GLITTANDE glit3ande2, adv.
Etymologi
[jfr sv. dial. (Finl.) glita, skimra, glänsa, motsv. d. glitte, isl. glita, fsax. glītan, fht. glīzan, t. gleissen, till germ. glit- (se GLETE). Formen glitt- torde bero på anslutning till GLITTER o. GLITTRA]
(bygdemålsfärgat i vissa trakter, föga br.) i uttr. glittande glad, glittrande glad. Tholander Ordl. (c. 1870). Östergren (1925; angivet ss. ”sälls.”).
