SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1928  
GENOM ssgr (forts.):
(2 b) GENOM-SNOKA, -ning (Dalin (1852) osv.). (ngt vard.) snokande genomsöka (ngt); snoka igenom (ngt); i sht i pass. Genomsnoka hela huset. Hagberg Shaksp. 11: 241 (1851). Källare och vindar genomsnokades, och till och med gödselhögar undersöktes. Jensen SvMinn. 98 (1910).
(2 b slutet) -SOCKRA. (-suck- 1582. -söck- 1691) [jfr t. durchzuckern] (†) grundligt sockra (ngt); äv. bildl. Korsens bittre Myrrham, är .. rätt genomsuckrat, och sött giordt. PErici Musæus 2: 58 b (1582). Fagra och genomsöckrade ord. VDAkt. 1691, nr 78.
(2 b slutet) -SOLKA. (†) grundligt solka ned (ngt). At the sådana wår hwijta klädher mågha all vthöffuer besmitta och genom solka. LPetri 2Post. 283 a (1555).
(2 d β) -SOVA. [jfr t. durchschlafen] (numera föga br.) sovande tillbringa (en tid); nästan bl. i uttr. efter en (väl) genomsoven natt. SvLittFT 1835, sp. 766. Strindberg TrOtr. 2: 60 (1890).
(2 b) -SPANA. (i vitter stil) spanande undersöka (ngt), låta blicken spanande genomgå l. genomfara (ngt); äv. mer l. mindre bildl. Wikforss (1804; under durchspähen). Så tycktes .. hon genomspana luft, / Och skog och berg, och vatten. Atterbom 2: 326 (1827). Han genomspanar i det djupa blå / den gåta hvarje slägte grubblar på. Rydberg Dikt. 1: 42 (1877, 1882).
(2 b) -SPEJA. [jfr d. gennemspejde, t. durchspähen] (i vitter stil) genomspana; äv. bildl. Thomander 3: 244 (1826). Den allsvåldige Herre, som genomspejar alla själens skrymslen. Wikner Pred. 55 (1872). Bååth Allf. 129 (1884).
-SPELA, -ning. [jfr d. gennemspille, t. durchspielen]
1) (†) till 2: blåsa tvärs igenom (ngt); genomströmma l. genomgå (ngt). Alströmer Får. 28 (1727). Skarpa vindar fingo fritt genomspela alla Kyrkans dörrar. Brunius Metr. 320 (1836). BL 16: 315 (1848).
2) till 2 d α: spela igenom (ngt), utföra (ngt) från början till slut.
a) (numera mindre br.) med avs. på kortspel l. skådespel o. d. Düben Talism. 1: 22 (1817; i fråga om schackspel). NF 4: 953 (1881; med avs. på drama). Ahrenberg Männ. 4: 264 (1909; bildl.).
b) med avs. på musikstycke l. samling av musikstycken. Hvilken mängd saker har jag ej med honom under åratal på detta sätt genomspelt! Geijer I. 3: 8 (1834). Nodermann Hymn. 2: 59 (1911).
(2) -SPIKA, -ning. slå spik tvärs igenom (ngt); i sht i pass. samt ss. vbalsbst. -ning. Schultze Ordb. 4784 (c. 1755). Plåtarne få aldrig genomspikas emedan dessa ställen, om de i början äro täta, dock snart blifva otäta. Rothstein Byggn. 512 (1859). SFS 1894, Bih. nr 58, s. 48 (: genomspikning).
(2) -SPRINGA, v. springa igenom (ngt), genomlöpa; numera nästan bl. (föga br.) i pass. Schultze Ordb. 4823 (c. 1755). Ännu var loppet endast enkelt .., i det att banan endast en gång måste genomspringas. Palmblad Fornk. 1: 153 (1843). Cavallin (1875).
(2) -SPRÄNGA, -ning. [jfr t. durchsprengen]
1) (i sht i fackspr.) spränga en öppning l. en väg l. en passage gm (ngt); äv. med obj. betecknande väg o. d. Det är otänkbart, att någon lifskraft är öfrig efter hufvudets genomsprängande. Brunius Resa 1838 134 (1839). Banan går fram genom utgräfda backar och genomsprängda berg. Thomée IllSv. 151 (1866). Den nya nedfartsvägen å Söder .. ned till Södra Mälarstrandvägen är nu fullt genomsprängd. SD(L) 1899, nr 397, s. 2.
2) (mindre br.) i p. pf.: genombruten (av l. med ngt); isprängd (med ngt). Den (dvs. asfaltsjön på Trinidad) såg ut som ett svart träsk, genomsprängdt med ett nätverk af vattenådror. Melander Långtur 76 (1896). (V. Rydberg har) lämnat en af rika öfversättningscitat genomsprängd redogörelse för andra delen (av Goethes Faust). 2NF 23: 1306 (1916).
