SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1928  
GERMANIST jær1manis4t, äv. jer1-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
(i sht i fackspr.) vetenskapsman som sysslar med forskning rörande germanska språk o. (forntida) germansk kultur; i sht: vetenskapsman som sysslar med tysk språkforskning. Germanisten E. Förstemann. Hildebrand Hedn. 97 (1872). NF 19: 212 (1895).
Avledning: GERMANISTIK, r. (i sht i fackspr.) forskning rörande germanska språk o. germansk kultur; i sht om tysk filologi. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 296 (1900). 2NF 16: 801 (1911).
Spoiler title
Spoiler content