt gent ut, fortfarande, alltjämt; jfr GENAST I 2. Oanseedt wij ginge tijt geent, / Kommo wij lijkawist förseent. Messenius Sign. 48 (1612). (Adeln:) Emedan wij stå alt geent uth och stadigt i ofwanberörde acht och meningh (att bevara ett godt förhållande mellan stånden). RARP 4: 488 (1650). Hvilken skön död, .. att utan plågor .. få gent ifrån mödan öfvergå till lönen! Wallin Rel. 2: 115 (1820).
3) (†) med lätthet, lätt, bekvämt; stundom övergående i bet.: ofta. Thet pläghar gent så henda, at thet som man weldeliga med swerdhe intagher, thet moste man altijdh med swerdhe förswara. OPetri Kr. 64 (c. 1540). UrkFinlÖ I. 2: 129 (1597). Nordberg C12 2: 345 (1740). Man kan inhämta det mycket genare ur originalerne. SvLitTidn. 1819, sp. 759; jfr 1 b.
Ssgr (till I 1): GEN- l. (numera bl. ngt vard. o. bygdemålsfärgat) GIN-LED, -STIG, se GEN- ssgr. —
-VÄG, se d. o.
GENHET l. (numera bl. ngt vard. o. bygdemålsfärgat) GINHET, r. l. f. (numera bl. tillf.) till I 1: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara gen; numera bl. i fråga om väg l. i härtill nära ansluten överförd anv. Linc. Q 2 a (1640). Leopold 5: 132 (c. 1820). En .. körväg, som för ginhetens skull begagnades ända in i det allra yttersta. Högberg Boltz. 78 (1920).
Spoiler title
Spoiler content