publicerad: 1928
GEVALDIGER jeval4diger, starkt vard. äv. jeval4jer (geva´ldiger, (l(äs) jevaldier) Weste; jeválldig'r (uttalas i allmänhet: jeválljerr) Dalin), m.; best. -n; pl. =; starkt bygdemålsfärgat äv. GEVALJARE jeval4jare l. 0302; best. -en l.-n; pl. =.
Ordformer
(g(i)e-uallieur 1648. gevaldare 1636. gewalder 1694. gevaldiare 1682—1695 (: Landz Gevaldiaren). gevaldier 1640—1670 (: Gevaldier Leutenampten). gewaldiere 1659 (: gewaldieren, best.)—1661. gevaldig 1636 (: Landgevaldigen, best.). gevaldigare 1695—1876. gevaldiger 1670 (: Gevaldiger Leutenampten) osv. gevaljare (gevalliare, gievaliare) 1713—1903 (: gevaljarfolk). gevaljer (gevalger, g(i)eval(l)ier) 1667—1907. gewallare 1675 (: Landz Gewallaren). gewallere 1656 (: Gewalleren, best.)—1684. gevaltiger 1730 (: Politie-Gevaltiger). gevåldiger 1680. gewållare 1667 (: LansGewållare)—c. 1680)
Etymologi
[jfr sv. dial. gevaljare; liksom d. gevaldiger av nt. gewald(i)ger l. t. gewaltiger, nom. sg. m. till mnt. gewaldig resp. t. gewaltig, väldig, mäktig, till t. gewalt, makt, myndighet (se GEVALT)]
1) (numera bl. i fråga om ä. förh.) befattningshavare som har till uppgift att vaka över ordningens upprätthållande, underordnad polisman; särsk. (i fråga om förh. före 1850) ss. benämning på poliskonstapel; äv.: rättsbetjänt. BtÅboH I. 8: 30 (1636). ConsAcAboP 2: 306 (1661). En gång tog jag några äpplen på hötorget, men gevaljer Westerlund, som såg tillgreppet, tog dem genast ifrån mej och åt upp dem på fläcken. Blanche Våln. 139 (1847). Fiskalerna voro (under 1700-talet) allmänna åklagare vid rådstufvu- och kämnersrätterna; så väl de som gevaldiger och uppsyningsmän synas hafva tjänstgjort som åklagare vid politikollegium. Sthm 1: 255 (1897). — jfr BÄRGS-, LANDS-, POLIS-, POLITI-, ÖVER-GEVALDIGER. — särsk.
a) vid truppförband anställd person som har att vaka över ordningen inom läger o. kvarter m. m.; jfr PROFOSS. Gievaliare Strjknecktar ock flere dylika warda utan Rancon löös gifna. KKD 6: 351 (1713). Möller (1745, 1755). — jfr FÄLT-, GENERAL-, REGEMENTS-GEVALDIGER.
b) allmännare, om visst slags ordningsman vid salpetersjuderi. VDAkt. 1720, nr 391. PH 5: 3495 (1753). — jfr SALPETERSJUDERI-GEVALDIGER.
2) fångv. person som har att värkställa fångtransport o. därav föranledd bevakning, ordinarie fångförare. SFS 1865, nr 77, s. 1. Östergren (1924). — jfr FÅNG-GEVALDIGER.
3) [bildl. anv. av 1; jfr motsvarande anv. av PROFOSS] bärgv. om instrument av visst slag för lösgörande av fastnat bärgborr, borrnyckel. VetAH 1769, s. 304.
Ssgr: A: (1) GEVALDIGER-KARL. (gevaldiger- 1733—1800. gevaldigere- 1737—1852) (†) biträde åt gevaldiger? VRP 11/6 1733. BoupptVäxjö 1852. jfr BÄRGS-GEVALDIGER-KARL. —
(1) -STAV. (förr) stav med vilken gevaldiger var utrustad under utövande av sin tjänst. Weste (1807).
B (†): GEVALDIGERE-KARL, se A.
Spoiler title
Spoiler content