(2 d α) -STAVA. stavande genomgå (ngt); stava sig igenom (ngt); äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. Hvad skall man säga om en sådan grundlighet, som tyckes vilja låta barnet genomstafva större delen af språkets ordförråd förrän innanläsningen rätt börjas? Geijer I. 8: 351 (1843). Den som har genomstafvat dessa blad / och dock ej rätt förstånd på dem förvärfvat / för deras korthets skull mig tacke glad, / ty de ha dock hans ögon ej fördärfvat. Österling ÅrVis. 111 (1907).
(2 b slutet) -STEKA, -ning (Wikforss 1: 403 (1804), Hagdahl Kok. 414 (1879)). (genom- 1582 osv. igenom- 16501765) [jfr d. gennemstege, t. durchbraten]
1) steka (ngt), tills det blivit stekt alltigenom; i sht i pass. (särsk. i p. pf.); äv. oeg. Vara, bliva genomstekt av solen. Sätt .. (steken) i en Vgn at steckas, .. til thes man tå troor hon är wäl igenom steeckt. Kockeb. B 6 b (1650). Auerbach (1908). (†) Sådana som .. icke warda medh korsens eeld genom steekte .., the wilia nödigt (dvs. ogärna) döö. PErici Musæus 3: 26 b (1582).
2) kok. intr.: stekas alltigenom. Hönset .. brynes på stark eld, men får ej genomsteka. HemKokb. 4 (1903).
(jfr 2) -STICK. [jfr t. durchstich]
1) orgelb. gm söndersprickning uppkommen rämna i skiljeväggen mellan två kanceller gm vilken luft från den ena kancellen obehörigen inströmmar i den andra; jfr GENOM-STICKA 2. Hennerberg (o. Norlind) 1: 23 (1912).
2) (i fackspr.) genomgrävning av landtunga o. d.; på detta sätt uppkommen fåra l. kanal; jfr GENOM-STICKA 3. Länder vid floder (ha ofta) endast derigenom kunnat blifva befriade från .. öfversvämningar, att man .. föranstaltat så kallade genomstick. JernkA 1829, Bih. s. 101. HbSkogstekn. 318 (1922).
3) (i fackspr.) anordning för vattens avledande från vägbana eller jordlåda gm vägren; jfr GENOM-STICKA 3. SvVägFT 1925, s. 452.
(2) -STICKA, v. -ning. (genom- 1624 osv. igenom- 16351846) [jfr d. gennemsticke, t. durchstechen, durchstecken]
1) sticka l. träda (ett föremål) genom (ngt); nästan bl. i pass. (särsk. i p. pf.). Stiernman Com. 1: 903 (1624). (De kläder som tidigast förekommo) voro hopfogade helt enkelt med tillhjelp af genomstuckna qvistar, fiskben o. d. NF 15: 1143 (1891).
2) med obj. betecknande ngt varigm ngt annat stickes l. trädes: sticka l. träda ett spetsigt föremål gm (ngt); (med ett spetsigt föremål) sticka hål gm (ngt); i sht i pass. (särsk. i p. pf.). (Man skall) igenom stickan (dvs. oxsteken) medh en Nål ther til giord. Kockeb. B 6 a (1650). Sedan (dvs. sedan mönstret ritats på fint papper) genomstickas contourerna med en fin nål, nålstygnen måste utföras rätt tätt bredvid hvarandra. Iduna 1865, s. 21. (Till teet) fick (man) .. sött, utmärkt godt bakverk; .. det var genomstucket med små träpinnar, för att man skulle kunna taga i det utan att smeta ner fingrarna. SDS 1904, nr 90, s. 2. särsk. (numera mindre br.) i fråga om strid: (med spjut l. svärd o. d.) genomborra (ngn l. ngns bröst l. huvud osv.). (Biskop Conrad) bleff .. medh en Spesz igenomstucken aff en Slachtare. Schroderus Os. 2: 743 (1635). Alexanderson Sept. 53 (1868).
3) (i fackspr.) allmännare o. oeg.: borra hål gm (ngt); gräva l. spränga en fördjupning l. passage gm (ngt); förr äv.: utdika (ett område). Hertigh Wilhelm aff Vranien lät genomsticka någre Slüser, så at Watnet kom medh macht tilstormandes. Schroderus Os. III. 2: 180 (1635). Man kan sin Ängh myckit förmehra .. ther man söker .. sumpige Orter .. medh Grafwar genomsticka. Risingh Landb. 11 (1671). Svensén Jord. 182 (1885). Genomstickandet af en .. landtunga. 2UB 9: 381 (1905).
