GENI, sbst.2, n.; best. -et; pl. (i bet. 1) -er; numera bl. ss. första led i ssgr GENI- feni3~.
Ordformer
(förr vanl. stavat genie)
Etymologi
[av fr. génie o. samma ord som GENI, sbst.1 Utvecklingen i fr. till bet. ’(militär) ingeniörsvetenskap' o. d. beror på inflytande från engin, uppfinningsförmåga, krigsmaskin, av lat. ingenium, i mlat. äv. med bet. ’krigsmaskin' (se INGENIUM), o. från ingénieur, urspr.: person som (uppfinner o.) bygger krigsmaskiner (se INGENJÖR). — Jfr GINA, sbst.2]
1) (†) i pl., om olika grenar av ingenjörsvetenskapen l. tekniken. Paris .. förborgar inom sig .. månge skatter, och det i alle Vetenskaps-grenar, Konster, Genier och Handtverk. Björnståhl Resa 1: 73(1770).
2) (†) mil. militär ingenjörskonst. Andersson(1845).
3) mil. koll.: ingenjörtrupper; numera bl. i ssgr. Geniet kommenderas af en regements-officer. Sylvan Vial 1: 206(1863).
Ssgr (numera bl. ngn gg i fråga om utländska förh.; till 3, mil.): GENI-KÅR. militär ingenjörkår; i sg. best. vanl.: ingenjör-(fortifikations-)kåren. ÖfversteLieutenanten Bryce af GenieCorpsen. SP 1809, nr 47, s. 1.NF(1882). —
