SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GLITTER glit4er, n.; best. glittret; pl. (†) = (NoraskogArk. 4: 218 (1719; i bet. 2), Thorild 1: 127 (c. 1785; i bet. 2 l. 3)).
Ordformer
(gletter 1554. glitter 1558 osv. gliter 1672 (: gliter bandh). glittrer c. 1613)
Etymologi
[jfr d. glitter, eng. glitter, sbst.; till GLITTRA]
1) glittrande; vanl. konkretare: glittrande glans l. sken, skimmer. Spegel (1712). Blomstrens prakt och daggens glitter / Allt, o Fader! prisar Dig. Lenngren (SVS) 2: 397 (1799). Det är skimmer i molnen och glitter i sjön, / det är ljus öfver stränder och näs. Fröding Stänk 53 (1896). Böök ResSv. 3 (1924). — jfr LJUS-, MORGON-, SILVER-, SNÖ-, SOLSKENS-, VATTEN-GLITTER m. fl.
2) konkret: vad som har en glittrande glans, vad som glittrar; särsk. (numera bl. koll. l. ss. ämnesnamn) om ngt glittrande l. glänsande som användes till utsmyckning av ngt; ofta (särsk. förr): paljetter; ofta med nära anslutning till 3. Glitter, allt thet som lyser. Rudbeck Atl. 1: 466 (1679). Om något likasom glitter synes i Urinen, så plägar Gulsoten blifva rätt envis. Alm(Gbg) 1765, s. 39. Ung Hugleik .. såg / det dyrbara glitter med girig håg. Ling Tirf. 1: 40 (1836; om smycken). För öfrigt prydes hårtoppen (hos eskimåkvinnorna) ej sällan af perlor och annat glitter. Fries Grönl. 75 (1872). Flitter (Glitter), som brukas till julgranar etc., utgöres af oäkta bladguld och bladsilfver. Ekenberg (o. Landin) 288 (1889). Illustrerade brefkort med ”glitter”, d. v. s. sådana brefkort, å hvilka bilder framställts i upphöjdt arbete medels ett lager af glimmer, krossadt glas eller andra liknande ämnen. PT 1910, nr 81 A, s. 2. — jfr JULGRANS-, SILVER-GLITTER. — särsk.
a) (†) bärgv. (fjälligt kristallinisk) blyoxid, (bly)glete; jfr BLY-, SILVER-GLITT. (I Sala) är opsatth tiill hvar ungn om dygneth 2 1/2 (L) ℔ gletter och ther på är gåtth 4 h. t:or verk. GR 24: 558 (1554). Då Glitter, medelst kålstybbe, reduceras til bly, kallar Bärgsman det bly, för Friskbly. Wallerius Min. 456 (1747). Synnerberg (1815; med hänv. till blyglitt).
b) (†) bärgv. benämning på en i tunna fjäll kristalliserande, metalliskt glänsande förening av kol o. järn; jfr FJÄLL, sbst.2 2 d slutet, GLIMMER 2, KIS. Rinman 1: 634 (1788). JernkA 1827, s. 374.
3) med nedsättande bibet.: vad som glittrar l. glänser utan att (djupare sett) hava större värde; ofta mer l. mindre bildl. Hvad ächta är frå glitter skilja. Kolmodin QvSp. 1: 480 (1732). Stolts jungfru skön, du akte dig väl, / sälj icke för glitter och guld din själ! Melin Prins. 25 (1885). Fallström VDikt. 1: 11 (1891, 1899). — särsk. om stilistiska prydnader o. d. som ngn använder för att glänsa i tal l. skrift; förr äv.: förskönande omskrivningar. I ären ju en man, then uti Rådet sitter, / Therföre talen fritt förutan smink och glitter (dvs. förskönande omskrivningar). Knöppel Reg. 42 (1741). (Uppsatserna) äro .. författade i ett så äkta poëtiskt, men derjemte enkelt och från allt yttre glitter och fåfänglig flärd fritt språk, att (osv.). BotN 1842, LitBl. s. 53. GHT 1897, nr 17, s. 2.
Ssgr: (1, 2) GLITTER-BAND. (i sht förr, bygdemålsfärgat) band invävt med silverglitter. BoupptSthm 9/5 1672. Pigorna gingo tippade med glitter band, samt borda vid högtider. Linné Gothl. 317 (1745). Hembygden 1911, s. 85.
(1) -BLOMSTER. (†) växt av släktet Ranunculus Lin., solögon. Franckenius Spec. A 4 b (1638). Bromelius Chl. 94 (1694).
(1, 2) -BLÄCK. (†) paljett; jfr BLECK, sbst.3 2. Möller 1: 321 (1745). Lind (1749).