(2) -STINGA, -ning (föga br., Dalin (1852)). (genom- 1541 osv. igenom- 15411882) [fsv. genomstinga; jfr d. gennemstinge]
1) (numera nästan bl. i vitter stil) genomsticka (se d. o. 2); i sht i pass. Stiernstolpe DQ 2: 294 (1818). ”Nu har jag redan hållit på en halv dag”, pustade .. (Karilas) till sist trött, ”och ändå är inte yxan genomstungen”. Heidenstam Svensk. 1: 12 (1908). särsk.
a) (med svärd l. spjut o. d.) genomborra (ngn l. ngns huvud l. bröst o. d.) l. tillfoga (ngn) ett (svårt) sår; äv. bildl. Jes. 13: 15 (Bib. 1541). Han somnat här med genomstungen barm. Runeberg 5: 46 (1860). Mitt hjärta (är) genomstunget af kval. Bååth WagnerS 4: 79 (1908).
b) oeg., i uttr. (vara) genomstungen av hål o. d., (vara) full av hål. Den jämna, mjuka marken var öfverallt genomstungen af jordsorkshålor. Hedin GmAs. 2: 418 (1898). En af råtthål genomstungen mark. Dens. Transhim. 3: 144 (1912).
2) (†) med avs. på runa: punktera. Våre Fäder brukade ock at genomstinga denna Runa (dvs. ) på detta sätt och då betydde hon Y. Dalin Hist. 1: 233 (1747). Et genomstungit . betydde D. Därs.
(2) -STRECKA. [jfr d. gennemstrege, t. durchstreichen] draga (ett l. flera) streck genom l. över (ngt); särsk. mus. i uttr. genomstreckad nothals. För-slag tecknas med mindre noter; det korta för-slaget med genomstreckad nothals. NF 5: 718 (1882).
(2 d α, β) -STRETA. (ngt vard.) streta sig igenom (en tid l. ett arbete o. d.). Strand Tidsfördr. 1: 12 (1763). Jag har genomstretat sexton dagar, och de förefalla mig, såsom voro de sextio. Svedelius Lif 434 (1845, 1887). En genomstretad vals med lektorns dotter. Falk Skolp. 102 (1903).
(2 d β) -STRIDA. (genom- 1903. igenom- 1820) [jfr t. durchstreiten] (i vitter stil) strida (en strid) till ända, kämpa igenom (ngt); äv. bildl. När I en gång .. / igenomstridt den femtiåra striden / för ljusets sak. Tegnér (WB) 3: 98 (1820). Den död, jag önskat genomstrida. VLitt. 2: 444 (1903).
-STRYKA, -ning (föga br., Schultze Ordb. 5151 (c. 1755), Dalin (1852; i bet. 1)). (genom- 1640 osv. igenom- 16821776) [jfr d. gennemstryge, t. durchstreichen]
1) (föga br.) till 2: (med handen) stryka genom (ngt). Genomstryka håret med handen. Dalin (1852).
2) (†) kok. till 2: med ryggen av en slev l. sked pressa (ngt) gm en hårsil l. duk. Sjöberg Singstock XVII (1832).
3) till 2: draga streck genom (ngt); förr äv.: överstryka, utstryka (ngt skrivet) med streck. (Sv.) Genom-stryka .. (lat.) Obliterare, expungere. Schultze Ordb. 5150 (c. 1755). I lettiskan skiljer man emellan ”palatalt” och ”gutturalt” k samt brukar ett på snedden genomstruket tecken för det förra. NF 7: 1547 (1884). SkrHVSamfU IX. 3: 12 (1904).
4) (numera föga br.) till 2 b: (i olika riktningar) genomvandra l. genomfara (ett område). Linc. (1640; under pererro). Man igenomströk skogen tvärs och långs (för att finna mördarna). Wexell Rol. 279 (1755). Vandaler, Suever, Vestgöter genomströko Spanien. Svedelius Statsk. 4: 362 (1869). Schulthess (1885).
5) till 2, med saksubj.: passera igenom (ngt), gå fram genom (ngt); i sht i pass.
a) om vind o. d.; särsk. tekn. om luftström l. ånga som man låter passera gm en apparat l. del av en apparat. Schultze Ordb. 5151 (c. 1755). En häftig storm, som genomstryker dalen. Nicander Minn. 1: 133 (1831). Teglen (staplas) på vagnar, hvilka införas i en lång kanal, som genomstrykes af en torr och varm luftström. 2NF 4: 1415 (1905).
b) om väg, bärgsträcka (stundom vattendrag) o. d.: gå fram genom l. sträcka sig genom (ett område). Humbla Landcr. 416 (1740). Rönnebergs Härad .. genomstrykes af en bred, här och der sig sänkande sandås. Dybeck Runa 1842—43, 1: 43. Svensén Jord. 542 (1887). Uppl. 1: 351 (1903).
