SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
GIGA ji3ga2, v.2 -ade ((†) imper. gi(j)g Rosenfeldt Tourville 15 (1698), Decker (c. 1700) hos Oxe Vitt. 49). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(gi(j)g- 1691 (: Gijg togh) osv. gik- 1844 (: giktåg))
Etymologi
[jfr d. gie; av nt. giken l. holl. gijken, till nt. gik resp. holl. gijk, rå; besläktat med holl. gei, rå, geien, ”giga” (segel), gijtouw, gigtåg]
sjöt. hala upp (ett segel) till rån, medelst gigtåg sammandraga (ett rå- l. gaffelsegel), bärga (ett segel) medelst gigtågens halande, medelst gigtåg hala upp skothor nen på (ett segel). (Sv.) Giga Segel, (t.) die Segel zusammenziehen. Lind (1738). Giga är at hissa up Skothörnen til rån. När seglet är gigat gör ännu vinden tämmelig verkan derpå. Dalman (1765). VFl. 1913, s. 72.
Särsk. förb. (sjöt.): GIGA FÖRE. (†) giga (ett segel). Rosenfeldt Tourville 15 (1698).
GIGA IN10 4. (mindre br.) medelst gigtåg hala (ett segel) in till rån. Bergdahl Antip. 62 (1906).
GIGA SAMMAN10 32 l. 40 l. TILLSAMMAN(S)040 l. 032. (mindre br.) medelst gigtåg sammandraga (segel). 1VittAH 4: 255 (1783). jfr SAMMANGIGA.
GIGA UPP10 4 l. OPP4. (mindre br.) medelst gigtåg hala upp (ett segel l. ett segels skothorn) intill rån; äv. abs. Rosenfeldt Tourville 25 (1698). Giga up och brassa fyrkant vid ankring. KrigVAT 1835, s. 173. Engström 2Bok 18 (1909). jfr UPPGIGA.
Ssgr (sjöt.): A: GIG-TACKEL. (-tagel) (†) jfr -TÅG. Rosenfeldt Tourville 13 (1698).
-TÅG. (gig- 1691 osv. gige- 1730) [jfr nt. giktau, holl. gijtouw] tåg l. talja varmed skothornen på ett råsegel halas upp till rån l. varmed det stående liket på ett gaffelsegel halas in till masten. Rålamb 10: 47 (1691). Bergdahl Antip. 154 (1906). jfr BEGINE-, MESANS-, STORMÄRS-GIGTÅG m. fl. —
-TÅGS-BLOCK. block varigm gigtåg löper. Rajalin Skiepzb. 214 (1730). NF 5: 1180 (1882).
B (†): GIGE-TÅG, se A.
Spoiler title
Spoiler content