[fsv. giäfmilder (motsv. isl. gjafmildr), till fsv. giäf, gåva (isl. gjǫf), till GIVA, v. Formen giv- beror väsentligen på anslutning till GIVA, v. I 4]
(i vårdat spr.) som gärna ger, frikostig, rundhändt. Han är givmild mot de fattiga. Givmild med l. på, förr äv. i ngt. Man skal wara geffmildher j wärdzligha äghadeelar. OPetri MenFall B 8 b(1526). Honom tilskrifwes (effter såsom Historieskribenterne wore ther medh myckit giffmilde) Mirakel och Vnderwärk. Schroderus Os. 2: 56(1635). Giffmild Wän, får gifwit igen. Grubb 249(1665). (Yngve) var gifmild på gods och penningar. Strinnholm Hist. 1: 226(1834). Sällan har väl en furste varit af en gifmild försyn så rikt utrustad med alla snillets gåfvor som Gustaf III. Odhner G3 1: 260(1885).
Avledn.: GIVMILD, f. (†) givmildhet. Giffmild skal geldas om wenskap skal hollas. SvOrds. A 7 a(1604). Hans Mun förutan List, Hans Hand af gäffmild rijk. Lucidor (SVS) 313(1673). —
GIVMILDELIGA, adv. (†) givmildt, frikostigt. Linc.(1640; under perliberaliter). —
GIVMILDHET, r. l. f. (i vårdat spr.) frikostighet, rundhändthet. Givmildhet med l. på, förr äv. av ngt. Carl IX Swar A 2 b(1606). Det ena Rikets Handlandes gifmildhet af varor och kram åt sine fattige Commissionairer i det andra. Dalin Arg. 1: 169(1733, 1754). —
SAOB