-STRÅLA, -ning. (genom- 1682 osv. igenom- 17131824) [jfr d. gennemstraale, t. durchstrahlen]
1) (i sht i vitter stil) till 2: stråla genom (ngt); kasta strålar gm (ngt); upplysa (ngts inre) med strålar; äv. med anslutning till GENOM 2 b: grundligt l. intensivt belysa l. upplysa (ngt, så att skenet tränger in i alla dess skrymslen o. d.); i sht i pass. Adlerbeth Æn. 59 (1804). (Mörkret) genomstrålas af stjernorna och månan. Atterbom Minn. 281 (1818). Hela fjället (dvs. Kirunavara) genomstrålas av det bländklara skenet. Sandström NatArb. 2: 227 (1910). (†) Dhet hafwa sigh någre funnit som säya, at Månan warder vplyst och genom stråålat aff Sohlen til ett wist Rum eller Diupheet. RelCur. 13 (1682). särsk. mer l. mindre bildl. Wisheten sielf beskine / Ja igenomstråle Hon / Hans .. Person! Runius Dud. 2: 149 (1713). När David, den höge konungslige profeten, i andaktens heliga stund, genomstrålades af Guds klarhets ljus. Wallin Rel. 4: 221 (1837). Alla ting och allting (i de älskandes värld) .. genomskines och genomstrålas av ett klart sken. Bergman Farmor 121 (1921).
2) (†) till 2 a; om öga: se tvärs igenom (ngt). Edra .. ögon biuda til at genomstråla de förestående dimmor. Dalin Arg. 2: 318 (1754; uppl. 1734: genomtränga).
-STRÄVA. (genom- 1689 osv. igenom- 1691) [jfr t. durchstreben]
1) (numera knappast br.) till 2: under möda och besvär färdas (vandra) genom (ett område). Wexionius Vitt. 407 (1689). Om jag beskref det för dig, .. så skulle du strax genomsträfva Siberiens ödemossar, för at finna honom. Envallsson Peter 8 (1799).
2) till 2 d α, β: arbeta sig igenom (en bok o. d.); kämpa sig igenom (svårigheter, en besvärlig tid o. d.). Efter genomsträfvade mödor. Wallin 1Pred. 3: 418 (c. 1830). Genomsträfva den tjocka boken. Frey 1844, s. 154. Roos Skolg. 10 (1868).
(2) -STRÖMMA, -strömning (numera i sht i fackspr., Wikforss 1: 413 (1804), 2NF 31: 876 (1920: genomströmningshastighet)). [jfr d. gennemstrømme, t. durchströmen]
1) strömma l. rinna genom (ngt); äv. oeg., i fråga om luftström, elektrisk ström o. d. Schultze Ordb. 5134 (c. 1755). Den qvantitet elektricitet som genomströmmar kedjan. Wrede ÅrsbVetA 1840, s. 80. Ett slags torkcylinder, .. genomströmmad af varm luft. NF 15: 1458 (1891). särsk. (numera föga br.) om vattendrag: genomflyta (ett område). Stiernstolpe Arndt 3: 119 (1808). Såsom redan är nämndt, genomströmmas socknen af Lagaån. 3SkånS III. 1: 34 (1894).
2) (i vitter stil) bildl., om känsla, kraft o. d.; ofta med anslutning till GENOM 2 b slutet: strömmande uppfylla (ngn l. ngt). Atterbom i Phosph. 1810, s. 121. En här af stridiga föreställningar genomströmmade min själ. Palmblad Nov. 2: 85 (1841). Efter .. (Karl XII:s) regeringstillträde märker man en ny kraft genomströmma styrelsen. SvH 6: 231 (1905).
(2 b) -STRÖVA. (genom- 1671 osv. igenom- 16801811) [jfr d. gennemstreife, t. durchstreifen] ströva fram genom (ett område), (vidt o. bredt) ströva omkring i (ett område). Widekindi KrijgH 54 (1671). Krigare, jag vill, att ni genomströva nejden för att finna den unge läkarens spår. Ossian-Nilsson Tigerh. 62 (1908).
-STUDERA, -ing. [jfr t. durchstudieren]
1) (numera mindre br.) till 2 d α: i studiesyfte genomgå l. genomläsa (en bok o. d.). SvLittFT 1835, sp. 46. Läsaren skall, om han ej afskräckes af omständligheten, finna sig väl lönad, om han genomstuderar den i sitt slag utmärkta boken. PT 1899, nr 41, s. 3.
