SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
GERMANSK jærma4nsk, äv. jer-, äv. (numera bl. i Finl.) GERMANISK, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr d. germansk, germanisk, t. germanisch, lat. germanicus]
adj. till GERMAN, sbst. Björkegren 1402 (1784). Götiska språket är den äldsta form, i hvilken vi känna något germanskt språk. Richert Ljudlag. 17 (1863). Erasmus är fri från germansk sentimentalitet. Sylwan (o. Bing) 1: 182 (1910). — jfr FORN-, INDO-, NORD-, SAM-, UR-, VÄST-, ÖST-GERMANSK m. fl.
Spoiler title
Spoiler content