SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GLIA, v. -ade.
Etymologi
[sv. dial. glia, motsv. nor. dial. gljaa (glaa), isl. gljá; av ett glī(w)an, lysa (jfr GLI, sbst.1), av ieur. ghlī, som med annan rotutvidgning föreligger i GLIMMA, GLIRING, GLISA, GLITTRA m. fl.]
(numera bl. i Finl., knappast br.) glänsa, glimma, skina. ASimonis SiälÖrt. T 3 a (1586). En Orm glijar medh sijne Gullskijnande Fiäll. Schroderus Kors. 508 (1641). FinKyrkohSP 5: 147 (c. 1778). Den korallröda flugsvampen med de gliande hvita prickarna. Ahrenberg Stockj. 221 (1892).
Spoiler title
Spoiler content