2) till 2 b slutet, d α: studera l. iakttaga (ngt) i alla detaljer; omsorgsfullt (i samband med ett ingående studium) utarbeta l. utforma (ngt); i sht i pass. (särsk. i p. pf.). Nyblom i SAH 56: 48 (1879). Nervbanornas lopp och musklernas anordning (äro) icke af Pflüger .. så genomstuderade, att han kan (fullt bevisa hypotesen om en ryggmärgssjäl). Schéele Själsl. 82 (1894). Den verkar storslagen .., denna duk (dvs. målning), trots att den här och där står alldeles hvit och bar bredvid partier som äro ytterligt genomstuderade. Cederström Minn. 230 (1913).
-STÖKA.
1) (ngt vard.) till GENOM 2 b: stökande genomsöka l. genomsnoka (ngt). (Lars) hade genomstökat de gamla skåpen (i klosterkapitelsalen). Rydberg Vap. 182 (1891).
2) (vard., numera knappast br.) till 2 d α: (under besvär) genomgå (en skrift o. d.). Beskow (1849) i 3SAH 37: 389. Genomstökades så en god del af Cæsar. NordT 1883, s. 354.
-STÖPA. (genom- 17121788. igenom- 1587) (†)
1) till 2: släppa igenom fuktighet, taga åt sig fuktighet. (Sv.) Papper som igenom stöper (lat.) Papyrus .. bibula, fluida, subhumida, atramentum transmittens. Helsingius Bb 1 a (1587).
2) till 2 b slutet: (grundligt) indränka l. behandla (ngt med en vätska); i p. pf. äv.: alltigenom förenad (med ett annat ämne). Sedan .. (den döda kroppen) är vorden väl genomstöpt med balsam och andra krydder i hela 70 dagarne. Eneman Resa 1: 195 (1712). Sjelfva Alunmalmen är en med Vitriolsyra genomstöpt och stenhärdad Lera. Rinman 1: 47 (1788).
(2) -STÖRTA. [jfr t. durchstürzen] (numera knappast br.) störta fram genom (ngt); äv. bildl. (med anslutning till GENOM 2 d α). Med hastiga steg genomstörta sit ämne. Kellgren 3: 259 (c. 1780). Oförskräckt, som Segerhjelten, / Fyllen, Bröder, edert lopp! / Gladt, — som ljusets gyllne kropp / Genomstörtar himlafälten! Leopold 2: 87 (c. 1793, 1815). Kindblad (1871).
(2) -STÖTA. [fsv. genomstöta; jfr t. durchstossen]
1) (numera föga br.) stöta l. sticka ngt tvärs igenom (ngt); stöta l. sticka hål tvärs igenom (ngt). Trozelius Rosensten 123 (1752). (Förlossningsspaden) användes vid de tillfällen, då man .. vill genomstöta bröstmusklerna hos fostret, för att skilja bogen från bålen. Sjöstedt Förlossn. 58 (1875).
2) (numera knappast br.) (med spjut l. dolk o. d.) genomborra (ngn l. ngns bröst osv.); äv. refl. Linc. Iiii 2 a (1640). Med Pijlar gienom stötter. Börk Darius 927 (1688). Jag af förtviflan vild / Skall hjärtat genomstöta. Envallsson Kopparsl. 26 (1781). Han genomstöter sig med en dolk. Fahlcrantz 3: 311 (1864).
(4 slutet med anm.) -SUND, adj. Dickens' genomsunda humor. NF 13: 1335 (1889).
(2) -SUSA. [jfr d. gennemsuse, t. durchsausen] (i vitter stil) susa genom (ngt); äv. med anslutning till GENOM 2 b slutet: fylla (ngt) med sitt sus; ofta bildl.; i sht i pass. SvLittFT 1833, sp. 680. Den kärlekslöshetens kalla vind, som nu genomsusar tiden. VittAH 19: 132 (1843, 1850). De smala långdalarna genomsusas alltid af en utslitande blåst. Levertin 23: 176 (1901). En underbar dikt .. genomsusad av skogsmystik. Heidenstam Dag. 167 (1909).
(2) -SVALLA. om vatten: svallande framtränga genom (ngt); numera nästan bl. (i sht i vitter stil) bildl. (med anslutning till GENOM 2 b slutet), om känsla o. d.: svallande uppfylla (ngn l. ngt); i sht i pass. Genomsvallad af saliga känslor. Dalin (1852). Östergren (1924).