(1) -GLAD. (i vitter stil) glittrande glad. Så hoppade det fram en liten varelse, så vacker och glitterglad, att Pelle alldeles glömde bort att skrika. Beskow SvBarn 42 (1896). Almqvist LycklL 79 (1904).
(1) -GLANS. (i vitter stil) glittrande glans. Lucidor (SVS) 268 (1672). Den glitterglans skrattet förlänat .. (ögonen) gled bort och gick hädan. Lindqvist Stud. 103 (1906).
(3) -GODS. (numera bl. i vitter stil, föga br.) värdelös grannlåt; äv. bildl. Orrelius (1797). Hvad vilja desse män, dem fåfäng äflan kittlar? / Bah, falska glittergods och tomma hederstitlar. Bäckström Hugo Hern. 25 (1877).
(2, 3) -GRANN. (i sht i vitter stil) pråligt grann. Ett ungt, glittergrant och flygtigt fruntimmer. Rydqvist SSL 3: 279 (1863). Wirsén Dikt. 199 (1876).
(3) -GULD. dåligt guld; oäkta guld; numera bl. (i vitter stil) mer l. mindre bildl.; jfr FLITTER-GULD. En Cassa drygh och full / Medh falskt bedrägli Mynt och Fattigt Glitter-Gull. Wexionius Sinn. 3: B 1 a (1684). När jag efter hand upptäckte hos honom så mycket smått, så mycket glitterguld och så många oäkta juveler, hvem kan undra på att jag kallnade? Hedberg Glanskis 71 (1878). särsk. (föga br.): oäkta bladguld. Möller 1: 321 (1745). Freja 1873, s. 7.
(1, 2, 3) -KRAM, n. (numera föga br.) varor bestående l. lysande av glitter (i bet. 2); vanl. mer l. mindre bildl.: värdelös grannlåt o. d.; jfr FLITTER-KRAM. Dalin Arg. 2: 126 (1734, 1754). PedT 1894, s. 328. Östergren (1925).
(2) -LÖV. (†) paljett(er). Lind (1749). Synnerberg 1: 120 (1815).
(2, 3) -MÄSSING. (föga br.) bladguld av mässing, bladmässing. Wetterbergh Penning. 617 (1847). SPF 1852, s. 271.
(3) -PRAKT. (i vitter stil) falsk, ytlig prakt. Hon .. mäd föracht / Har ansedt all den glitter-pracht / Som Blindas ögon låckar. Rydelius Vitt. 35 (c. 1705). Rademine Knigge 3: 49 (1804).
(3) -PRÅL. (i vitter stil, numera föga br.) jfr -PRAKT. Dalin Arg. 1: 25 (1754). Till fåfängt glitterprål, till band och stjernor / hans (dvs. svenskens) sinne fikar. Tegnér (WB) 9: 167 (1841). Östergren (1925).
(1, 2) -SAND. (numera föga br.) sand med glittrande korn; särsk.: glimmerrik sand, glimmersand. Linné SystNat. (1735). Glittersand .. brukas til strösand. Rothof 138 (1762). Rinman 1: 57 (1788). Dalin (1852; med hänv. till glimmersand).
(1, 2, 3) -STEN. (†) glittrande sten (för prydnadsändamål); särsk.: oäkta ädelsten. Lundberg Paulson Erasmus 117 (1728). Brudskruden, med corset, och spetsar, och flor .. och fjädrar, och glitterstenar, och guldked. Envallsson ÄdelmBönd. 20 (1794).
-STRÖDD, p. adj. (i vitter stil) överströdd med glitter.
1) till 1. Glitterströdda böljor. Rydberg Dikt. 1: 190 (1877, 1882). Därs. 150 (1882).
2) till 2 o. 3. O blygd! Är detta er, är detta Göthers stam, / fåfänglig, glitterströdd, småsinnad, afundsam. Tegnér (WB) 2: 76 (1812). En glitterströdd stil. PT 1904, nr 12 A, s. 3.
(1, 2, 3) -VÄRK, n. (i vitter stil, numera föga br.) koll.: föremål bestående l. lysande av glitter (i bet. 2); vanl. bildl.: värdelös grannlåt o. d. SP 1780, s. 247. Kistor med ädelstenar, perlor, spetsar, guld- och silfvertyg och annat glitterverk. Afzelius Sag. 7: 141 (1853). I hans (dvs. Runebergs) poesi bjuda vi farväl åt det lekverk av Zephyrer, Apolloner .. med det övriga av det gamla glitterverket och grannlåterna från den utslitna Olympen. Söderhjelm Prof. 62 (1913).
(1) -ÖRT. (†) växten Aethusa Cynapium Lin., glis (se d. o. 4 a), vildpersilja. Franckenius Spec. A 3 b (1659).
Spoiler title
Spoiler content