GIV ji4v, sbst.2, i bet. a r. l. m., i bet. b m.||ig.; best. -en.
kortsp. i allm. i sg. best.
a) utdelning av korten i kortspel, givning; tur(en) att dela ut korten. Vem har given? Given går. Weste (1807; angivet ss. ”fam.” o. med hänv. till gifning). Hvarföre äro kortlekarna uppbrutna och hvarföre får man inte blanda dem till första gifven? — frågar en af spelarne. Blanche Våln. 498 (1847). De lyfte .. om gifven och Alexander fick förhand. Janson Ön 33 (1908). Ny giv! Didring Malm 1: 202 (1914).
b) om den person som för tillfället delar (delat) ut l. är i tur att dela ut korten, givare (se d. o. 1). WoJ (1891). Gifven å förhand sitter still! Johanson å ja byter. Engström 1Bok 45 (1905). Skulle gif eller träkarl dubbla äger den motspelare som dubblat första gången dubbla omigen. HandlednBridge 10 (1908).
SAOB