(2 b slutet) -SVAVLAD, p. adj. (genom- 1789. igenom- 1747) [jfr t. durchschwefeln] (†) miner. genomträngd med svavel, alltigenom förenad med svavel. Wallerius Min. 155 (1747). I allmänhet kan sägas at malm ej är annat än en genomsvaflad och arsenicerad metall. Rinman 2: 83 (1789).
(4 slutet med anm.) -SVENSK, adj. om person o. sak. En hop orädde, genomSvenske och Dygdädle Läsare af bägge könen. Dalin Arg. 2: 160 (1734, 1754). Den friska och genomsvenska orkesterrapsodien Midsommarvaka (av Alfvén). 2NF 34: Suppl. 121 (1922).
(2 d β) -SVIRAD, p. adj. om tid: tillbragt under svirande. HLittSt. 3: 135 (1882). Böök SvStud. 279 (1913).
-SVÄRMA. [jfr t. durchschwärmen]
1) geol. till 2 b, om bärgart l. gångar l. ådror o. d. av en bärgart: i stor mängd genomgå l. uppträda ss. inslag i (en annan bärgart); genomsätta; i sht i pass. En gneis genomsvärmad af granitgångar. 3SvGeolU 57: 10 (1883). I liggandet har gneisen öfvergått till grå hälleflintgneis, som genomsvärmas af pegmatiter. JernkA 1898, s. 99. Insifvad säges en granit vara, då densamma likt fina ådror genomsvärmat en annan bergart. 2NF 12: 722 (1909).
2) (†) till 2 b, i sådana uttr. som genomsvärma staden, löpa hit o. dit i staden för att roa sig. Dalin (1852; angivet ss. mindre br.).
3) till 2 d β: tillbringa (en tid) under ruckel l. utsvävningar; numera nästan bl. (föga br.) i p. pf.: genomrucklad, genomsvirad. En genomsvärmad natt. Stenbäck Dikt. 48 (1840). Auerbach (1908).
(2) -SVÄVA. [jfr t. durchschweben] (i vitter stil) sväva fram genom (ett rum l. rymden o. d.); ofta med anslutning till GENOM 2 b. PT 1791, nr 65, s. 1. En kväll genomsväfvas luften af små, hvita fjun från aspar och popplar. Lagerlöf Länk. 278 (1894).
(2) -SY, -ende, -ning (†, Wikforss 1: 408 (1804), Heinrich (1814)). [jfr d. gennemsy, t. durchnähen, ävensom DURK-NEJA, -SY] (i sht i fackspr.) sy tvärs igenom (ngt, särsk. ngt som består av flera lag, ss. ett täcke l. en dyna o. d.). Hamb. (1700). Et sidentäcke, genomsydt med många sköna blomster och figurer. Eurén Kotzebue Orth. 3: 87 (1794). För att vadden skall bli liggande jämn och ej klumpa ihop sig, ”stickas” l. genomsys .. täcket i regelbundna rutor eller ränder. 2NF 30: 730 (1920). särsk. skom. i p. pf., om skodon: vars ovanläder o. båda sulor förenats gm att man sytt tvärs igenom alla tre delarna; motsatt: randsydd. 2NF 25: 1039 (1917).
(jfr 2) -SYN. [jfr d. gennemsyn] genomseende; numera bl. ss. vbalsbst. till GENOM-SE 2 (särsk. 2 a). Linc. Iiii 4 a (1640). Att många brister i arbetet finnas, som genom ännu noggrannare genomsyn skulle kunnat aflägsnas. PedT 1898, s. 563.
(jfr 2 a) -SYNLIG. (genom- 16391811. igenom- 16951745) [jfr d. gennemsynlig] (†) genomskinlig, genomlysande, transparent; jfr GENOM-SIKTIG 1. Somblige (föremål) äre genomsichtige, (genomsyhnlige) somblighe skymachtige. Schroderus Comenius 769 (1639). Glas är genomsynligt. Schultze Ordb. 4055 (c. 1755). JournLTh. 1811, s. 994.
(2 b slutet) -SYRA, v. (genom- 1755 osv. igenom- 16711883 (i vers)) [jfr d. gennemsyre, t. durchsäuern]
1) (i sht i fackspr.) göra (ngt) surt alltigenom, låta (ngt) genomträngas av syra. Gröpa hvete .., slå derpå så mycket vatten, at det står väl öfver, och lät det sedan stå 3 veckor, eller til des det blifver rätt genomsyrat. Warg 706 (1755). En surdeg .. genomsyrade hela degen. NF 6: 1248 (1883). (Sv.) Genomsyra degen (t.) den Teig durchsäuern. Klint 965 (1906). särsk. (föga br.) med avs. på mark: göra fuktig, bemänga med fukt, göra vattensjuk. Risingh Landb. 19 (1671). Det vatten, som på de våta lokalerna i fjällen genomsyrar marken, och som framrinner i fjällbäckarne, (har) en mycket låg temperatur. ArkBot. X. 16: 12 (1911).
