GLI gli4, sbst.1, n.; best. -et (SKrook(1749) i SmålHembygdsb. 1: 30, osv.) l. -t (Ling Tirf. 1: 40(1836) osv.); pl. -n; pl. best. -na l. -en.
Ordformer
(gli(j) 1734 osv. gly 1831—1863 (: Glysik))
Etymologi
[sv. dial. gli, gly; jfr nor. dial. glya, slem, gly, glyen, lös, slemmig (om fisk); sannol. av en stam glīṷ-, glänsande (jfr GLIA) o. eg. betecknande ”ngt som glänser i vattnet”]
1) liten fisk, särsk. med tanke på att fisken i fråga endast är användbar ss. agn: agnfisk, betesfisk; äv.: unge av fisk, fiskunge, fiskyngel; ofta koll.: småfisk. Serenius Eee 2 a(1734). Ett litet gli har brynet / Af vikens spegel kysst: / Det glimmar till — och ringar / Af ljus sig vidga tyst. Gellerstedt 2Dikt. 150(1881). Våra förnämsta betesfiskar äro norsen, löjan .. samt gli av abborre. Schager 38(1920). — särsk. (i vissa kretsar, starkt vard.) bildl., om barn l. ung person; äv. koll. Ett annat gli, en yngling af mina bekanta. Engström Lif 5(1907). Lieberath Friluftspojkar 69(1921). jfr MÅLAR-, MÄNNISKO-,SMÅ-GLI.
2) [eg. specialfall av 1] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fisken Phoxinus phoxinus (Lin.) Agassiz, alkula, alkuva, budd, elritsa. Linné SystNat. 49(1748). Stuxberg Fisk. 493(1895).
