GENETISK jene4tisk, ngn gg ge-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[efter t. genetisch, liksom eng. genetic till gr. γένεσις (se GENESIS); jfr gr. γεννητικός. — Jfr GENETIK]
1) (i framställning av vetenskaplig art) som har avseende på l. tillhör l. bestämmes av uppkomsten l. ursprunget o. utvecklingen; ss. adv. stundom: i naturligt sammanhang, organiskt. En genetisk framställning av substantivens kasusformer. Utreda formernas genetiska sammanhang. Genetisk metod (log.), vetenskaplig metod som (i olikhet med den deskriptiva) vid behandling av ett begrepp l. en företeelse o. d. anger dess uppkomst o. utveckling. Broocman TyUnd. 2: 123 (1808). Det är sanningens formationsprocess som .. (Plato) visar. Hans method är med ett ord genetisk. Tegnér FilosEstetSkr. 410 (1820). Emedan grekiska statsförfattningarna ej voro uppgjorda efter theorier utan genetiskt uppväxt ur enkla naturförhållanden, så (osv.). Palmblad Fornk. 2: 86 (1844). Menniskans genetiska samband med den öfriga organiska verlden. Verd. 1889, s. 56. Ett viktigt medel att förenkla bevisen (i den plana geometrien) .. är att ordna satserna genetiskt. PedT 1890, s. 195. jfr BIO-, FYLO-, GEO-, HISTO-, KLIMATO-GENETISK.
2) biol. som har avseende på l. samband med ärftligheten l. ärftlighetsforskningen. Hereditas. Genetiskt arkiv. (1920; tidskriftstitel).
