GENOMLOPP je3nom~lop2, n.; best. -et; pl. (i bet. 2 a) =.
Etymologi
[jfr d. gennemløb, t. durchlauf; till GENOMLÖPA]
1) (i sht i fackspr.) abstr.: förhållande(t) att ngt (i sht en vätska) passerar fram genom ngt (en öppning); förr äv.: genomfart (se d. o. 1). RP 12: 277 (1648). Schultze Ordb. 2828 (c. 1755). Stiger en rörledning uppåt och går sedan nedåt, så samlas ej sällan på de högsta ställena luft, som hindrar vattnets genomlopp. JernkA 1829, Bih. s. 91. Muren (i Eufrat) är försedd med flera valv för vattnets obehindrade genomlopp. Hedin Bagdad 168 (1917).
2) konkret.
a) (i fackspr.) passage gm ngt; öppning l. ränna l. urborrning o. d. i ngt för att ngt (i sht vatten) skall kunna passera fram därigenom. TT 1890, s. 21. Östra och vestra ingångarna (till Torres' sund) äro så spärrade af korallklippor, att blott smala genomlopp finnas. NF 16: 537 (1892). (Dammbyggnadens) hela murmassa .. utgör ej mindre än en million ton. Den har 140 hvälfda genomlopp. 2UB 9: 390 (1905; om dammbyggnaden vid Assuan i övre Egypten).
Ssgr (i fackspr.): (2 a) GENOMLOPPS-AREA. (ett rörs, en urborrnings o. d.) genomskärningsyta; genomloppsyta. Auerbach 1533 (1916). —
(1, 2 a) -KANAL. Borröret .. är .. dubbelt, och mellanrummet tjenar såsom genomloppskanal för det drifvande vattnet. TT 1872, s. 260. —
(1, 2 a) -VENTIL. orgelb. I mellanbordet finnes också en till den övre bälgen ledande ventil (genomloppsventil). Hennerberg (o. Norlind) 1: 9 (1912). —
(2 a) -YTA. genomloppsarea. 2UB 3: 10 (1896).