2) [urspr. med anslutning till Jesus' liknelse om surdegen (Mat. 13: 33)] bildl., med saksubj.: (fullständigt) genomtränga (ngt l. ngn); (sprida sig till o.) påvärka l. sätta sin prägel på (ngts) alla delar, genomgå l. fylla (ngt). Bring Högm. 494 (1862). Lifvets, literaturens och konstens genomsyrande af sensualism. SvTidskr. 1891, s. 526. En av obegränsat förtroende till ledningen .. genomsyrad armé. Hedin Front. 254 (1915).
(2) -SÅGA, -ning. [jfr t. durchsägen] såga tvärs igenom (ngt), gm sågning dela (ngt); såga hål på (ngt); äv. bildl. Wikforss 1: 409 (1804). Många af de flyende drunknade, emedan borgerskapet under striden lät genomsåga kafvelbron. Geijer II. 2: 259 (1832). Amiralen .. lät om natten genomsåga isen. Ekelund 1FädH 1: 111 (1833). (Floden) fortsätter mot nordväst, föredragande att genomsåga den väldiga Ala-tau-kedjan. Hedin GmAs. 2: 172 (1898). särsk. (i fackspr.): såga tvärs igenom (en planka l. stock) på längden. Stöckel o. Hertel 29 (1858). HbSkogstekn. 484 (1922).
(2) -SÄTTA. (genom- c. 1755 osv. igenom- 16751826) [jfr d. gennemsætte, t. durchsetzen] gå l. tränga tvärs igenom (ngt); numera bl. (i fackspr.) med saksubj.: gå fram genom (ngt); ofta med anslutning till GENOM 2 b: (i stor mängd) genomgå l. genomdraga l. bilda inslag i (ngt); jfr GENOM-SVÄRMA 1. Lindh Huuszapot. 86 (1675). Rinman 1: 152 (1788). Ny Hammargrufvemalm .. är .. starkt igenomsatt med fläckar af en hvit bergart, som gifva malmen ett i brottet isigt utseende. JernkA 1820, s. 53. En liten dalsträckning .. genomsätter det af .. Skäckerfjällen uppfyllda området väster om Kålåsen. TurÅ 1896, s. 299. Emellertid var .. (isen) så genomsatt af stora sprickor, att det påtagligen skulle blifva mycket svårt att taga sig fram. Antarctic 1: 111 (1904). Ofta synas granaterna genomsatta af en mängd helt oregelbundna sprickor. 2NF 10: 113 (1908).
(2 b) -SÖKA, -ning. (genom- 1582 osv. igenom- 17401799) [jfr d. gennemsøge, t. durchsuchen] genomleta, grundligt söka i l. inom (ngt); förr äv.: (grundligt) undersöka, utforska. PErici Musæus 2: 79 a (1582). (Rövarna) igenomsökte våra kläder, och borttogo alla våra penningar. Humbla Landcr. 556 (1740). (Den jämförande språkforskningen) har genomsökt trenne språkstammar .. tvänne noggrant. Claëson 1: 234 (1858). 2NF 16: 933 (1911).
(2 b slutet) -TJÄLA. komma (ngt) att grundligt (alltigenom) tillfrysa; numera nästan bl. i p. pf.
a) i sht landt. med avs. på mark. Fryxell Ber. 8: 2 (1838). Som jorden varit rätt djupt genomkälad, synes vårbruket blifva lätt. SD 1900, nr 189, s. 6.
b) (numera föga br.) i annan anv. Dalin (1852; med hänv. till genomkyla). Kläderna (som varit i ån) stodo ut på honom, enär de voro genomkälade. Lönnberg FnordSag. 1: 96 (1870). (†) bildl. Wårt förkolnada, jsogha och genom tiälada hierta. LPetri 1Post. E 8 a (1555).
(2) -TONA. [jfr d. gennemtone, t. durchtönen] (i vitter stil) tona genom (ngt); särsk. med anslutning till GENOM 2 b slutet: fylla (ngt) med sitt ljud; äv. bildl. Linnerhielm 1Bref 120 (1797; klandrat i JournSvL 1798, s. 148). En gemensam frid genomtonade hvarje bröst. CFDahlgren 4: 168 (1831). När .. (fåglarna) tystna, börja vindarna en flöjtkoncert, som genomtonar hela lunden. VLitt. 1: 591 (1903).
(2 b slutet) -TORKA, v. (genom- 1754 osv. igenom- 1687) (numera mindre br.)
