(i sht i vitter stil, numera föga br.) glittrande, glänsande, skimrande. En Demant så glittrigh skär och reen. Achrelius Dan. F 3 a(c. 1690; möjl. adv.). En glittrig våg. Bellman 6: 166(1785). Från gröna stränder glider / min lätta båt / i skära morgontider / å glittrig stråt. Idun 1893, s. 298.Hallström Skogsl. 127(1904). — jfr VIT-GLITTRIG.
