GERMANISM jær1manis4m, äv. jer1-, r. l. m.; best. -en; pl. (i bet. 1) -er. Anm. I ä. tid användes ordet äv. i den latinska (l. tyska) formen germanismus. Columbus Ordesk. 16(1678). Leopold (SVS) II. 1: 158(1783).
Etymologi
[jfr d. germanisme, t. germanismus, fr. germanisme; till GERMAN, sbst.; med avs. på bildningssättet jfr (i bet. 1) ANGLICISM, DANISM m. fl. samt (i bet. 2) AMERIKANISM, SLAVISM m. fl.]
1) på inflytande från tyskan beroende ordform l. uttryck(ssätt) o. d. (i annat språk); vanl. i klandrande bemärkelse. Hof Skrifs. 140(1753). Det är icke mitt uppsåt .. att uppblanda Svenskan med Germanismer, Danicismer och Anglicismer. Atterbom i PoetK 1816,s. LIII. Noreen VS 1: 23(1903).
2) (mindre br.) om sammanfattningen av germansk (i sht tysk) kultur, politik o. d.; äv.: åskådning l. strävande som vill hävda tysk (l. germansk) kultur o. politik gentemot andra folk. Frey 1847, s. 116. Klassicitet och germanism. Heidenstam (1898; boktitel). Den kärlek till franskt språk .., som hos oss är en klassisk tradition och som bildar en .. motvikt till germanismen. Böök ResFrankr. 2(1916). — jfr KULTUR-, PAN-GERMANISM.