1) komma (ngt) att torka alltigenom. Att Afrikas allt förbrännande sol så hastigt genomtorkar all smuts och gör den luktlös. Kræmer Span. 171 (1860).
2) (i sht i fackspr.) intr. (förr äv. i pass. med intr. bet.): torka alltigenom, bliva fullständigt torr; särsk. i p. pf.: som torkat alltigenom, uttorkad. Andra pläga, när han (dvs. humlen) utbredd är, göra med en Stake som Fåror här och där, på det han desz snarare igenomtårckas kan. Bromelius Lup. 46 (1687). På .. stift hänges stubinen .. fritt, för att väl genomtorka. AHB 66: 41 (1871). Genomtorkad mark. VLitt. 3: 626 (1902).
(2) -TRAMPA, v. -ning (se 2 a); -are (se 2 b). [jfr t. durchtreten]
1) trampa tvärs igenom (ngt); nästan bl. (i sht i skriftspr.) i pass. (särsk. i p. pf.). LBÄ 19—20: 121 (1799). Jag .. fann min parasol sönderslagen, min klädning genomtrampad af hästfötterna. Bremer GVerld. 4: 84 (1861). Rydberg Myt. 2: 620 (1889).
2) [efter t. durchtreten] veter. o. hippol. i fråga om felaktig rörelseform hos hästen, bestående däri att kotleden vid nedtrampning blir starkt sänkt.
a) ss. vbalsbst. -ning. Sjöstedt Husdj. 1: 91 (1859). 2NF (1908).
b) ss. vbalsbst. -are: häst som utmärker sig för ovan omnämnda fel, björntrampare. BonnierKL (1924).
(2 d γ) -TRUMFA, -ning. [jfr d. gennemtrumfe] med våld (lyckas) genomdriva (ngt) l. få (ett förslag o. d.) antaget. Saken var ”genomtrumfad”. SD 1892, nr 325, s. 5. Det duger således för ingen del att genomtrumfa ett (alkohol-)förbud med huru knapp majoritet som helst. Thyrén SvPol. 23 (1911).
-TRÅKA. (genom- 1760 osv. igenom- 16381728)
1) (†) till 2: med möda o. besvär l. under olust taga sig fram l. färdas fram genom (ngt). Lät åss dän mörka Skog nu först igienom tråka. LejonkDr. 188 (1688). Öfvermättad på slätt blef jag visst sedermera, innan jag hunnit genomtråka den flacka Christianstads-bygden. Atterbom Minn. 6 (i senare bearbetat brev fr. 1817). VetAH 1819, s. 238.
2) till 2 d α, med avs. på ngt skriftligt: (med besvär l. under olust) genomläsa, arbeta sig igenom, genomplöja, tråka igenom. När man genomtråkat den 4:de (raden), faller man in uti den sötaste och vällustigaste sömn i verlden. SP 1779, s. 587 (”579”). För att behaga flickan genomtråkade jag med henne Zollikopfers, Ekmanssons och Tollessons postillor. Braun Calle 121 (1843). NordT 1892, s. 570.
3) (numera knappast br.) till 2 d β, med obj. betecknande tid, liv, möda o. d.: genomgå, utstå; stundom: undanstöka. BtÅboH I. 13: 179 (1638; i bet. undanstöka). Samtelige dina besvärligheter, som du här i tiden måste igenom tråka. Lundberg Paulson Erasmus 87 (1728). En ännu mera glädjetom och trumpen framtid, än den stela period, man hittills genomtråkat. Crusenstolpe Tess. 3: 44 (1847). Kindblad (1871).
(4 slutet med anm.) -TRÅKIG. Verd. 1883, s. 226. Inga stycken (i Folkskolans läsebokäro) så genomtråkiga som just de, hvilka handla om fäderneslandets natur och dess store män. Därs. 1886, s. 26.
(2) -TRÄDA, v. -ning.
1) träda l. sticka (ngt) genom (ngt annat); i sht i pass. (särsk. i p. pf.) samt ss. vbalsbst. -ande o. -ning. KonstNyhMag. 4: 16 (1821). Fatab. 1908, s. 149.
2) med obj. betecknande ngt varigm ngt annat trädes: träda l. sticka ngt genom (ngt annat); vanl. i förb. med av prep. med inledd bestämning angivande det föremål som trädes l. stickes igenom; i sht i pass. (särsk. i p. pf.) samt ss. vbalsbst. -ande o. -ning. Dalin Arg. 2: 395 (1734, 1754). Vi .. väpnade oss med rottingar, genomträdda med knappnålar. Öman Ungd. 239 (1889).
Spoiler title
Spoiler content