(2 b slutet) GENOM-LUTTRA. (genom- 1541 osv. igenom- 1541—1790) [jfr t. durchläutern] luttra (ngt) alltigenom; numera bl. (i sht i vitter stil) mer l. mindre bildl.; i sht i pass. (särsk. i p. pf.). Herrans taal är klart såsom genomluttrat silffuer j enom leerdäghel, bepröffuat siw resor. Psalt. 12: 7(Bib. 1541). (Den omvända människan) behöfver mycket genomluttras innan det hos henne blifver rent alltsammans. Thomander Pred. 1: 544(1849). Jolin Smädeskr. 99(1863). jfr (†): Professorn .. är så fullständigt och genomluttradt lärd, att (osv.). CAWetterbergh(c. 1840) hos Sylwan FyrtiotStud. 39. särsk. (numera knappast br.) i p. pf. i adjektivisk anv.: genomträngd (av ngt), full (av ngt). Genomluttrad af elakhet. Berndtson(1880). —
