SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1928  
GEOD geω4d l. geå4d l. je-, r. (f. WoJ (1891)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. geode, fr. géode, lat. geodes, ett slags ädelsten, av gr. γεώδης, jordaktig, till gr. γῆ, jord]
geol. o. miner. mineralutfyllning som förekommer i blåsrummen i vissa vulkaniska bärgarter; i sht om sådan mineralutfyllning som blott ofullständigt utfyller hålrummet (motsatt: mandel); stundom om större dylik mineralutfyllning i motsats till mindre (mandel). Berzelius ÅrsbVetA 1825, s. 215. Melafyrn .. (är) märkvärdig för de stora körtlar eller geoder .., som densamma stundom innehåller. Bergstrand Geol. 198 (1868). TT 1878, s. 189.
Spoiler title