publicerad: 1928
GESIMS jesim4s, äv. ge-, r. l. m. ((†) n. Möller, Eichhorn KonstH 20 (1881)); best. -en (ss. n. -et); pl. -er (ss. n. äv. =).
Etymologi
byggn. framspringande list (ofta samling av på olika sätt formade lister) som löper utmed överkanten av en vägg l. mur, en pelare, en fönster- l. dörröppning l. dyl. l. som horisontellt avdelar en vägg, en pelare l. dyl., kranslist, murkrans. Möller (1745; under fronteau). Ofvan frisen (å ett grekisk-doriskt tempel) träffas den tämligen vidt utskjutande, kraftigt skuggande gesimsen (geison). Hahr ArkitH 56 (1902). Själfva väggarna voro genom tre gesimser delade i tre våningar. Schück Rom 2: 122 (1914). — jfr HÅLKÄLS-, KONSOL-, KRANS-, RUNDBÅGS-, TAK-, TEGEL-GESIMS m. fl.
Ssgr (byggn.): GESIMS-BÅGE. båge som befinner sig omedelbart under en gesims o. ansluter sig till denna. Brunius Metr. 25 (1836). Dens. GotlK 3: 351 (1866). —
-STEN. sten som tjänstgör ss. gesims l. ingår i en gesims. Stål Byggn. 1: 231 (1834). KatalKonstIndUtstSthm 1897, s. 112.
Spoiler title
Spoiler content